Varför tror man på gud?

Jag har bara läst trådstarten så jag svarar på det:
När jag lever enligt min kristna tro så mår jag bra. Det är inte alltid lätt. Det är vissa regler i kristendomen som är svåra för mig.
Vad gäller skapelseberättelserna så behöver man inte ta dem bokstavligt och att läsa bibeln bokstavligt är inte det vanliga eller ens det gammalmodiga.
Tyvärr har människan en ond sida, det borde även en ateist kunna se. Därför är det bara bra att man har regler som styr människors beteende.

Med vilken metod och tolkning ska man läsa Bibeln?
Hur vet man vad som är bokstavligt och inte? Har frågat väldigt många kristna nu - alltid olika svar.

Majoriteten av världens kristna ser Bibeln som ett gudomligt inspirerat verk som på ett verkligt och riktigt sätt skildrar och beskriver naturen hos Jahve.

Du säger att även en ateist bör kunna se människans "onda" sida.
Nu ser jag inte på världen i sådana absoluta termer som ont och gott och det bör ingen annan göra heller. Det finns inget absolut - inga slutgiltiga lösningar. Men alla 1000000 försök av religiösa människor att bunta ihop deras religiösa skrift med begreppet moral är alltid lika pinsamt.

Vilka regler i Bibeln tycker du ska "styra" människors "beteende"?
Hot om evig tortyr?
Att vi ska stena homosexuella?
Tvinga våldtäktsoffer att gifta sig med sin våldtäktsman?
Ha slaveri.
Döda barn som inte "respekterar" sina föräldrar?

eller menar du bara "vända andra kinden till" och "älska din fiende"?

Liberala smörgåsbords kristna (väljer det i Bibeln som de anser vara bra) är alltid lika roliga i sitt rationaliserande.

Men för att sammanfatta din anledning att tro på gud: "Det får dig att må bra".

Good for you.

Jag personligen är intresserad av vad som är sant och jag har modet att acceptera verkligheten för vad den är. Mår bra gör jag av mina vänner, flickvän, hund, schack, böcker, musik, film, Mike Tyson fram till och med Spinks matchen, min aktieportfölj, matlagning och snus.

Detta är väl ungefär varför de flesta kristna är just kristna. Om man ska koka ner min tro så är det väl något liknande som jag har kommit fram till. Jag tar Gud som ett axiom vilket jag lever efter p.g.a det gör en mer barmhärtig, mindre avundsjuk och snällare bl.a. Om det skulle visa sig att Gud inte finns när väl den dagen kommer så har jag levt ett mer harmoniskt liv och det är inte något som är dåligt.

Så om inte du hade din tro på Gud,då skulle du vara en "ondare" människa?

Fast det som retar mig något med ditt och inlägg ovan är föreställningen att en tro på Gud automatisk inkluderar moral eller för att citera dig: "det gör en mer barmhärtig, mindre avundsjuk och snällare bl.a."

Vad har du för evidens för detta smått skrattretande påstående?

Varför är korrelationen mellan sekularism och BLI (Better Life Index) positiv och korrelationen mellan religion och BLI negativ?

Sedan är det ganska sorgligt att uppenbarligen för många kristna bär sanningen inte någon vikt.
Det låter nästan som om ni kan argumenten, förstår problematiken men väljer tron för att det får er "att må bra". Det finns 1000 olika sätt att må bra utan Gud - tror mig. Man kan till och med må bra samtidigt som man vågar acceptera verkligheten för vad den är.

Nej men för mig så sätter det in ytterligare en spärr innan jag gör en sak. Det har fått mig att öppna upp, förlåta, hjälpa andra som jag inte skulle ha gjort innan. Jag var inte ond innan, men kanske mer egocentrerad.


Jag blev detta när jag började gå i kyrkan och tro. Det kanske inte är så för alla men för mig var det så.

BLI påverkas också av ekonomiska faktorer och en rad andra saker. Korrelation, kausalitet och så vidare.

För mig så mynnade min ateism ut i existentiell nihilism mer eller mindre och det gjorde mig bedrövad. Utan den metafysiska dimensionen så vart inget värt, för vad gör det om hundra år när allting kommer till? Allt blev bara en jakt på njutning och lycka som kom lika snabbt som det var över. Så efter lite läsning av lite filosofer, existentiella författare så kom jag fram till, fullt logiskt, att jag borde söka mig till kyrkan.

gObbo:



BLI påverkas också av ekonomiska faktorer och en rad andra saker. Korrelation, kausalitet och så vidare.

