Varför är alla så j-a statuskåta?!

När du söker en läkartjänst kommer arbetsgivaren knappast tycka att det är status att du läst läkare. När du söker jobb på McKinsey kommer ingen tycka att det är status att du har läst på handels. Visst kan arbetsgivare tycka att du har en intressant profil, men en utbildning kommer ju inte direkt vara statusfylld, snarare vara ett krav för att få tjänsten.

Det här är något som dykt upp de senaste tio åren uppfattar jag det som. Efter att ha pratat med personer som jobbar med rekrytering på några stora namnkunniga företag så har det framkommit att en del till och med ser en examen från KTH som en anti-merit, eller i alla fall inte entydigt positivt, just därför att de är medvetna om att det finns så många som tror att en KTH-examen säger mer än vad de faktiskt kan.

KTH är inget dåligt lärosäte, absolut inte. Det finns bara en massa studenter där som har en lite skev inställning till vad som är viktigt och vad som är bra. Samt en jäkla massa riktigt duktiga studenter också, givetvis.

Det där säger väl mer om vilka knasiga företag du pratat med, eller hur knasiga HR-folk är

Du som har skrivit denna tråden har ingen koll alls. Tyvärr måste jag även tillägga men tråkigt bara för dem som inte kommer in på de bästa lärosätena. Så spelar det en extremt stor roll för arbetsgivare (de större företagen ja vi snackar SEB, Ericsson you name it), var du har läst. Om bara de bästa eleverna (eleverna med bäst betyg) kommer in på tex. handelshögskolan så tror jag faktiskt att företag lockas av att anställa just de studenterna. Även om de har läst samma bok och kuser som de som pluggar på tex. dalarna högskola. Däremot om du vill jobba på ullas bokföringsbyrå så spelar det inte någon roll.

Som gymnasiebetyget som ger grundläggande behörighet till universitet, så ger ett examensbevis från högre studier grundläggande meriter för att bli anställd i näringslivet. Har själv märk av egen erfarenhet att det inte är någon skillnad på arbetskapacitet, på människor som pluggat på KTH kontra mindre lärosäta. Men detta kan inte en arbetsgivare veta när du har gått på 3 intervjuver.

Andra saker som är viktiga :
1. Utseende
2. Känna ägaren/chefen/referens
3. Något som sticker ut från mängden typ OS guld

Självklart ger en utbildning på landets äldre, mer välkända lärosäten säkrare chans till jobb efter examen. Om en arbetsgivare har två likvärdiga kandidater att välja mellan, och den ena har studerat på KTH och den andra på Högskolan Väst eller någon annan statuslös högskola, så är sannolikheten störst att KTH:aren får jobbet. Sannolikheten är störst att KTH:aren fått mest gedigen utbildning.

Eller så säger det där en del om hur skev verklighetsuppfattning du har...

Källa på det?

Om kandidaterna är helt likvärdiga efter intervjuer och ev. arbetsprov (vilket i praktiken i princip aldrig inträffar) och den enda återstående variabeln som skiljer dem åt är lärosäte som de pluggat vid, då är det mer sannolikt att de försöker anställa bägge om de var bra, annars göra sig av med bägge.

Det känns ju på ett sätt ganska inlåst och man kan ju på det sättet missa välidgt duktiga studenter. Finns ju idag många skäl att inte läsa på dessa universitet som inte enbart har att göra med kompetens eller annat utan saker som bostad vilket grundar sig i din familjs ekonomi tex. har inte dina föräldrar råd att köpa en lägenhet för 1-2 milj. så är det idag väldigt svårt att plugga på KTH, Chalmers och LiTH som exempel.

Detta borde man snart börja inse som arbetsgivare också tycker jag. Sen TROR jag att man i vissa fall kan få bättre hjälp och stöd på mindre universitet/högskolor där det inte finns lika stora klasser osv. men det är mest en tanke och inget jag har belägg för. Jag vet dock att mitt företag inte lägger någon större vikt på vart man har läst och vi är ändå ett av de mer teknik- och forskningsspecialiserade företag som finns i världen.

Mycket trams här, självklart spelar det ingen större roll i det stora hela var man läst någonstans.

Praktiska meriter > Referenser > Teoretiska meriter > Vilken "skola du läst vid"

Det är ordningen som gäller när du söker arbete. Och det är främst de två första som uteslutande kommer ge dig ditt arbete.

Jag vet att det är svårt att förstå verkligheten utanför universitetens skyddande mur, been there, done that.

Jag kan själv säga att jag aldrig fått ett arbete enbart pga att jag haft en civ.ing från KTH, det har heller aldrig varit mig till fördel i arbetet förutom möjligen som samtalsämne i fikarummet med likasinnade.

Sen är det klart att många av de absolut bästa söker sig just till dessa skolor, men de får sina arbeten pga att de är duktiga och inte för vad det står för stämpel på examen.

