Det blir inget extraval! Pressträff 10:30 27/12 -14

Sådana här uppgörelser, som i förhand reglerar hur partier ska lägga sina röster inom riksdagens system och som dessutom är sagda att gälla i flera år i rad, är enligt min mening inte förenliga med vare sig Regeringsformen (RF) eller Riksdagsordningen (RO). Ingenstans i dessa två grundläggande lagstiftningsprodukter finns utrymme som ger en sådan uppgörelse stöd. Tvärtom förutsätter såväl RF som RO att riksdagen består av var för sig självständiga partier som i varje ärende röstar utifrån sina egna intressen och utifrån vad som gynnar dessa egna intressen bäst för stunden. Några långtgående ”röstlöften”, som sträcker sig över flera mandatperioder, känner varken RF eller RO till. Detta framgår med all önskvärd tydlighet när man läser t.ex. RF 4 kap. 6 och 7 §§:


Notera att det alltså är enskilda ledamöter som tilldelats förmågan att avlägga sina röster.
Vad gäller undantaget i 7 § (dvs. formuleringen ”om inte något annat anges i denna regeringsform eller, när det gäller frågor som hör till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen”), är det framför allt bestämmelserna i RF 8 kap. 14- 17 §§ som åsyftas:



Och så har vi slutligen stadgandet i RF 8 kap. 18 §:


Det sagda betyder på vanlig svenska:
– Att ”vanlig” lag inte får ändras eller upphävas på annat sätt än genom stiftande av ”ny” lag.
– Att vissa lagar är ”exklusiva” i den meningen att det inte räcker med att på vanligt sätt stifta ny lag för att ändra eller upphäva dem. Det är därför de kallas ”grundlagar”. Regeringsformen är en sådan grundlag.
– Att det för att ändra i RF enligt 14 och 15 §§ ovan således krävs att det av den lagstiftande församlingen (dvs. Sveriges riksdag) fattas två likalydande beslut, där det första beslutet förklaras vilande och det andra beslutet fattas först efter det att allmänna riksdagsval har hållits och den nya riksdagen har samlats.
– Att Riksdagsordningen (RO) också är en lag som vanligtvis kräver två likalydande beslut med ett riksdagsval emellan. Emellertid är RO lite speciell eftersom det enligt 17 § räcker med ett beslut som minst hälften av riksdagens ledamöter röstar för (oavsett antal deltagare), och om de som aktivt röstar för dessutom uppnår minst ¾-dels majoritet för den föreslagna förändringen.

Viktigt att hålla i minnet är att alla lagförslag eller förslag om lagändringar måste upp på riksdagens bord genom väckande av ett ”ärende”. Det går således inte för sig att ändra i vare sig lag eller grundlag genom ”utomparlamentariska” uppgörelser.

Vad innebär då den s.k. Decemberöverenskommelsen? Jo, att sjuklövern förbundit sig att rösta på visst sätt i flera år framöver. Detta är enligt min mening att frångå principen i 4 kap. 6 § RF om att varje riksdagsledamot och varje statsråd ska kunna yttra sig (och därmed rösta) i enlighet med de närmare bestämmelser som meddelas i riksdagsordningen, bl.a. stadgandet i 11 kap. 10 § RO:



Genom att lämna reglerna i såväl RF som RO därhän har sjuklövern således kunnat åsidosätta en lång rad med stadganden om hur riksdagsarbetet ska gå till. Detta strider inte bara mot RF:s och RO:s ordalydelser, utan mot hela andemeningen i konstitutionen. Nämligen att all makt ska utgå från folket och att om konstitutionen ska förändras så får det endast ske i enlighet med reglerna om grundlagsändring med ett riksdagsval emellan där folket får tillfälle att säga sin mening. När sjuklövern nu lämnat dessa regler därhän står vi på första steget till en diktatur (eller demokratur om nu någon hellre vill använda det ordet).