8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Jag tror att många inom socialtjänsten "gör uppror" på olika sätt. Talar om för chefer, politiker, fackförbund och andra att man inte hinner med att göra sitt jobb. Eftersom inget hjälper så slutar man jobba inom socialtjänsten och så kommer nya och ganska unga socialsekreterare och tar vid. Åtminstone är det så Socialstyrelsen beskriver situationen. För mig verkar det troligt att de har rätt i sin bedömning. Vad tror du? Enligt BRÅ så anmäldes över 3000 misshandelsbrott mot barn under 6 år under förra året. Så att socialtjänsten har bra arbetsvillkor är viktigt för många barn.

Ja, det retar mig till vansinne när religiositet påstås ha med godhet och moral att göra. "Vem äger frågan" som det är populärt att säga idag... Vad världen behöver är mer godhet och väsentligt mindre religion.

Absolut! Och lite mindre uppmuntran till allt och alla att bejaka sin känsla av kränkthet kanske?

Jag tycker att denna diskussion är lite OT. Som invandrare i Sverige är man inte förpliktigad att umgås med svenskar eller dansa runt midsommarstången. Man får välja sitt umgänge helt själv. Det som jag tycker är underligt är att Rami och Amani inte hade något umgänge alls med andra barnfamiljer oavsett ursprung. Rami hade sina väninnor, Amani hade inga väninnor. Barnen hade inga lekkamrater och Yara fick inte heller ta hem någon kompis eller gå hem till en kompis efter skolan.

Visst är vi ute och svävar lite off topic, men i diskussionen om brottet ingår ju att fundera över om de åtalades kulturella bakgrund har spelat in.

Du försöker, som så många, hela tiden relativisera och bagatellisera detta brott, begånget av invandrare, samt övriga brott som begåtts av invandrare, med att svenskar-är-minsann-lika-goda-kålsupare. Detta är ett mycket vanligt debattbeteende, och känns väldigt tjatigt.

Jag nämnde just att enligt BRÅ:s siffror mördar både svenska män och invandrade män närstående kvinnor, men invandrade män gör det dubbelt så ofta som svenska män. Kan du hålla med om det konstaterandet?

Nästa steg är då att försöka ta reda på bakgrundsfaktorerna, VARFÖR mördar invandrade män dubbelt så ofta. Att få reda på orsakerna är första steget till att kunna motverka problemet.

Vi är överens om att både svenska män och invandrade män importerar fruar. Som jag skrev: På kvinnojourerna är invandrarkvinnor mycket överrepresenterade. En del invandrarkvinnor är gifta (eller har relationer) med svenska män, men en mycket större andel är gifta med invandrade män.

"Fruimport" handlar ofta om nybildade relationer. Parterna har inte varit gifta eller sammanlevande tidigare. Enligt min åsikt kan man i dessa fall inte tala om "familjeåterförening", eller "anhöriginvandring" utan om "familjenybildning" vilket inte ingår i de internationella konventionerna.

Danmark införde för många år sedan sin 24-års regel, dvs båda parter måste vara över 24 år för att få ta hit en partner. Man bedömde också om anknytningen till det andra landet är större för de två parterna än deras anknytning till Danmark. I så fall beviljades inte inresa. Jag tror att de har ändrat reglerna nu. Tycker du att Sverige borde anta de danska reglerna från ca 10 - 15 år sedan?

Du skriver ... och slänger ut dem innan de hunnit få PUT vilket gör att deras ända chans att få stanna i Sverige är att fly till kvinnojouren och försöka få PUT genom ett undantag i utlänningslagen.

Men varför skulle de få PUT om motiveringen för deras inresa till Sverige var relationen till mannen i fråga? Om relationen har upphört har också skälet för att vistas i Sverige upphört. En kvinna som "importeras" har levt hela sitt liv i sitt hemland. Hon måste vara minst 18 år och de flesta är mer. Hon har sin släkt, sitt ursprung, sina vänner, sin bekanta miljö i hemlandet. Hon kan språket där. Hon har bott X antal år i hemlandet och några månader i Sverige. Varför ser du det som självklart att hon ska stanna i Sverige?

Om kulturen i hennes land är sådan att en skild kvinna inte accepteras, bör vi inte ge inresetillstånd för äktenskap till kvinnor därifrån. Skälet är att vid en eventuell separation tvingas Sverige att ta över hela ansvaret för henne. Mannen slipper helt. Han behöver inte betala något underhåll eller på något sätt ta ansvar för den person han tagit hit. Till skillnad från t ex Kanada, där man ansvarar för en anhöriginvandrads försörjning i tio år.

Att vi accepterar nybildade förhållanden gynnar också skenäktenskap och arrangerade äktenskap och äktenskap i enda syfte att få PUT efter korta två år. Det sistnämnda något som jag tror ligger bakom Amanis och Ramis äktenskap.

Ska vi verkligen ha ett sådant system?

Bara för att du har mött trevliga människor i Gaza behöver du inte försvara muslimer och ett sjukt migrationssystem.

Det kan ju faktiskt vara så...hmmm....

Intressant tycker jag är varför Amani var den som flydde hit först och 1-2åringen var kvar med Rami?
Hon kände till flyktvägen men varför tog hon inte med sig barnet? Yara klarade ju resan själv
Hade inte det naturligaste varit att Rami åkte först och sedan kom Amani och sonen?

Det är väldigt mycket som måste ändras och kraven måste bli mycket tydligare och konsekvenser av felaktigt beteende måste kännas.

Just fallet Amani visar hur regelsystemet är felaktigt. Hon kom ju hit ensam först och medan hon sökte asyl var det väl inte aktuellt med SFI. Jag vet inte exakt när Rami kom, men det dröjde väl inte så länge. Han hade då med sig den förste sonen, kring 1,5 år gammalt. Då hade Amani rätt att ta ut 450 föräldradagar för honom.

