Nej de är inte bra.
De suger gammal soldatstrumpa.
De glömde lite bekvämt att de inte ens kan hävda att de kan definiera vad gud är då dess uppenbarelse är transcendent. Så om de inte kan ens definiera sin egen Gud och vad denna är vad finns det då att över huvud taget förhålla sig till?
Fantastiskt flyt du har just nu i ditt filosoferande resonemang qbit. Jag anser det du säger är absolut rimligt och förmodligen även värt att verkligen försöka införliva i mänsklighetens samhällen på riktigt.
Tidigare i historien har endast ett fåtal filosofer och lagstiftare lyckats med något liknande. Det krävs att fler hjälper till att trycka bort osunda regler och lagar sett i ett perspektiv som är allomfattande likt du beskriver, och införa regler och lagar som på samma sätt är allomfattande utifrån ett bredare perspektiv som från sin egen konstruktion automatiskt tar bort individens och lagstiftarens personliga önskningar ur ekvationen och ser till alla tänkande och kännande väsens rätt till sunda lagar och regler. Empati, medkänsla och sunt förnuft sett från ett utomstående tredje och oberoende perspektiv.
( Denna tredje part blir likt konceptet av ett abstrakt omnipotent väsen i logisk form, en allsmäktig "gud" men utan några religiösa aspekter. För att alla skall acceptera lagar och regler skrivna utifrån denna abstrakta tredje part måste dess logik och riktighet kunna kopplas till människans empati, medkänsla och sunda förnuft. Men detta kommer att få hårt motstånd av de som girigt tjänat på att själva stifta lagar och regler i sitt eget domän. Exempelvis de religiösa ledarna.
Ett annat problem är hur man skall kunna påverka nödvändiga förändringar av lagar och regler över tid som redan är anstiftade av detta omnipotenta rättsväsen. Där verkligheten ändras över tid och därmed kräver tillägg och förändring av desamma utan att orsaka brott av logik, empati, medkänsla och sunt förnuft hos de väsen som berörs. Jag tror definitivt att detta är möjligt, men det kräver att alla väsen som har inflytande även förstår och följer dess logik.)
Dessutom kommer det finnas situationer där olika väsens levnadsmönster ställs mot varandra i direkt konflikt, vilket kan resultera i att ett slags balanserande väsen även måste införas ovanpå det redan omnipotenta rättsväsendet. Detta balansväsen har som uppgift att se till att båda sidor i en konflikt får lika stor del av sin rätt från den begränsade förutsättningen av deras diametralt motstående önskningar.
Extremt exempel utan direkt verklighetsförankring men dock relevant för konceptet:
En utomjordisk ras som fundamentalt bara kan livnära sig på att äta nyfödda människobarn kommer anse att detta är gott för deras välbefinnande. Men vi människor kommer att se det som undergångens horribla demoner som vars blotta existens, enligt vårt välbefinnande, måste upphöra från universum för all framtid.
Denna situation kräver att det omnipotenta rättsväsendet baserat på empati, medkänsla och sunt förnuft kan använda sitt balanserande väsen för att ge båda sidor lika stor del i sin rätt till välbefinnande. Vilket kan innebära att mänskligheten måste ge ett visst antal av sina nyfödda barn som frukost åt dessa utomjordiska monster. Hur skall vi rättfärdiga detta inom mänsklighetens domän? För mänskligheten innebär det ju bara mer elände som dessutom får fortgå i framtiden även om det begränsats i sin omfattning.
Ytterligare exempel ( ej att tolkas bokstavligt ): Ersätt nyfödda barn med att konvertera andra, utomjordingar med Muslimer och mänskligheten med Kristna så ser ni hur det är applicerbart i vår värld.