BLI påverkas av en mängd faktorer, men den negativa korrelationen mellan religion och BLI är extremt övertygande. Jag menar, nämn ett land som har fått det sämre efter sekularisering! Nämn ett land som har fått det bättre efter en religiös revolution.


För mig så mynnade min ateism ut i existentiell nihilism mer eller mindre och det gjorde mig bedrövad. Utan den metafysiska dimensionen så vart inget värt, för vad gör det om hundra år när allting kommer till? Allt blev bara en jakt på njutning och lycka som kom lika snabbt som det var över. Så efter lite läsning av lite filosofer, existentiella författare så kom jag fram till, fullt logiskt, att jag borde söka mig till kyrkan.

Åsikten att för att må bra, ha ett syfte, behöva eller kunna vara "god" krävs det religion är ett absurt exempel på feltänk.

Det har inget med tillfällig njutning att göra.
Det handlar om att skapa din egen tillvaro som tillåter just DIG att komma till din rätt.
Vi ska vara lyckliga att vi lever 2014 där vi faktiskt har möjligheten att forma vår egen tillvaro (till en viss utsträckningen självklart).

Om du nu behöver ett "efterliv" eller hopp om en gudomlig applåd för att klara av detta liv - anser jag (utan att vara medveten nedlåtande) att du behöver tänka om - helt. Uppenbarligen har du inte funnit de faktorer som tillåter dig att komma till din rätt. Men att då vända dig till en omoralisk lära ihopkokad under bronsåldern som lösning känns inte logiskt någonstans.

Antingen bryr mig man sig om vad som är sant eller inte. Du gör uppenbarligen inte det. Och det är helt okej. Skönt att du är ärlig med det iaf.

Men kommer verkligen sekularisering före ekonomisk trygghet och materiell lyx? Jag tror att ekonomisk trygghet och materiell lyx kommer före sekularisering och gör det lättare att inte bry sig om det gudomliga och metafysiska. Blir lite som hönan och ägget här.

Allt jag har skrivit här har varit utifrån min egen upplevelse och är väldigt tydlig med det. Jag är fullkomligt medveten att man kan leva ett gott liv utan att tänka på existentiella frågor och många är nöjda med att jobba på golvet i en fabrik för att supa bort varenda krona på krogen varje helg. De är lyckliga, men det ger inte mig en lycka.


Du är väldigt nedlåtande men jag bryr mig inte speciellt mycket men det kan vara något du måste jobba på. Människan är inte rationell hela tiden och tur det. Vi skulle bli som robotar eller som vulcans i Star Trek. Jag har haft den inställning som du har själv så jag vet exakt hur du tänker. För mig var det först när jag började tänka efter vilket samhälle, vilken person jag vill vara och hur jag ser på framtiden som jag började läsa på och söka mig till kyrkan.

gObbo|Men kommer verkligen sekularisering före ekonomisk trygghet och materiell lyx? Jag tror att ekonomisk trygghet och materiell lyx kommer före sekularisering och gör det lättare att inte bry sig om det gudomliga och metafysiska. Blir lite som hönan och ägget här.

Ja, det kommer före. "Fattiga" länder kan ha högre BLI än ett rikt som helhet beroende på andra faktorer som tex trygghet. Vilket religiöst land erbjuder trygghet menar du?

Allt jag har skrivit här har varit utifrån min egen upplevelse och är väldigt tydlig med det. Jag är fullkomligt medveten att man kan leva ett gott liv utan att tänka på existentiella frågor och många är nöjda med att jobba på golvet i en fabrik för att supa bort varenda krona på krogen varje helg. De är lyckliga, men det ger inte mig en lycka.

Strawman.

Menar du att valet står mellan en gudstro och supa bort sin pengar?

Jag tänker på existentiella frågor varje dag!
Jag läser om det, skriver om det och debatterar.
Och jag har ingen gudstro. Och jag är lycklig ändå!


Du är väldigt nedlåtande men jag bryr mig inte speciellt mycket men det kan vara något du måste jobba på. Människan är inte rationell hela tiden och tur det. Vi skulle bli som robotar eller som vulcans i Star Trek. Jag har haft den inställning som du har själv så jag vet exakt hur du tänker. För mig var det först när jag började tänka efter vilket samhälle, vilken person jag vill vara och hur jag ser på framtiden som jag började läsa på och söka mig till kyrkan.

