Vem dricker folköl till maten egentligen?

Haha, finns nog inget som är riktigt så svennigt som att ropa alkis när nån dricker lite på vardagarna. 22 cl alkohol i veckan säger du som om det skulle vara mycket. För det första är jag något osäker på din beräkningsmodell, men skit samma, orkar inte tänka själv ändå. Låt oss ponera att din beräkning stämmer. Det motsvarar drygt 5,5 standardglas på en vecka. Gränsen för riskkonsumtion enligt myndigheternas standarder är 14 standardglas i veckan för en man (om man bor i Sverige, bor man i Finland är det dubbelt så mycket). Detta är alltså myndighetsföreskrifter som är rejält konservativa för att främja folkhälsan, och det är på intet sett så att man skulle vara alkis även om man överstiger de rekommendationerna under lång tid, det betyder enbart att man enligt myndigheten löper risk att utveckla alkoholproblem. Så att motsvarande 22 cl ren sprit i veckan skulle vara ens i närheten av ett problem kan vi utan vidare avskriva på en gång.

Själv dricker jag folköl ibland, och jag dricker nästan uteslutande 3,5-or. 2,8-orna smakar betydligt blaskigare och då kan man lika gärna dricka lättöl eller helt alkoholfri öl. Alkohol är som de flesta vet en ypperlig smakbärare och därför smakar 3,5-or mer än 2,8-or. Bra folköl görs av denna anledning närmast uteslutande i den maximala styrkan 3,5% vol. Allt man kan hitta i kategorin 2,8% vol. är utspädd Eurolager. På senare tid har många småbryggerier satsat på bra folköl för den svenska marknaden, så på välsorterade livsmedelsbutiker finns det nu oftast ett digert utbud av öl i en massa olika stilar. Det händer rätt ofta att jag köper lite Slottskällan Nordic, Train Stations The Hoppy One eller någon tysk veteöl i folkölsvariant. Ofta för att jag ska äta något som jag vill ha en sådan öl till, eller för att jag helt enkelt blir sugen på nån god öl på en tid som storebror Sovjetbolaget för folkhälsans skull har beslutat att man inte får handla öl på. Jag dricker inte folköl varje dag, men jag skulle inte ha några som helst kval mot att göra det om jag var sugen på att göra det.

Om jag är alkis? Eftersom det är något som andra ofta tar på sig att avgöra så får väl du avgöra om du känner för det. Jag kunde inte bry mig mindre om vad nån skitnödig svenne tycker om mina dryckesvanor. Dock dricker jag sällan mer än 1-2 folköl vid de tillfällen jag gör det, och det blir jag aldrig ens det minsta salongsberusad av. Jag känner helt enkelt inte av det för 5 öre. Drack man för alkoholens skull så skulle det alltså vara totalt bortkastat. Jag misstänker att en alkis dricker för ruset och inget annat.

Jag kan faktiskt inte förstå er som likställer drycker till mat med att det är en inkörsport
till att man dricker ännu mer till helgen, det har ju inte med varandra att göra.
Själv väljer jag dryck efter den mat jag äter och finns det en bira i kylen när man
har pytt i panna på tallriken så är den självklar, lika självklar som mjölk till pannkaka.
Vill ni påstå att jag dricker starkmjölk till helgen bara för jag hade mellanmjölk till pannkakan...?

Den som dricker för mycket på helgen kan ha en problematisk folkölskonsumtion i veckorna. All alkohol man dricker har självklart med varandra att göra. Du kan inte jämföra med mjölk.

Den som dricker för mycket på helgen kan ha en problematisk folkölskonsumtion i veckorna. All alkohol man dricker har självklart med varandra att göra. Du kan inte jämföra med mjölk.

Haha, finns nog inget som är riktigt så svennigt som att ropa alkis när nån dricker lite på vardagarna. 22 cl alkohol i veckan säger du som om det skulle vara mycket. För det första är jag något osäker på din beräkningsmodell, men skit samma, orkar inte tänka själv ändå. Låt oss ponera att din beräkning stämmer. Det motsvarar drygt 5,5 standardglas på en vecka. Gränsen för riskkonsumtion enligt myndigheternas standarder är 14 standardglas i veckan för en man (om man bor i Sverige, bor man i Finland är det dubbelt så mycket). Detta är alltså myndighetsföreskrifter som är rejält konservativa för att främja folkhälsan, och det är på intet sett så att man skulle vara alkis även om man överstiger de rekommendationerna under lång tid, det betyder enbart att man enligt myndigheten löper risk att utveckla alkoholproblem. Så att motsvarande 22 cl ren sprit i veckan skulle vara ens i närheten av ett problem kan vi utan vidare avskriva på en gång.

Själv dricker jag folköl ibland, och jag dricker nästan uteslutande 3,5-or. 2,8-orna smakar betydligt blaskigare och då kan man lika gärna dricka lättöl eller helt alkoholfri öl. Alkohol är som de flesta vet en ypperlig smakbärare och därför smakar 3,5-or mer än 2,8-or. Bra folköl görs av denna anledning närmast uteslutande i den maximala styrkan 3,5% vol. Allt man kan hitta i kategorin 2,8% vol. är utspädd Eurolager. På senare tid har många småbryggerier satsat på bra folköl för den svenska marknaden, så på välsorterade livsmedelsbutiker finns det nu oftast ett digert utbud av öl i en massa olika stilar. Det händer rätt ofta att jag köper lite Slottskällan Nordic, Train Stations The Hoppy One eller någon tysk veteöl i folkölsvariant. Ofta för att jag ska äta något som jag vill ha en sådan öl till, eller för att jag helt enkelt blir sugen på nån god öl på en tid som storebror Sovjetbolaget för folkhälsans skull har beslutat att man inte får handla öl på. Jag dricker inte folköl varje dag, men jag skulle inte ha några som helst kval mot att göra det om jag var sugen på att göra det.

Om jag är alkis? Eftersom det är något som andra ofta tar på sig att avgöra så får väl du avgöra om du känner för det. Jag kunde inte bry mig mindre om vad nån skitnödig svenne tycker om mina dryckesvanor. Dock dricker jag sällan mer än 1-2 folköl vid de tillfällen jag gör det, och det blir jag aldrig ens det minsta salongsberusad av. Jag känner helt enkelt inte av det för 5 öre. Drack man för alkoholens skull så skulle det alltså vara totalt bortkastat. Jag misstänker att en alkis dricker för ruset och inget annat.

3% vanlig mjölk eller vatten är min bordsdryck men folköl eller lättöl? Nej tack!

Det är bara småungar som dricker mjölk till maten.