Bror som börjat med tjack/amfetamin! hjälp :(

Hej, jag har då en store bror som förövrigt är 25 år som har rökt på hasch i ca 2 år? har inte varit nått speciellt med honom.. han har tagit avstånd med våran mamma och pappa pga hur "dåliga" föräldrar dom var, jag har alltid haft en bra kontakt med min bror men för ca 1 månad sen sa jag upp kontakten med honom då han kom hem till mig och kom med massa sjuka påståenden och att han skulle "misshandla" mig om jag ljög, efter ca 1 år han inte haft nån kontakt med mamma/pappa så dök han upp på pappas jobb med jätte stora svarta pupiller och ville "prata med pappa" och han gick efter ca 10 minuter och då det enda han hade sagt var att han inte hade någon mamma och att hon var en hora. sen gick han detta var för ca 1 vecka sedan.
Min mamma fick veta detta och mådde väldigt dåligt och åkte hem till honom, min bror hade då sagt att han börjat med amfetamin för att han behövde hjälp "startas" upp som en bil tex antar att han tagit så mycket hasch att han inte känner av det längre och börjat med annat, vet inte vad jag ska ta mig till då jag alltid har haft en väldigt stark relation med min bror och han har väl alltid varit min förebild när vi har växt upp, han har alltid sköt sig i skolan och har haft väldigt bra betyg och så har han börjat träna mma och gjort i ett par år, så han rökade började där och har väl inte varit nått fel med han tidigare men är jätte rädd att jag ska förlora min bror och sover/äter dåligt nu. nån som har nått bra tips vad jag ska ta mig till och göra? ska jag se som att min bror är borta eller är det nått min familj kan göra för att rädda honom? han ser sig själv som att han aldrig mått bättre och låst in sig i sin lägenhet och även blivit paranoid och säger att folk är efter honom...

Prata med socialen kanske? Du kan ju enkelt uttrycka din oro för din bror och hans leverne. Men hur mycket det hjälper i praktiken kan jag inte svara på, antagligen skapar det mer problem än det löser...

Det sägs att alla som knarkar, hänger på Flashback. Förhoppningsvis så ser han ditt inlägg och känner igen sig

Om du står honom så nära, varför försöker du inte prata allvar med honom för att få en bild utav varför det blivit som det blivit? Berätta för din bror kort om hur hans nya livsstil får dig att må, men försök inte ge honom för mycket skuldkänslor, det lönar sig inte. Antagligen behöver han någon att prata med, någon som kan förstå honom. Den personen bör vara du, med tanken på att ni står/stått varandra nära och om detta är familjerelaterat så kan du sätta dig in i hans situation.
En psykolog är också ett alternativ, men då gäller det att talat om för honom innan att ni ska boka tid hos en psykolog. Ingen jäkla överraskning, för då är det som att ni går emot honom.

Jag får känslan av att ni inte ens försökt prata med honom ''på riktigt'', utan tagit snarare avstånd. Det förvärrar bara situationen..

Ställ ultimatum

Ojdå här känns de som det redan har gått för långt, efter min erfarenhet kommer han inte sluta förrän antingen skulderna är så stora att han inte får tag i mer eller att han hamnar i en situation utan bostad.
Nu ska du inte ta mig på orden eftersom den ända info jag har är den du skrivit. Men mitt tips är att kontakta socialen om en eventuell LVM.

Det låter som om han har väldigt mycket att reda ut. Baserat på vad du skriver så tror jag din bror befinner sig i en depression. Jag vet inte hur ni blivit behandlade av era föräldrar. Men någonting är ju fel om ens föräldrar låter ens barn säga upp kontakten med dom.
Jag föreslår att du ska ta tjuren i hornen, och berätta för di bror hur orolig du är för han. Tycker du borde föreslå för honom att prata med någon. Erbjud dig att hjälpa till att söka lämplig psykolog/terapeut. Jag tror han känner sig ensam, och när han skrämde bort dig och gick och horstämplade sin mamma letade han kanske egentligen bara ursäkter.

