Då var det dags igen. Har ännu en gång bestämt mig för att lägga av med skiten, passande som något slags nyårslöfte. Varför? Bra fråga. Har för tillfället en otroligt taskig dygnsrytm, totalt oregelbundna måltider och som resultat av detta är jag trött och orkeslös. Snuset gör inte saken bättre. Har på senare tid börjat märka dålig kondition och tidvis även hjärtklappning. Om dessa två saker enbart beror på snusandet låter jag dock vara osagt. Käkar väldigt onyttigt och konsumerar alkohol rätt friskt emellanåt.
För tre år sedan var min ekonomi såpass knaper att jag blev ofrivilligt snusfri under en hel sommar. Jag tyckte det var hemskt i början. Men efter ett tag började de positiva effekterna visa sig. Jag hade fått mycket bättre aptit, sov bra och tro't eller ej, men jag upplevde också en högre potens. Detta beror på att nikotin får blodkärlen att dra ihop sig och krympa. Alltså blev ballen slappare vid höga intag av nikotin, något som släppte under min snusfria sommar. Dessa problem var jag helt omedveten om när jag började snusa. Det enda negativa jag visste om var försämrat tandkött samt aningen högre risk för cancer i någon slags körtel typ.
Och mina vänner, den snusfria sommaren 2011 var nog helt klart en av de bättre somrarna i mitt liv. Jag kände en mer positiv inställning till livet efter ett tag, jag hade ju för fan slutat snusa! Det trodde jag i alla fall. När hösten kom började jag få en regelbunden inkomst igen. Och som en belöning för min tappra insats började jag med att feströka. Lite till och från, ingen större grej tänkte jag. Rökare kommer jag aldrig bli. Jag feströkte ju även under min tid som snusare utan att ta steget till riktig bolmare. Men efter ett tag började jag tänja på gränserna. Feströkandet innefattade nu även att ta sig en cigg på måndagsmornar. De är ju så helvetiska ändå. Tillslut rökte jag två paket i veckan. Då bestämde jag mig för att det var lika bra att börja snusa igen.
Och här är jag nu, klockan 3 på natten en söndag med en snus i munnen. Den smakar inte ens bra. Bara sådär "okej" som en snus ska smaka. När den här dosan är slut kastar jag min andra, som en gest på det fan är nog. De första dygnen är lättast, kroppen har fortfarande lite överskottsnikotin man kan leva på. Men sedan kommer abstinensen komma. Och vad gör man då? Köper en dosa onico eller tuggar tuggummin? Jag vet inte riktigt. Jag vet inte heller riktigt varför jag skrev en wall of text här heller. Kanske någon annan får lite inspiration till att lägga dosan på hyllan.
Jag kommer att återkomma här under mina mörkaste stunder och ventilera mina tankar. Ge mig styrka!
För tre år sedan var min ekonomi såpass knaper att jag blev ofrivilligt snusfri under en hel sommar. Jag tyckte det var hemskt i början. Men efter ett tag började de positiva effekterna visa sig. Jag hade fått mycket bättre aptit, sov bra och tro't eller ej, men jag upplevde också en högre potens. Detta beror på att nikotin får blodkärlen att dra ihop sig och krympa. Alltså blev ballen slappare vid höga intag av nikotin, något som släppte under min snusfria sommar. Dessa problem var jag helt omedveten om när jag började snusa. Det enda negativa jag visste om var försämrat tandkött samt aningen högre risk för cancer i någon slags körtel typ.
Och mina vänner, den snusfria sommaren 2011 var nog helt klart en av de bättre somrarna i mitt liv. Jag kände en mer positiv inställning till livet efter ett tag, jag hade ju för fan slutat snusa! Det trodde jag i alla fall. När hösten kom började jag få en regelbunden inkomst igen. Och som en belöning för min tappra insats började jag med att feströka. Lite till och från, ingen större grej tänkte jag. Rökare kommer jag aldrig bli. Jag feströkte ju även under min tid som snusare utan att ta steget till riktig bolmare. Men efter ett tag började jag tänja på gränserna. Feströkandet innefattade nu även att ta sig en cigg på måndagsmornar. De är ju så helvetiska ändå. Tillslut rökte jag två paket i veckan. Då bestämde jag mig för att det var lika bra att börja snusa igen.
Och här är jag nu, klockan 3 på natten en söndag med en snus i munnen. Den smakar inte ens bra. Bara sådär "okej" som en snus ska smaka. När den här dosan är slut kastar jag min andra, som en gest på det fan är nog. De första dygnen är lättast, kroppen har fortfarande lite överskottsnikotin man kan leva på. Men sedan kommer abstinensen komma. Och vad gör man då? Köper en dosa onico eller tuggar tuggummin? Jag vet inte riktigt. Jag vet inte heller riktigt varför jag skrev en wall of text här heller. Kanske någon annan får lite inspiration till att lägga dosan på hyllan.
Jag kommer att återkomma här under mina mörkaste stunder och ventilera mina tankar. Ge mig styrka!
)
Problemet är att jag vill sluta, men samtidigt inte. Jag menar, visst är det befriande att få lägga in en snus efter en riktigt god middag. Och samtidigt otroligt jobbigt att bli som en rastlös rottweiler om man glömmer dosan hemma när man sticker till jobbet. Jag tänker att samtidigt som jag slutar snusa ska jag nog sluta med feströkandet också.