Tack själv för dina reflektioner. Dessvärre har vi ett tungt kulturarv som bygger på "lydnadsmoral" (där jag tror att monoteistisk underkastelseteologi har varit en bidragande faktor i västvärlden och arabvärlden). Därför har sättet att införa delar av humanism i samhället varit att kodifiera humanism i t.ex. termer av FN-konventioner, d.v.s. regler som länder förbinder sig att följa och ha i sin grundlag. Men detta blir också en form av lydnadsmoral. Och dessutom så måste man även göra kompromisser i dessa FN-konventioner för att få gehör bland medlemsstaterna.
Och det är naturligtvis viktigt att ha ett juridiskt system som bygger på sunda moraliska principer, så att det finns en metod att uppräthålla denna moral i samhället. Men hur man går djupare och får en etik och moral byggt på empati och medkänsla sett ur tredjepartsperspektiv som en del av samhällskulturen vet jag inte.
En sak som jag anser är viktigt är att etik- och moralfilosofi borde läras ut och diskuteras redan i grundskolan. Det är viktigt att redan i grundskolan diskutera bla.a. hur man bygger ett mänskligare och trivsammare samhälle, hur man kan bygga etik och moral grundat på empati och medkänsla sett ur en tredjepart, skillnaden mellan lydnadsmoral på t.ex. religiösa skrifter och moraliska normer byggt på empati och medkänsla, och faran med att låta en ideologi (politisk eller religiös) överrida sin empati och medkänsla etc...
Jag skulle även önska att en sådan institution som Svenska Kyrkan skulle aktivt driva sådana frågor i samhällsdebatten, eftersom jag tror att Svenska Kyrkan har ett moraliskt etos bland svenskar, även om svenskar i allmänhet inte är så regelbundna kyrkobesökare. Där skulle troende och icke troende humanister kunna samarbeta.
__________________
Senast redigerad av qbit 2015-01-02 kl. 11:19.
Vänner, frågan lyder: kan man vara god utan Gud? Frågan är egentligen ute efter hur de moraliska värden är beskaffade. Är dessa bara uttryck efter eget tycke och smak (subjektiv) eller är de på något sätt allmängiltiga och bindande (objektiv) oavsett vad vi tycker? Om de i den meningen är objektiva, vad grundar värderingarna sig i så fall på? Sociala konventioner? Egna preferenser? Evolution? Gud?
Liksom vi förutsätter att de fysiska tingen är verklig förutsätter vi att moralens ordning är verklig på grundval av vår moraliska erfarenhet. Alltså är moralens och naturens ordningar jämbördiga. Vår uppfattning av naturens såväl som moralens ordning utgör en del av verkligheten. Frågan blir därför vilken världsåskådning som kan förena dessa två ordningar så att de bildar den mest koherenta förklaringsformen. Teisten hävdar livets absurditet utan Gud medan Ateisten hoppar motsägelsefullt fram och tillbaka mellan två premisser.
Om Gud icke existerar, finns det ingen grund för objektiva moraliska värden, allting blir relativt men förvånings vis hävdar ändå ateisten det. Antingen finns det moraliska objektiva värden eller inte.
Argumentet lyder:
1. Om Gud inte existerar, existerar inga objektiva moraliska värden och förpliktelser.
2. Objektiva moraliska värden existerar.
3. Alltså existerar Gud.
Ett enkelt argumentet som lätt går lägga på minnet och är logiskt oantastligt. Teisten argumenterar för premiss 1 är sann medan ateisten argumenterar emot. Sammantaget innebär de två premisserna att Gud existerar. Vad som gör detta argument så effektiv är Premiss 2 vilket folk i allmänhet accepterar som sann. Om premiss 2 är sann följer det logiskt med att Gud existerar för utan Gud kan inga objektiva moraliska värden existera, endast subjektiva. T.ex. Har vissa ateister fått för sig värderingarna tolerans, fördomsfrihet och kärlek. De uppfattar det som objektivt fel att tvinga på någon annan sina värderingar.
Att t.ex. säga förintelsen var objektivt fel är alltså detsamma som att säga att den var fel även om nazisterna som utförde dådet ansåg den vara rätt, och även om nazisterna hade lyckats vinna andra världskriget, utrota eller hjärntvätta alla som inte höll med dem så att alla till slut hade trott att förintelsen var rätt. Premiss 1 hävdar i den bemärkelsen att det inte finns objektiva moraliska värden utan Gud.