Lycka till

Din bror är sjuk. Många tycker inte narkomani eller beroende är en sjukdom, men så är det. Det kan sitta i huvudet eller i någon gen, skit samma. Viktigast är att samhället och vården klassar det som en sjukdom. Även en anhörig bör inse detta.

Din riktiga bror finns där bakom sjukdomen.

En aktiv narkoman är självisk och lever enbart för sig själv. Vill gärna vara i fred och pyssla med sina droger. Om någon stör eller påstår att han har problem vänder han sig alltid emot och svär på att han minsann är det inget fel på. Ibland på ett ganska våldsamt sätt.

Det är alltid fel på alla andra, själv har han säkert ont någonstans eller mår dåligt pga ett eller annat. Vill vara ifred.
Känslolivet finns inte. Går inte att känna empati med någon annan än sig själv. Allt kretsar runt mig själv allt annat skiter jag i. Verkligheten är bara i drogerna.

Det var inte din bror som kallade din mamma för hora, det var narkomanen. En förvirrad självisk och sjuk person.

Inser han inte själv att han har problem är det mycket svårt att hjälpa honom. Ni ska inte stödja honom ekonomiskt. Det hjälper honom bara i missbruket.

Ni ska ställa ultimatum att nu har det gått tillräckligt långt. Ni vill inte vara med längre om han inte söker hjälp. Gör det tillsammans och gör det helt klart att nu får det vara slut.

Det finns hjälp dels på kommunen, vårdcentral eller beroendecentrum. Det finns också AA eller NA dit han kan gå och träffa andra anonymt och gratis.

Allt hänger dock på honom själv. Så länge han inte vill funkar inget. Ni kan be och böna hur mycket som helst, kommer inte funka. En narkoman/beroende är mycket manipulativ och kan lura vem som helst, inklusive sig själv.

Lagligt finns inte mycket att tvinga på honom så länge han inte är en fara för sig själv eller andra. Börjar begå brott.

Hur skulle det var att dra en LVM? hur stor är risken att det faktiskt kommer hjälpa honom och vad kan hända för fel? det som är i hans situation är också att han fölorar sitt boende då han har ett rivningskontrakt på den, så runt årskiftet så har han ingenstans att bo.. vet inte vad jag ska göra och är väldigt ledsen hela tiden. och med att dra ultimatum så funkar det inte, han bryr sig inte då han inte har nån förövrig kontakt med oss just nu..

Jag förstår din frustration och din desperation. Som anhörig till en missbrukare slits man hela tiden mellan kärlek och med tiden också med ett sorts hat till den missbrukande. En missbrukare skadar alla runt omkring sig. Din brors beroende har tagit över den bror du en gång älskade. Du kan ju försöka med att kontakta psykiatrin angående LVM. Du har ju inget att förlora på det. Vad du har att förlora är emellertid din egen psykiska hälsa, din glädje, din inre stabilitet, din inre frid, din förmåga till att skapa din egen tillvaro, så som du vill ha den. Det är oerhört svårt att frigöra sig som syskon till en älskad anhörig, som börjat med narkotika. I slutändan är det nämligen bara narkomanen själv, som kan hjälpa sig själv genom att låta sig hjälpas av sin omgivning, samhällets sociala nätverk och sina älskade närmaste. Om han själv inte är motiverad, kan du i längden inget göra. Däremot måste du med tiden frigöra dig från din känsla av ansvar för din bror och eventuellt också från någon slags känsla av skuld, som anhöriga till missbrukare oftast bär på. Lycka till med LVM-försöket! Också lycka till med ditt eget liv!

Ja alltså först ska du kontakta socialen och förklara situationen, efter de tar ni i samråd beslut om hur ni ska gå vidare. Kom ihåg att det kan bli väldigt jobbigt för dig då han troligtvis kommer hata dig efter detta, men kommer tacka dig i oändlighet när han är frisk.

Lycka till och ta tag i det innan det går alldeles för långt, sök stöd hos föräldrar och andra närstående.