Ursprungligen postat av
Europe
Några kommentarer till inlägg i tråden (utan att citera alla dem):
A. Tydligen är riksdagsordningen ett mellanting mellan vanlig lag och grundlag, vilket gör att den kan även ändras med kvalificerad majoritet (75%) istället för med två majoritetsbeslut med ett mellanliggande val.
B. V är inget riktigt oppositionsparti, då de alltid är sossarnas bitch. Detta gällde redan på VPK:s tid, då de var en förlängning av Sovjetunionens makt i Sverige. Det är däremot fullt riktigt att de inte heller är 100% Sjuklöverparti och då menar jag inte endast utifrån att de inte officiellt ingår i partiets beslutande ledning, utan även för att de i enskilda mindre frågor faktiskt ibland intar en annan hållning än resten av Sjuklövern. De ses även med misstänksamhet av övriga fraktioner inom Sjuklövern. Likväl är de inget tydligt oppositionsparti som SD.
C. Man bör inte glömma att Sverige inte har varit någon riktig demokrati och inte alls någon rättsstat även innan eventuella förändringar i riksdagsordningen. De tydligaste exemplen på detta är:
1. Ingen maktuppdelning mellan den lagstiftande, verkställande och dömande makten, något som är själva grundstenen för både demokratiskt statsskick och rättsstat. Sverige är speciellt extremt ifråga om detta, då de politiserade åtalen och rättegångarna med regeringsutsedda åklagare och jurister även innehåller politiker som är icke-jurister som beslutar i skuldfrågan.
2. Ingen uppdelning mellan stat och riksdagspartier, där statens lokaler och resurser används för intern partiverksamhet.
3. Skattebetalarna är tvungna att betala för partierna kostsamma valkampanjer - extremt kostsamma sett till mängden spenderade kampanjpengar per capita - samtidigt som nya partier inte erhåller något och därför missgynnas brutalt i förhållande till de sittande partierna.
4. Väljarna får i praktiken endast rösta på partiledningar - ledningar som fram till nyligen dessutom står för exakt samma världsunikt extrema politik inom de flesta områden - vilket mer eller mindre har inneburit enpartistatsstyre. I grund och botten har svenskarna röstat på exakt vilka partiledningar som får tillgång till och kan utdela platser vid köttgrytorna. Riksdagsledamöterna har dels inte erhållit en egen budget och ansvar för den, utan pengarna har gått till partistyrelserna, dels kan dessa i praktiken inte väljas fritt av medborgarna. Detta är anledningen till att i stort sett alla riksdagsledamöter är endast lydiga knapptryckare åt partiledningarna (som innan SD stod för tämligen samma politik). Den riksdagsledamot som ifrågasätter eller t.o.m. inte lyder kommer endast att förlora sin valbara plats till nästa val, samt åtminstone i vissa partier utsätts de under sin resterande tid för brutal vuxenmobbning (med tanke på att alla inom Sjuklövern vuxenmobbar SD:s ledamöter varendaste dag, så gissar jag att även detta förfarande mot icke-lydiga riksdagsledamöter i det egna partiet är legio i hela Sjuklövern).
5. Politiserade myndigheter som medvetet vilseleder medborgarna med missvisande statistik, propaganda och valkampanjande för Sjuklöverns politik året om. Ovanpå detta kommer givetvis den enorma mängden myndigheter och att för en demokrati viktiga delar av samhället inte tillåts existera om verksamheten inte är direkt underställd regeringen. Ingenstans blir detta så brutalt uppenbart som på de svenska högskolorna och universiteten, där omfattande forskningsområden - inte minst inom samhällsvetenskap - med hjälp av politiskt detaljstyre har helt ersatts med dålig och missvisande forskning i propagandasyfte för den förda politiken, ren pseudovetenskap och politisk ideologiproduktion.
6. De politiska tillsättningarna utan öppen insyn, vilket är ett ytterligare sätt för regimen att köpa upp lojalitet.
7. Av naturliga skäl kan inte en demokrati ha sådan kraftig frånvaro av yttrandefrihet som vi har i Sverige (hur ska medborgarna kunna diskutera och uttrycka sig om samhällsproblem och samhällets styrning, när det hela tiden finns risk för åtal för allt som inte redan sägs av den svenska regimen, dess myndigheter och svensk ljugmedia?), för att nu inte tala om att ingen rättsstat skulle ha de godtyckliga åtal och domar för yttranden, skrivelser och skapad konst som vi ser i dagens Sverige, där det är omöjligt att förutse vad som är lagligt eller olagligt, speciellt som åtal och dom i första hand bygger på vem som är den anmälde, inte på själva handlingen i sig.