Det är nämligen så att antalet föräldradagar är lika många för alla, för barn födda i Sverige eller utomlands. Tanken var förstås att man skulle ta ut de flesta dagarna i samband med förlossning och barnets första år, när det som mest behöver sina föräldrar. Och så gör de flesta som får barn i Sverige. Men de som kommer hit med redan födda barn som kanske är några år får alltså sina 450 dagar per barn då. Då får de i allmänhet den lägsta ersättningsnivån eftersom de inte har haft inkomst här innan barnet föddes. Men de verkar acceptera att leva på det + andra bidrag som de får.

Anledningen till att dagarna inte är knutna till barnets födelse är att man ville att adopterade barn skulle få tid för anknytning till sina föräldrar.

Systemet har kritiserats just för att det gör att invandrarkvinnor lätt blir isolerade hemma med sin föräldrapenning, och det har också ändrats lite. Förut gällde föräldradagarna tills barnet fyllde 8 år. Nu ska de gälla tills barnet är 4 år.

En liten förbättring, men Amanis fall inträffade ju före regeländringen, och dessutom skaffade hon sig ju ett nytt barn med 450 föräldradagar omgående när Rami kom. I chatten den 30 april med Madleen pratar hon om att hon önskar sig fler barn, vilket Madleen ifrågasätter att Amani ska göra eftersom Amani inte orkar med de barn hon redan har.

Men det är inte osannolikt att, om inte tragedin med Yara hade inträffat, så hade Amani skaffat sig fler barn och levt på föräldrapenning.

Så länge Amani lever på föräldrapenning förväntas hon inte gå på SFI. SFI eller andra studier ses som likvärdigt med arbete, som man är ledig från under föräldraledigheten.

Det är inte obligatoriskt att läsa svenska på SFI, men man får ingen hjälp av arbetsförmedlingen om man inte har blivit godkänd på SFI-kursen. Det händer inget om man inte går på SFI. Det händer inget om man går på SFI i många år och inte blir godkänd. Bidragen, med olika etiketter, fortsätter att komma för vi i Sverige låter ingen lida nöd, särskilt inte om barn är inblandade. Många invandrare är inskrivna i SFI år efter år, eftersom det är mer fördelaktigt att leva på de bidragen än att behöva söka arbete.



Det kommer att krävas stora regeländringar, men jag ser inte riktigt hur. Vi kan ytterligare skärpa reglerna för att föräldrapenningen ska tas ut i samband med barnets första tid, så att problemet med barn som kommer hit när de är några år blir mindre. Men vi kan inte hindra människor från att skaffa barn på barn på barn. Eller kan vi?

Vi kan sänka golvet, garantinivån, i föräldraförsäkringen för de som inte har haft inkomst innan de får barn. Det kommer att drabba svenska kvinnor också, men det kanske måste bli priset.

Vi kan ändra socialbidraget så att det inte blir så gynnsamt för familjer med många barn som det är idag. Vi kan skärpa kraven på att socialbidragstagare verkligen aktivt ska försöka komma ut i arbete.

Såna som Rami ska vi självklart aldrig acceptera. Han missköter sin föga ansträngande utbildning till etableringslots. Han är borta påfallande mycket och anmäler sig sjuk när han inte är sjuk och åker till Holland en vecka. Här borde man ha kontrollerat att han verkligen var sjuk i hemmet, och om han inte var det borde det ha kommit ordentliga konsekvenser, både ekonomiska och att man i fortsättningen skulle övervaka hans från- och närvaro mycket noga.

På den tiden var det svårt för ensamma unga män från Gaza att få asyl - om de inte hade trovärdiga asylskäl. En ensam kvinna hade det lättare men det var också möjligt att utvisa en ensam kvinna. Däremot utvisades inte barn. Det som jag tycker är märkligt är att Amani tog med sig sonen när hon kom hit för att söka asyl. Vi vet ju förstås inte hur eller när Amani kom hit. Hon kan ha kommit hit legalt, exempelvis på visering, och sökt asyl senare.

Hon hade inte sonen med sig!

Sida upp och sida ner av religionsprat när man läser ifatt efter någon dags uppehåll. GÄSP.
Men Ljudfil kom som vanligt med intressanta bidrag.

Nyheten om säkerhetspådraget i kammarrätten i Jönköping var skrämmande, det tyder på att Amani med ombud fått stort inflytande över processen, hennes story blir tagen på allvar av det svenska rättsväsendet. För om det hade funnits ett konkret hot, så hade det säkerligen framgått av skriverierna.
Om hon får rätt i kammarrätten så blir det nog släkten som pojkarna placeras hos, för det är mycket svårt att hitta "rätt" sorts familj som blir godkänd som familjehem om man ska ta hänsyn till
1) vilken religion,
2) vilken inriktning inom denna religion
3) vilket språk familjen talar
4) vilken dialekt inom språket (talad arabiska skiljer sig ganska mycket mellan Nordafrika och Irak)
5) de sedvanliga prövningarna angående lämplighet med mera (som säkert utförs extremt noggrant i detta fall efter tidigare fadäser.)

Det säger sig självt att det kommer att bli svårt. Jag hoppas kammarrätten fastställer tidigare beslut i stället, och låter Amani bita i det sura äpplet. Vad har hon för rätt att ställa krav? Vare sig hon har dödat själv eller "bara" skyddar den skyldige, så har hon själv avsagt sig sin moraliska rätt att bestämma över barnens framtid. (Juridiskt sett har hon naturligtvis samma rättigheter som alla andra i landet. Tyvärr, kan man känna i svaga ögonblick...)