Det finns två viktiga distinktioner när det gäller värden och förpliktelser.
"Bra" är inte detsamma som "rätt" och "dåligt" inte detsamma som "fel"
Förpliktelser har med moraliska skyldigheter att göra t.ex. Det skulle vara bra att bli läkare men man är inte moralisk skyldig till att bli läkare. Det skulle vara bra att bli hemmaförälder, bonde etc men man kan inte välja allt. Moraliska värden syftar på värdet hos en person eller en handling som antingen gott eller ont. Moraliska förpliktelser syftar på den skyldighet vi har att handla på ett visst sätt som antingen är rätt eller fel.
Traditionellt har våra moraliska förpliktelser härstammat från Guds 10 budord men om Gud icke existerar, vilken grund finns då för objektiva moraliska förpliktelser? Enligt ateister är människor bara djur och djur har inga moraliska skyldigheter mot varandra. När ett lejon dödar en zebra så dödar den zebran men den "mördar" inte zebran. När en hyena tvingar sig på en hona, tvingar den sig på henne men hyenan "våldtar" henne inte. Det finns nämligen ingen moralisk aspekt hos dessa handlingar. De är varken förbjudna eller påbjudna. Om Gud icke existerar hur ska vi då ha moraliska skyldigheter gentemot varandra? Vem eller vad tvingar på oss dessa moraliska förpliktelser? Varifrån kommer de? Utan Gud kan de endast förhålla sig som subjektiva intryck som härleder sig från samhället och föräldrarnas uppfostran. Våldtäkt och mord är i grunden fel och beteendet upprepar sig oavbrutet inom djurriket. En våldtäktsman som bryter mot "flockgruppens moral" gör inget allvarligare än att agera obelevad. Om det inte finns någon objektiv lagstiftare, finns det ingen objektiv skyldighet att följa någon morallag.
Frågan är inte om man måste tro på Gud för att kunna leva moralisk gott. Det finns ingen anledning att tro icke-troende inte kan leva vad vi normalt betraktar som goda och anständiga liv. Frågan är heller inte om vi kan formulera ett etiskt system utan att hänvisa till Gud. Frågan är inte om objektiv moral kräver Gudstro utan om Objektiv Moral kräver Guds Existens. Utan Gud är moralen endast en mänsklig illusion.
Att vara ateist är att aktivt tro på en irrationell teori. Att tro på Gud är naturligt och något alla människor gör. Man måste alltså lära sig att tro på en ideologi som aktivt lär att det inte finns någon Gud och det är oftast ideologiska fanatiker som blir ateister.
Vissa säger att ateister i västvärlden oftare har problematiska relationer med sina fäder än icke-ateister. Kanske, kanske inte.
Gud är inte ett väsen bland andra väsen. Guds väsen är grunden till alla andra väsens varande.
Vi finns, eller hur? Att vi finns till beror på att vi fått vårt varande från vår mor och vår far, och vårt individuella varande bärs upp av andra existerande ting, som alla fått sitt varande från och beror på andra existerande ting för att upprätthålla sitt varande. Eftersom det är ologiskt att repetera denna kedja existerande varanden i oändlighet är den logiska slutsatsen att det finns ett självständigt varande av vilken allt annat varande beror. Gud är alltså det absolut rena varandet över vilken det ej finns varken renare eller mer absolut. Dock kan varandet i sig inte sägas vara Gud.
Nej de är inte bra.
De suger gammal soldatstrumpa.
De glömde lite bekvämt att de inte ens kan hävda att de kan definiera vad gud är då dess uppenbarelse är transcendent. Så om de inte kan ens definiera sin egen Gud och vad denna är vad finns det då att över huvud taget förhålla sig till?