Jag är fullt medveten om att mina ord kan låta nedlåtande, det var därför jag nämnde det själv.
Jag anser dock att du har helt fel. Fortfarande en Strawman. Varför får du det att låta som om det bara finns 2 alternativ hela tiden? Rationell = robot eller lycklig.
Jag är både alltid rationell och lycklig.

Jag vill ha ett sekulariserat samhälle där alla får komma till sin rätt.
Jag vill att människor ska värdesätta vad som är sant och på riktigt. Det leder till saker som är relevanta för verkligheten vi alla delar på.
Att dela ut snuttefiltar med religiöst omslagspapper är ingen lösning på sikt att få människan att må bra.

Jag är själv inte troende, men jag tycker det är fint att ha en tro, att följa sin inre spirituella sida. Det viktigaste är att man inte skadar andra. Människan är så ond eller god den vill vara, när man gör flera goda gärningar brukar man må så pass bra att man gör fler och fler, till sist blir man en god människa, samma väg kan man gå åt det motsatta hållet.

Tro på högre väsen kan nog rädda en del människor som under lång tid i sitt liv varit elaka och själviska, med tron på GUD kan de nog vända och se att goda gärningar får dem att må lika bra som kicken av att göra dåliga.

Jag respekterar religionen när den praktiseras på rätt sätt.

Och det bästa sättet att praktisera en religion är att inte praktisera den........

Jag har full respekt för människor som finner sin mening i livet i sin tro på en gud, så länge man inte låter sin tro överrida sin empati med andra människor och börjar begränsa andra människors fri- och rättigheter.

För att nyansera det hela vill jag bara påtala att valet inte står mellan att: 1. tro på gud och leva ett "dygdigt" och meningsfullt liv liv, eller att 2. vara nöjd med att jobba på en fabrik för att supa bort varenda krona på krogen varje helg.

Själv saknar jag tro på en gud, men upplever en mening och värde med mitt liv, och har starka åsikter då det gäller etik och moral. Därför ser jag inte för egen del ett större värde med en gudstro, annat än om det helt plötsligt skulle framkomma verifierbara bevis för att en hypotetisk gud existerar och jag måste börja förhålla mig till denne gudomen.

För mig är ambitionen i mitt liv att se, lära och uppleva nya saker hela livet. Och även att känna att jag adderar värde i livet hos andra människor, att jag bidrar till deras välmående. Så länge jag gör det, känner jag att livet är värt att leva.

Här är exempel på saker som ger mig mening och stimulans i livet och gör mitt liv värt att leva:

- Min partner och mina vänner
- Att få bidra till en annan människas och även andra kännande varelsers välmående
- Att få bidra till naturens ekosystems välmående
- Min omättliga nyfikenhet och förundran över hur livet, omgivningen och universum fungerar
- Att få lära mig nya ting/färdigheter, komma till nya insikter i livet och uppleva nya ting

Sådana enkla ting i livet som ett klassiskt stycke av en av Prokofievs pianokonserter, eller en stimulerande bok, eller att få se örnar lära upp sina ungar att flyga ute i naturen, eller att få uppleva att ligga på marken i Gobiöknen mitt i natten och se siluetter av kameler och hästar gå förbi i ljuset av vintergatan som lyser upp natthimlen, att få uppleva förälskelse och känslan av att man vill göra allt för en person, att få lov att träffa människor i andra kulturer med helt andra perspektiv och åsikter än vad jag själv har, att upptäcka det vackra i matematiken, konsten, literaturen, musiken, naturen, ja allt detta är exempel på sådant som ger mig mening och stimulans i livet.

När det gäller mina etiska och moraliska värderingar, baserar jag det på humanism. Humanism innebär bla.a. att den individuella människan är ett självändamål och inte ett medel för att uppnå andra mål, och att den individuella människans välmående är överordnad andra intressen, så länge det inte inkräktar på andra människors välmående. Och detta baserar sig på axiomet att det faktum att den individuella människan är en tänkande och kännande varelse gör att hon har ett egenvärde, och att maximera hennes välbefinnande är ett självändamål. Exempel på humanism i kodifierad form är t.ex. FN's deklaration av de mänskliga rättigheterna. Men jag skulle vilja expandera det humanistiska perspektivet till att innefatta inte enbart människan, utan andra levande varelser som också är kännande individer och ekosystemet som helhet, t.ex. "deklarationen av ekosystemets rättigheter".

Och humanism anser jag ger mig sunda moraliska värderingar. Själv skulle jag inte se att religion skulle kunna erbjuda mera empatiska moralnormer än humanism.