Ontologi (samlingstråd)

Ontologi - läran om varandet är inom filosofin, och även inom antropologin och inom andra besläktade vetenskaper, namnet på läran om det varande gällande hur världen, människan eller tingen (som jag grovt översätter till följande för de som har svårt för ordet ting) hur det materiella betingelserna är beskaffade.

Enligt tex gudsbegreppet säger en del att Gud är fulländad. Om vi då antar att Gud inte existerar, skulle detta innebära en ofullkomlighet hos honom, nämligen det faktum att han inte existerar. Alltså kan vi föreställa oss någonting som är mer fulländat än Gud, nämligen något som har alla Guds egenskaper plus egenskapen att existera. Men detta strider mot begreppet Gud enligt Bibeln, som definitionsmässigt är det mest fullkomliga man kan föreställa sig enligt vissa. Alltså måste Gud existera, eller?

En grundläggande del av ontologin är att försöka beskriva vilka egenskaper som ligger i ett tings natur och vilka som är av en slump. Om ett ting saknar en av de egenskaper som ligger i dess natur, så kallas det att tinget har en ontologisk avvikelse, det vill säga det är utan en del av sitt vara. En ontologisk avvikelse innebär inte att föremålet upphör att vara i ontologisk mening, utan endast att det är i avsaknad av detta. Till exempel har en människa med ett ben en ontologisk avvikelse i det att två ben är en del av människans natur, men den personen upphör inte att vara av naturen människa på grund av det.

Ontologin och dess begrepp är viktig i bestämmandet och definitionen av väsen och av fiktioner samt dess existens. Existens av olika slag, de psykologiska tingens existens, varseblivningen, tingens existens mm.

Den ontologiska hypotesen om människan och dess psyke är mer svåråtkomligt, som någon filosof sa "jag tänker allså existerar jag". Men det måste finnas fler filosofer eller FB-kunder som kan argumentera kring detta.

Mer hittar jag inte i mina dokument sedan ett års läsande av grundläggande filosofi i Lund.
Jag skulle vara tacksam om någon har mer att tillföra speciellt om människans natur, men det kan hända att det då blir mer av psykologiska teorier, men filosofer har genom alla tider funderat över denna ödesfråga.

Undrar du vad det är/hur man definierar att vara människa? Det är väl en utav de mest komplexa filosofiska frågeställningarna jag känner till.

Om du rycker ut ett av dina hårstrån, är det då en del av dig? Om nej så var det då en del av dig innan du ryckte ut det?

Personligen har jag en holistisk uppfattning om att vara människa men även allt annat levande när jag inte är nihilist förstås...

Grundläggande trygghet i tillvaron och i den egna existensen som person är primärt för att känna tillfredsställelse. Ontologisk otrygghet ger ett liv utan inre substans och utan förankring i en egen verklighet som man kan känna sig trygg med.

I den existentialistiska psykologin på 1960- och 70-talen spelade begreppet ontologisk osäkerhet stor roll. Ronald Laing (1927-1989) hävdade att bristen på grundläggande trygghet är grunden till psykiska sjukdomar och störningar. De som lider av grundläggande ontologisk otrygghet upplever sig berövade sin verklighet som personer, s k depersonalisation, alltså en krakrlerande personlighet.

Sokrates sägs konversera med en slavpojke om kunskap och Sokrates menade att antingen har man kunskap eller så söker man den men om den inte kan finnas eller förstås är den inte relevant.

De flesta av västerländsk filosofi och vetenskap - inklusive grundläggande begreppen falsifierbarhet har uppstått ur ontologin eller metafysiken. Detta hänvisar till att tillvaron är vad som kan uppfattas av tankar, skapat, eller besatt. Därför kan det inte finnas ogiltiga fenomen eller vakuum, och den sanna verkligheten kan varken komma till stånd eller försvinna från tillvaron. Snarare är den helhet, skapa evig, enhetlig och oföränderlig, men inte oändlig, den förändras, såsom den uppfattas i vardagliga erfarenhet, kan även vara en illusion. Allt som vi kan uppfatta är bara en del av en enda enhet.

På vilket sätt är detta en ödesfråga?

Essensbegreppet från Sokrates och framåt är problematiskt, framförallt eftersom det tenderar att leda till (ofta implicit) metafysik.


Visst, men det är ju närmast en trivial sanning (allt tillhör samma universum).

Människan är det vara för vilket meningen med vara är en fråga. Alltså den som kan ställa just en sådan fråga, vad det innebär att vara. Och som redan har någon sorts för-förståelse för vad det innebär - utan en för-förståelse kan man inte ställa frågan, då man inte vet vad det är man ska ställa frågan om.

Framförallt är jag förbluffad över hur oändligt vårt meningsskapande verkar vara - men också hur en närmast total meningsförlust människan kan ha (som i depression). Meningsskapandet, förmågan till det, är drivkraften för hur vi formerar vår värld, vårt habitat, och det är oerhört spännande och unikt hur det uttrycker sig.

[quote=Ankdammsman]På vilket sätt är detta en ödesfråga?
Läran av av varandet har genom årtusenden år engagerat människan. Vi har inget svar på det utan bara hypoteser. Jag anser att det är en ödesfråga då alla människor i världen står inför samma hotbild, vi kan kalla detta för metafysikens ontologiska utmaning – Essensbegreppet från Sokrates och framåt är problematiskt, framförallt eftersom det tenderar att leda till metafysik och därmed i stort sätt omöjlkig att svara på. Varför vi finns, vem bestämmer att det är just du med din kropp och personlighet,m samt vad som sker när vi avlider,.

Ontologiska - Det som är/det som finns.
Epistemologi - (vägen till) kunskapen om det som är/finns.

Så det som är det man ser/upplever?
Tack för förtydligandet om är af ontologisk mening.

Kunskap till det som är eller inte är är vägen? till vad det är?
Epistemologi och ontologi verkar då vara uppfattning om olika är. (väg och är)

Mycket tack.
Visste att han frågade om vad jag tror mig är ontologiskt (är/vara)
Men ontologin är inte frisatt epistemologi..


Vad är epistemologisk ontologin?

vad är utan sanning? är ett är?

Om vad som finns bråkar de lärde men även de som letar efter Storsjöodjuret.
En del menar att somt faktiskt finns.
Andra säger att vi kan visserligen vara säkra på att somt finns men att den epistemologiska processen står i vägen för att vi ska kunna veta vad som faktiskt finns och hur det är förskaffat.
Sen har vi relativister som anser att vi inte kan veta just nånting om något.

Ontologiskt och epistemologiskt och relativt,
så kan vi anse att en upplevelse av verklighet är en upplevelse av verklighet.

Att något upplevs av andra blir då mer av fundering av varför dom upplevde det,
Världen slutar i solipsism..


Då frågar jag mig, varför skapar man svar?
Vad är svaren relativa till?

Jag har föreställt mig en värld utan värld,
Där vi inte har inputs, utan mer outputs.

Det verkar som att världen har inputs för outputs.
Inputs är direkt kopplad till outputs.

Determinism i hög grad ja.

Jag vill föreställa mig att detta är ontologi och inte verklighet.

Ur ett ontologiskt perspektiv vad är då sex?

Nu för du in diskussionen på förekomsten av multipla ontologier.
Antagligen är sex inte samma sak för dig som för mig.