Personen som skrivit det där måste ju vara en intellektuell analfabet:
Citat:
Det är sant att det inte går att bevisa Guds existens på samma sätt jag bevisar att jag kan laga köttbullar. Men då kan jag inte bevisa att Gustav Vasa funnits heller.
Ähhh... jo, det kan man...
Citat:
Så kan vi visa att det som beskrivs i Bibeln är historiska fakta.
Jag är mållös... redan...
Citat:
Det är mycket vi inte ser som ändå finns: kärlek, elektricitet och magnetism till exempel. Vi ser det inte, men resultaten av det.
Har man en IQ på 27 så kanske man tror att begreppet "se" inskränker sig till det man kan göra med ögonen...
Det där var bara första stycket på sidan. Det är ju direkt pinsamt att landets största religiösa förening inte har bättre koll på läget. Sen kör de t o m med kreationistargument ser jag. Suck.
Vänner, frågan lyder: kan man vara god utan Gud? Frågan är egentligen ute efter hur de moraliska värden är beskaffade.
Är dessa bara uttryck efter eget tycke och smak (subjektiv) eller är de på något sätt allmängiltiga och bindande (objektiv) oavsett vad vi tycker? Om de i den meningen är objektiva, vad grundar värderingarna sig i så fall på? Sociala konventioner? Egna preferenser? Evolution? Gud?
Liksom vi förutsätter att de fysiska tingen är verklig förutsätter vi att moralens ordning är verklig på grundval av vår moraliska erfarenhet. Alltså är moralens och naturens ordningar jämbördiga. Vår uppfattning av naturens såväl som moralens ordning utgör en del av verkligheten. Frågan blir därför vilken världsåskådning som kan förena dessa två ordningar så att de bildar den mest koherenta förklaringsformen. Teisten hävdar livets absurditet utan Gud medan Ateisten hoppar motsägelsefullt fram och tillbaka mellan två premisser.
Om Gud icke existerar, finns det ingen grund för objektiva moraliska värden, allting blir relativt men förvånings vis hävdar ändå ateisten det. Antingen finns det moraliska objektiva värden eller inte.
Argumentet lyder:
1. Om Gud inte existerar, existerar inga objektiva moraliska värden och förpliktelser.
2. Objektiva moraliska värden existerar.
3. Alltså existerar Gud.
Ett enkelt argumentet som lätt går lägga på minnet och är logiskt oantastligt. Teisten argumenterar för premiss 1 är sann medan ateisten argumenterar emot. Sammantaget innebär de två premisserna att Gud existerar. Vad som gör detta argument så effektiv är Premiss 2 vilket folk i allmänhet accepterar som sann. Om premiss 2 är sann följer det logiskt med att Gud existerar för utan Gud kan inga objektiva moraliska värden existera, endast subjektiva. T.ex. Har vissa ateister fått för sig värderingarna tolerans, fördomsfrihet och kärlek. De uppfattar det som objektivt fel att tvinga på någon annan sina värderingar.
Att t.ex. säga förintelsen var objektivt fel är alltså detsamma som att säga att den var fel även om nazisterna som utförde dådet ansåg den vara rätt, och även om nazisterna hade lyckats vinna andra världskriget, utrota eller hjärntvätta alla som inte höll med dem så att alla till slut hade trott att förintelsen var rätt. Premiss 1 hävdar i den bemärkelsen att det inte finns objektiva moraliska värden utan Gud.
Det finns två viktiga distinktioner när det gäller värden och förpliktelser.
"Bra" är inte detsamma som "rätt" och "dåligt" inte detsamma som "fel"
Förpliktelser har med moraliska skyldigheter att göra t.ex. Det skulle vara bra att bli läkare men man är inte moralisk skyldig till att bli läkare. Det skulle vara bra att bli hemmaförälder, bonde etc men man kan inte välja allt. Moraliska värden syftar på värdet hos en person eller en handling som antingen gott eller ont. Moraliska förpliktelser syftar på den skyldighet vi har att handla på ett visst sätt som antingen är rätt eller fel.
