Citat:
När du försöker anklaga mig för snobberi kanske du glömmer ort att du själv ger tecken på att vara just en snobb.
Bortsett från det så har du förstått det du kallar "konstmusik" fel.
Den strävar efter att bryta regler, det har du rätt i. Men du läste kanske i mitt inläg där jag skrev att det var medvetna försök att "göra det dåligt". Dvs att medvetet bryta mot reglerna.
Det (konstmusik) är alltså sällan, som jag skrev (sällan), slumpmässig. det är högst medveten musik.
den slump du anser står bakom varje ny utveckling har inget med sådant att göra.
Och det har förmodligen heller inget att göra med PLP, och varför PLP lät som de gjorde.
Dvs Thåström gjorde helt medvetna och välplanerade låtar.
Han strävade efter att låtarna skulle vara precis så som de blev.
PLP var ett helt medvetet projekt alltså.
Men det var dåligt.
Precis som Skid Rows skiva var dålig.
Och det alltså TROTS att både Thåström och Skid Row var i besittning av en väldokumenterad harmonisk talang.
MEN, de gjorde helt tvärtom mot vad de tidigare gjort.
Dvs de valde medvetet att göra något som skulle vara den så kontrasterande väsensskilt från det som de visste var bra.
Det handlade inte om ett slumpaktigt resultat - som bara råkade bli dåligt alltså.
Hur vet jag det?
Jo, för att de visste vad som var bra. Men de gjorde tvärtom.
Om detta hade varit slumpmässigt dåligt. Då hade det ändå varit låtar uppbyggda ungefär som i deras tidigare skivor, med den enda skillnaden att det var dåligt.
Och som jag skrev innan så är det fullt möjligt att de tyckte att det de gjorde var bra, med tanke på att det var medvetna försök.
Men inte harmoniskt tilltalande.
Och dessutom kan du gärna luta upp med dina trista personpåhopp. Ingen är intresserad av en svårt aspergerssjuk flashbackanvändares hånskratt ändå.
Dessutom är det bara löjligt att du försöker håna mitt gitarrspelare när du hänvisat till black magic woman, eftersom jag som bekant bara är nybörjare - men är ändå så otroligt mycket bättre än du faktiskt någonsin kan bli. Så sluta håna, håll dig till ämnet istället.
Men jag kan väl omformulera min PLP-kritik istället så du förstår bättre.
Så, varför valde Thåström att gå från sitt framgångsrika och ekonomiskt trygga framgångsrecept för att istället göra musik som han redan på förhand visste skulle bedömas som skit och bara ge honom dåligt rykte.
Dvs, ville Thåström sabotera för sig själv?
Var han så trött på rollen han fått att han ville kasta bort allt?
Dvs, berodde det på någon slags mentalt sammanbrott? Irrationellt självskadebeteende brukar ju bero på mentala och emotionella störningar ...
Men eftersom han "kom tillbaka" så fick han väl hjälp, han blev väl frisk till slut =)
Bortsett från det så har du förstått det du kallar "konstmusik" fel.
Den strävar efter att bryta regler, det har du rätt i. Men du läste kanske i mitt inläg där jag skrev att det var medvetna försök att "göra det dåligt". Dvs att medvetet bryta mot reglerna.
Det (konstmusik) är alltså sällan, som jag skrev (sällan), slumpmässig. det är högst medveten musik.
den slump du anser står bakom varje ny utveckling har inget med sådant att göra.
Och det har förmodligen heller inget att göra med PLP, och varför PLP lät som de gjorde.
Dvs Thåström gjorde helt medvetna och välplanerade låtar.
Han strävade efter att låtarna skulle vara precis så som de blev.
PLP var ett helt medvetet projekt alltså.
Men det var dåligt.
Precis som Skid Rows skiva var dålig.
Och det alltså TROTS att både Thåström och Skid Row var i besittning av en väldokumenterad harmonisk talang.
MEN, de gjorde helt tvärtom mot vad de tidigare gjort.
Dvs de valde medvetet att göra något som skulle vara den så kontrasterande väsensskilt från det som de visste var bra.
Det handlade inte om ett slumpaktigt resultat - som bara råkade bli dåligt alltså.
Hur vet jag det?
Jo, för att de visste vad som var bra. Men de gjorde tvärtom.
Om detta hade varit slumpmässigt dåligt. Då hade det ändå varit låtar uppbyggda ungefär som i deras tidigare skivor, med den enda skillnaden att det var dåligt.
Och som jag skrev innan så är det fullt möjligt att de tyckte att det de gjorde var bra, med tanke på att det var medvetna försök.
Men inte harmoniskt tilltalande.
Och dessutom kan du gärna luta upp med dina trista personpåhopp. Ingen är intresserad av en svårt aspergerssjuk flashbackanvändares hånskratt ändå.
Dessutom är det bara löjligt att du försöker håna mitt gitarrspelare när du hänvisat till black magic woman, eftersom jag som bekant bara är nybörjare - men är ändå så otroligt mycket bättre än du faktiskt någonsin kan bli. Så sluta håna, håll dig till ämnet istället.
Men jag kan väl omformulera min PLP-kritik istället så du förstår bättre.
Så, varför valde Thåström att gå från sitt framgångsrika och ekonomiskt trygga framgångsrecept för att istället göra musik som han redan på förhand visste skulle bedömas som skit och bara ge honom dåligt rykte.
Dvs, ville Thåström sabotera för sig själv?
Var han så trött på rollen han fått att han ville kasta bort allt?
Dvs, berodde det på någon slags mentalt sammanbrott? Irrationellt självskadebeteende brukar ju bero på mentala och emotionella störningar ...
Men eftersom han "kom tillbaka" så fick han väl hjälp, han blev väl frisk till slut =)
Lilla vän, ingen skrattar åt dig, vi skrattar med dig.
En släng av hybris?
Intressanta diagnoser... genom dig själv du tror dig känna andra?
Håll dig du till att spela covers (i otakt).
Om andra vet du föga.
Bespara oss dina kvasispekulationer.
Eller skriv dina inlägg i humorlänken, i musikdelen hör det inte hemma.
P.S. Ett tips, lär dig ta kritik, om du ska kritisera andra.
P.P.S. Ett tips till, om du ska använda dig av liknelser välj då något som liknar det du vill likna det vid, elefantens snabel kändes mest pubertal, (och) helt irrelevant precis som det atonala.
Kram.
__________________
Senast redigerad av GreenTrash 2014-09-26 kl. 22:02.
Senast redigerad av GreenTrash 2014-09-26 kl. 22:02.
Usch stackars Thåström som alltid får sina porrbilder uppdragna. 