8. Riktigt illa är så klart åsiktsregistreringen och regimens finansiering av politiskt våld riktat mot oppositionella. Som jämförelse skulle inte Putin, eller ens många andra politiska ledare i mer utpräglade diktaturer, så öppet våga försvara våldsanvändning mot oppositionella som vår förra statsminister gjorde vid förfrågning. Att lägga ut åsiktsregistreringen på entreprenad hos privata aktörer, som t.ex. Expo och Researchgruppen, gör det dessutom omöjligt att få någon som helst insyn i verksamheten, till skillnad från hur det brukar vara med den inrikes säkerhetstjänsten i demokratier.
9. Självfallet kan en demokrati inte ha ljugmedia av det slaget vi har i Sverige, där rena lögner kunde helt stå oemotsagda i årtionden innan människor fick tillgång till internet. Här vet jag faktiskt inte hur det ser ut bakom kulisserna. Att regimmedia för ständig kampanj och propaganda för regimens politik är ju inte så konstigt (likaså även andra som har varit kopplade till maktapparaten, som tidigare Aftonbladet), men det gör det inte uppenbart varför även de flesta andra aktörer agerar likadant och i vissa fall - som t.ex. när det gäller Bonniermedia - till och med slår regimens egen media ifråga om extremism och lögner för att stödja både regimen och de politiska grupper som regimen är allierad med.
Med tanke på att Sverige nu accelererar mot en allt hårdare diktatur, så har jag för min egen del planerat att se om mitt liv i Sverige på det mer personliga planet (helst önskar jag flytta, men det är problematiskt utifrån familjesituationen) och sluta engagera mig mer ifråga om politiken.
Jag började engagera mig på grund av den chock jag fick när jag började läsa vid ett av Sveriges största universitet och insåg inte bara frånvaron av seriös vetenskaplig forskning, inte minst inom samhällsvetenskaperna, utan även den förbluffande låga intellektuella nivån och intellektuella ohederligheten inom verksamheten. Jag förutsåg även att svenska grund- och gymnasieskolan skulle som en ren följd (nu visade det sig förvisso göra det även i hög grad genom direkt politisk inverkan) kännetecknas av allt större brist på kunskap och vetenskaplighet. De kommande 15 åren med inhemska och internationella mätningar, inte minst PISA-mätningarna, har utan tvekan verifierat denna förutsägelse. Även Sveriges uteslutning (eller avhopp för att slippa uteslutningen) i år från det europeiska samarbetet för kvalitetskontroll av högre utbildning är symptomatiskt för utvecklingen. Den politik som har förts inom andra områden i Sverige har sedan naturligt blivit en del av detta, då även den kännetecknas av lögner och påståenden stick i stäv med känd kunskap, samt i allt högre grad de delar som i längden även kommer att omöjliggöra en reparation av den svenska skolan och högre utbildning och forskning av rent ekonomiska skäl. Inte minst asylpolitiken har blivit en central del, helt enkelt då det är ett av de områden där regimen har fört den mest extremaste politiken och framfört de mest brutala lögnerna.
När jag nu finner det högst osannolikt att något av detta någonsin kommer att repareras, eller att det ens skulle gå att reparera, så känns det rätt meningslöst att fortsätta engagera mig politiskt. Med tanke på allt som finns att utforska i världen, så är politik en ganska motbjudande futtig företeelse, speciellt den svenska politiken som även i övrigt ofrånkomligen ger en äckelkänslor. Jag hade gärna sluppit den till att börja med, men då jag hade bestämt mig för att bo kvar i Sverige resten av mitt liv, så kände jag ett behov att kämpa för det jag värdesätter och vill rädda. Jag har aldrig varit så orolig för de repressalierna som brukar riktas mot oliktänkande i Sverige, men det som verkligen har tagit musten ur mig är alla de antidemokratiska uppfattningar som en helt förkrossande majoritet av svenskarna omfamnar och den totala brist på intellektuell hederlighet som de uppvisar. Jo, även att sitta tyst när rummet fylls med dårbabbel är intellektuellt ohederligt, det med, och till skillnad från dårarna och idioterna är det dessutom äckligt ryggradslöst och ansvarslöst att inte säga något om man nu faktiskt är någorlunda icke-psykotisk, inte är förståndshandikappad och äger det minimum av allmänbildning som krävs för att uppfatta dårbabbel som just dårbabbel.
I vilket fall, grattis till alla svenska antidemokrater - eller åtminstone nu de 87% av väljarna som röstade för enpartistat i senaste valet (det lär väl finnas en del antidemokrater bland de resterande 13% också, men de lär väl inte vara lika lyckliga idag)!
