Citat:
Ursprungligen postat av
Tillys
Utvecklar oss att få en inblick i hur den människan är som begår grovbrottslighet. Mitt intresse är djupast när det gäller mot människor, speciellt barn som blivit utsatta.
Oavsett vilken plats brottslingen är född, religion etc. skall vi i vårt utvecklade land söka så mycket kunskap vi kan för att av erfarenheten av den brottsliga, i det här fallet fullständigt avskyvärda gärningen, lära vad vi kan förändra för att förhindra att det händer igen. Det kommer tyvärr alltid att fortsätta men hur kan vi utvecklas att se och agera när vi har misstankar, tecken på att ett barn far illa?
Sällsynt att det slutar som i Yaras fall men vad blir det av det barnet som växer upp efter en dysfunktionell uppväxt? Det barnet som blivit utsatt för grov sexuell, fysisk, psykisk misshandel, vilka brott blir den kapabel att i sin tur begå?
Socialtjänstens verksamhet och samverkan med skola, polis blir helt avgörande.
När de misslyckas blir notan som vi ser i Yaras fall mycket hög. Håller med dig att vi måste ställa högre krav och därmed måste vår socialtjänst utvecklas därefter.
Minskar mänskliga tragedier och fördelar ekonomiskt om vi utvecklar vårt skyddsnät, ställer krav. Därmed minskar dyra polisinsatser, utredningar, rättegångskostnader och följder.
Yara fallet belyser allt detta med ett sken som ingen kan missa.
Ju tidigare vi kan stoppa, förhindra, förändra desto större chans till en funktionell vuxen människa som i sin tur kan bygga en funktionell kärleksfull familj. Med valfri religion, seder, traditioner, klädsel, musiksmak, umgänge, matvanor etc. Men, fri från brottslighet, övergrepp mot familj, barn, medmänniskor. Och uppfyller rimliga krav från det samhälle de lever i.
Har Amani eller Rami moraliskt kvalificerats för att överhuvudtaget få ge sin syn över hur vi skall agera angående deras omhändertagna barn och ge dem de bästa möjligheter att uppnå ovannämnda mål?
.
Den frågan tycker jag är viktig att ställa och speciellt om man arbetar mot familjer med barn som socialtjänsten gör
Jag anser att i denna fruktansvärda händelse med Yara har socialtjänsten inte bara visat ett dåligt omdöme och brist på empati och intresse.
Socialtjänsten har dessutom indirekt förhindrat människor som faktiskt såg vad som pågick och ville försöka hjälpa flickan. Detta gjorde man genom att antyda att "vi känner till familjen" eller "ärendet är öppet och det pågår en utredning"...eller hur man nu uttryckte sig i detta specifika fall.
Och i vårdnadstvister agerar dessa sekreterare på liknande sätt. Dvs istället för att stötta den förälder som faktiskt försöker skydda barnet så använder man fraser som "barn har rätt till båda sina föräldrar" eller "fokus är på barnen" osv
Detta är oavsett om barnen berättar att pappa slår mamma, eller jag vill inte bo hos pappa, ....
Fruktansvärt illa
Jag läste i tråden att 3000 fall på ett år av fysisk barnmisshandel anmäls till denna socialtjänst.
Att socialen går på knäna har jag uppfattat - men några barn av dessa 3000 anmälningar har man väl lyckats hjälpa?
Och hur många talar vi om då - 500? 50? 5? 1?
Eller kan det vara så riktigt riktigt jävla illa att man faktiskt inte har en aning och detta på grund av att man går på knäna?