Citat:
Extremt bra artikel av Formgren och förklarar nog väldigt mycket av det som framstår som taktiskt obegripligt för oss. Vi måste inse att det så kallade "verklighetens folk" och media/politiker-klassen är så isolerade från varandra att grupperna i princip skulle kunnat vara från olika planeter.
Vi försöker nå fram med statistik exempelvis. För oss är det ett argument med auktoritet. Men det blir som om en Jehovas vittne kom in i tråden och förklarade hur fel vi hade om allt, och kunde visa upp massa bibelcitat som backade upp hans ståndpunkt. Han läste högt ur evangelierna och upprepade frustrerat att det ordagrant står att vi har fel. Och frustrationen växte när ingen verkade ta till sig av det som svart på vitt stod däri.
Problemet som han inte skulle förstå var att i hans värld, hans krets, så är bibeln en auktoritet. Bland mäniskor han umgås med är det en källa med tyngd i diskussioner. Här är det inte så.
Politiker lever i sin värld där responsen på deras handlade kommer från tidningsrubrikerna. Det utgör hela deras vy. Om de säger "schalom herr talman" är det en listig kupp från de goda mot de ona. Om de säger att man måste börja tala volymer blir responsen att de gett sig in på en farlig väg.
Medierna är deras input. Den källa ur vilken de förstår världen.
Så hur löser de då ett problem. Ett parlamentariskt dödläge eller sviktande väljarstöd. Jo, de utgår från sin världsbild.
Ett naturfolk som lider av torka går till sina berättelser och myter och finner förklaringen att den enögda korpen i berget är sur och behöver ett offer och en dans. För dem är det fullständigt logiskt, det är ur sina urgamla berättelser de förstår och tolkarallt som händer i världen.
Det går naturligtvis att argumentera med naturfolket om att ett offer och dans inte är bästa sättet att få regn. Men argumenten måste bygga på tolkningar av naturfolkets berättelser, det som utgör deras världsbild. Att förklara metrologiska prognoser och klimatförändringar kommer gå dem helt över huvudet. Oavsett vilka artiklar man skriver ut från nätet. Dessa saknar auktoritet hos dem.
På samma sätt är det i politikerklassen. När väljarstödet sviktar går de till media, och försöker tolka dessa. Vad har journalisterna skrivit, vilka utspel gav bra respons, vilka utspel gav dålig, vad hyllades på ledarsidor, vad orsakade rubriker om twitterstormar.
Sedan gör de mer av det som medie-guden tidigare uppskattat och mindre av det som tidigare vredgat medie-guden. För dem är det lika logiskt som det är för en kristen att be en bön för så lär bibeln eller för ett naturfolk att dansa offerdans, för så lär de gamla berättelserna.
Vi försöker nå fram med statistik exempelvis. För oss är det ett argument med auktoritet. Men det blir som om en Jehovas vittne kom in i tråden och förklarade hur fel vi hade om allt, och kunde visa upp massa bibelcitat som backade upp hans ståndpunkt. Han läste högt ur evangelierna och upprepade frustrerat att det ordagrant står att vi har fel. Och frustrationen växte när ingen verkade ta till sig av det som svart på vitt stod däri.
Problemet som han inte skulle förstå var att i hans värld, hans krets, så är bibeln en auktoritet. Bland mäniskor han umgås med är det en källa med tyngd i diskussioner. Här är det inte så.
Politiker lever i sin värld där responsen på deras handlade kommer från tidningsrubrikerna. Det utgör hela deras vy. Om de säger "schalom herr talman" är det en listig kupp från de goda mot de ona. Om de säger att man måste börja tala volymer blir responsen att de gett sig in på en farlig väg.
Medierna är deras input. Den källa ur vilken de förstår världen.
Så hur löser de då ett problem. Ett parlamentariskt dödläge eller sviktande väljarstöd. Jo, de utgår från sin världsbild.
Ett naturfolk som lider av torka går till sina berättelser och myter och finner förklaringen att den enögda korpen i berget är sur och behöver ett offer och en dans. För dem är det fullständigt logiskt, det är ur sina urgamla berättelser de förstår och tolkarallt som händer i världen.
Det går naturligtvis att argumentera med naturfolket om att ett offer och dans inte är bästa sättet att få regn. Men argumenten måste bygga på tolkningar av naturfolkets berättelser, det som utgör deras världsbild. Att förklara metrologiska prognoser och klimatförändringar kommer gå dem helt över huvudet. Oavsett vilka artiklar man skriver ut från nätet. Dessa saknar auktoritet hos dem.
På samma sätt är det i politikerklassen. När väljarstödet sviktar går de till media, och försöker tolka dessa. Vad har journalisterna skrivit, vilka utspel gav bra respons, vilka utspel gav dålig, vad hyllades på ledarsidor, vad orsakade rubriker om twitterstormar.
Sedan gör de mer av det som medie-guden tidigare uppskattat och mindre av det som tidigare vredgat medie-guden. För dem är det lika logiskt som det är för en kristen att be en bön för så lär bibeln eller för ett naturfolk att dansa offerdans, för så lär de gamla berättelserna.
Väldigt bra skrivet. Så här är det förmodligen, den osunda symbiosen mellan mediafolk och politiker har i så fall växt till ett nästan ohanterbart monster som just nu styr hela landets inrikespolitik. Den märkliga politiken som förs i vårt land av till synes ganska friska människor behöver inte bero på stora konspirationer och rent och skär ondska som vissa är inne på, utan snarare en utvecklad symbios mellan ryggradslösa karriärister, journalister helt utan integritet och gapiga tyckare som endast har som mål att utveckla sina egna karriärer, umgås i rätt kretsar och undvika kritik.
En fråga är ju varför det här monstret har hamnat utom kontroll just i Sverige. Våra grannländer borde också ha en liknande situation med politiker och mediafolk som bor, verkar och umgås i en bubbla där världsåskådningen inte har många likheter med den verkligheten som majoriteten av befolkningen upplever.
Man kan fundera på om Almedalsveckan, som vi ju har fått lära oss är kronan i den svenska demokratins juvel, som har bidragit till att föra samman politiker och mediafolk samtidigt som dessa har distansierats från folket de säger sig tjäna.
Jag är ledsen om det här inlägget är långt ifrån trådens ämne, men jag tyckte Pungs inlägg var så intressant att jag kände mig tvungen att instämma.
Jag tror att Alliansledarna har tagit en kalkylerad risk med DÖ, att man helt enkelt har räknat med att tappa lite stöd till SD. Dock har man nog hoppats att tappet ska vara ganska litet, och räknat med att 3,5 år som "opposition" ska vara nog för att väljarna ska glömma sveket och återvända. Därför ska det bli spännande att se vad som händer i kommande OU:s, fortsätter SD att kapa åt sig röstare, och till exempel etablerar sig som 2:a största parti med FP under strecket kan jag aldrig tänka mig att DÖ håller.
Vi lever i en spännande tid...