Här har du lite källor:

Best betalda utbildningar(uppdaterad 2014): http://allastudier.se/artiklar/2649-...dig-högst-lön/


Data- och systemvetenskap Uppsala universitet Avancerad 35000
Väg- och vattenbyggnad Kungliga tekniska högskolan Avancerad 32939
Datateknik Kungliga tekniska högskolan Avancerad 32548
Företagsekonomi Handelshögskolan Avancerad 32478
Riskhantering Lunds universitet Avancerad 31863
Data- och systemvetenskap Stockholms universitet Avancerad 31400
Industriell ekonomi Kungliga tekniska högskolan Avancerad 31351
Statsvetenskap Försvarshögskolan Grund 31000
Industriell ekonomi Lunds universitet Avancerad 30745
Statsvetenskap Umeå universitet Grund 30500

Källa: Svenskt Näringsliv

Här har du lite till: http://www.nyteknik.se/special/tekni...icle259076.ece
De tjänade bäst 2007
1. Jeppe Elkjaer Magnusson, Chalmers, civ ing i kemiteknik 19.007.642 kr
2. Maris Hartmanis, KTH, civ ing i kemiteknik 12.371.255 kr
3. Bengt Ingvar Johansson, Chalmers, civ ing i elektronik 8.047.222 kr
4. Anna Cecilia Hedqvist, Linköping, civ ing på industriell ekonomilinjen 7.771.365 kr
5. Klas Niclas Ekvall, Linköping, civ ing på industriell ekonomilinjen 7.119.244 kr
6. Björn Klas Otto Rosengren, Chalmers, civ ing i maskinteknik 6.714.695 kr
7. Peter Lennart Nilsson, Linköping, civ ing på industriell ekonomilinjen 6.447.915 kr
8. Jan Anders Östlund, Linköping, civ ing på maskintekniklinjen 6.100.634 kr
9. Jonas Martin Löf, KTH, civ ing i materialteknik 6.045.986 kr
10. Olov Håkan Eriksson, Linköping, civ ing på teknisk fysik och elektronik 5.451.830 kr
11. Per Mikael Sunnemark, KTH civ ing i maskinteknik 5.445.845 kr
12. Lars Tomas Nordahl, KTH, utbildning oklar 5.364.285 kr
13. Hans Johan Skoglund, KTH, civ ing i väg- och vattenbyggteknik 5.338.838 kr
14. Roar Isaksen, KTH, flygteknik 5.174.123 kr
15. Jeff Lennart Håkan Bork, KTH, civ ing kemiteknik 5.129.197 kr
16. Carl Georg Brunstam, Linköping, civ ing på industriell ekonomilinjen 5.018.956 kr
17. Nils Johan Ludvig Ahlberg, Linköping, civ ing på ind ekonomilinjen 4.892.368 kr
18. Lars Eric Thure Engström, Linköping, civ ing på ind ekonomilinjen 4.771.011 kr
19. Per Gunnar Lindberg, Chalmers, civ ing i maskinteknik 4.735.964 kr
20. Kåre Wetterberg, Chalmers, civ ing i maskinteknik 4.700.298 kr
21. Bengt Ingemar Persson, Chalmers, civ ing i väg- och vattenbyggnad 4.684.560 kr
22. Jan Göte Svensson, Linköping, civ ing på tek. fysik och elektronik 4.601.756 kr
23. Jonny George Capor, Handelshögskolan, högskoleexamen på utvecklingsing. 4.463.615 kr
24. Anders Stefan Bengtsson, Chalmers, civ ing i maskinteknik 4.458.705 kr
25. Håkan Ingemar Valberg, Linköping, civ ing på industriell ekonomilinjen 4.403.815 kr


Vad vill jag säga med detta:

Jag håller med dig om att mentaliteten här är att bara man pluggar på ett bra universitet kommer man få internships hit och dit samt en strålande karriär med vd-lön inom ett par år. Det stämmer givetvis INTE.

Vad som avgör om en person kommer lyckas eller inte tror jag inte beror på utbildningen. Är man riktigt duktig på det man gör kommer man komma dit man vill endå.

Men det skadar ju inte att öka sina chanser, för faktum är att arbetsmarknadsdagar etc. är mycket större på ett välrenommerat unversitet. Vissa företag anställer marjoriteten av nyexade från ett fåtal universitet.

kolla här tex:

Boston consulting group stockholm: http://osqledaren.se/ol-gor-bcg/

På Stockholmskontoret sitter 80 konsulter. Av dessa kommer 40 % från Handels och 50 % är ingenjörer. Av ingenjörerna kommer drygt 40 % från KTH. De övriga 10 % fylls ut av bl.a. läkare. Tomas säger världsvant att det är praktiskt att sitta bredvid en läkare. ”Det är sjukt bra att ha, vi diskuterar löparknän och skavsår”. Förutom att läkare kan fungera som »kropp och knopp« i KP gjorde när man var liten, är slutsatsen att alla på BCG är välutbildade. Gruppen säger att arbetet faktiskt är rätt likt att plugga, man jobbar intensivt och i grupp. De påpekar dock att »den stora skillnaden är att man googlar i skolan medan man här har ett researchteam«. Det verkar onekligen praktiskt och är absolut något som vi tycker borde erbjudas även på KTH.


Jag förstår vad du menar men jag tycker inte det är så konstigt att man har val av universitet i åtanke. Varför inte liksom? Kan man komma in på handels, varför välja södertörns högskola?

Folk är statuskåta för att dem behöver bekräftelse ifrån andra. Folk med tillräckligt stark självkänsla behöver inte hävda sig på det sättet.

... och då hänvisar jag till följande inlägg från TCO med tillhörande länkar: http://www.utredarna.nu/germanbender...lse-for-lonen/

Kort sammanfattning: Den utredning (och liknande) som du hänvisar till tar inte hänsyn till arbetsort. Det finns utredningar som tydligt klargör att det inte spelar någon roll vilket lärosäte du läst vid. Läs mer i länken ovan.

Sen kan man också diskutera om status = lön.



Ja, vid de högre rankade lärosätena finns det en hel del studenter som redan innan de börjar på universitetet är rätt drivna och/eller kommer från en bakgrund med stark tradition av entreprenörsskap och liknande. Men det handlar mer om individer än om vilket lärosäte de kommer ifrån. Niklas Zennström läste i Uppsala, men det betyder inte att alla studenter från Uppsala kommer att bli lika framgångsrika - han hade nog gjort ungefär samma resa även om han läst på mittuniversitetet.