Traditionellt har våra moraliska förpliktelser härstammat från Guds 10 budord men om Gud icke existerar, vilken grund finns då för objektiva moraliska förpliktelser? Enligt ateister är människor bara djur och djur har inga moraliska skyldigheter mot varandra. När ett lejon dödar en zebra så dödar den zebran men den "mördar" inte zebran. När en hyena tvingar sig på en hona, tvingar den sig på henne men hyenan "våldtar" henne inte. Det finns nämligen ingen moralisk aspekt hos dessa handlingar. De är varken förbjudna eller påbjudna. Om Gud icke existerar hur ska vi då ha moraliska skyldigheter gentemot varandra? Vem eller vad tvingar på oss dessa moraliska förpliktelser? Varifrån kommer de? Utan Gud kan de endast förhålla sig som subjektiva intryck som härleder sig från samhället och föräldrarnas uppfostran. Våldtäkt och mord är i grunden fel och beteendet upprepar sig oavbrutet inom djurriket. En våldtäktsman som bryter mot "flockgruppens moral" gör inget allvarligare än att agera obelevad. Om det inte finns någon objektiv lagstiftare, finns det ingen objektiv skyldighet att följa någon morallag.
Frågan är inte om man måste tro på Gud för att kunna leva moralisk gott. Det finns ingen anledning att tro icke-troende inte kan leva vad vi normalt betraktar som goda och anständiga liv. Frågan är heller inte om vi kan formulera ett etiskt system utan att hänvisa till Gud. Frågan är inte om objektiv moral kräver Gudstro utan om Objektiv Moral kräver Guds Existens. Utan Gud är moralen endast en mänsklig illusion.
Citat:
1. Om Gud inte existerar, existerar inga objektiva moraliska värden och förpliktelser.
Förmodligen Ad hoc premiss och falsk dikotomi
Moral är utifrån ett mänskligt perspektiv och därmed endast förknippad med Gud om denne Gud är definierad av människan att göra det. Gud för oss är ett mänskligt koncept med många olika definitioner och går att exkludera helt från moraliska regler då moral även det är utifrån ett mänskligt perspektiv. Moraliska skyldigheter gentemot andra människor är en social nödvändighet för att undvika konflikt och illvilja. Det är till godo även utan något Gud koncept.
Men ett Gud koncept kan förstärka tvånget att följa moraliska regler, vilket gör Gud konceptet verkligt och effektivt när offren tror på detta som något verkligt. Gud konceptet skapar en virtuell härskare som styr med järnhand och ser allt. Ungefär som vi tror på papperspengars värde.
Men att lura någon att tro på något som inte finns i verkligheten kommer sannolikt leda till felaktiga beslutsunderlag och därmed i högre grad elände, krig och förintelse.
Som mänskligt koncept existerar Gud och har effekt på IQ befriade själar som gör vad de blir lurade att göra. Detta kan vara effektivt tidsfördriv för psykopatiska ledare, men gynnar sällan de stackars troende.
I det fall det gynnar de troende är när deras tro innebär upplevd trygghet, pacificering och moral gentemot varandra och andra. Det är dock få religioner som verkligen bevisat att de klarar att tillhandahålla detta för de troende. Det är dock förmodligen oerhört skadligt för den fria viljan och mänsklighetens utveckling mentalt och intellektuellt eftersom det tvingar oss tro att vi vet saker som ibland inte är helt eller överhuvudtaget sant.
__________________
Senast redigerad av Hull 2015-01-03 kl. 00:07.
Personen som skrivit det där måste ju vara en intellektuell analfabet:
Ähhh... jo, det kan man...
Jag är mållös... redan...
Har man en IQ på 27 så kanske man tror att begreppet "se" inskränker sig till det man kan göra med ögonen...
Det är mycket sådant från dig numer. Du brukade ju kunna komma med lite underfundiga ateistiska kommentarer här på forumet.
Huvudsaken, är om jag förstått det rätt, är att du vill känna dig smartare än andra människor?
Något sökande efter svar var aldrig aktuellt från din sida?