8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Det fetade: Ja, när man börjar använda barn eller ljuga och använda andra personers pass eller personnummer anser jag att det är fel. Att använda barn kan man kanske kalla ondskefullt med den insikt som en del av oss har i resultat av denna hantering.
Vi har fått kritik av Europarådet för vår bristande hantering av ensamkommande barn.
Men ER kanske är med i SD?
Att vara vaksam på och misstänksam mot föräldrar som uppenbarligen medverkar till flyktingsmuggling är ett sätt att bekämpa den eskalerande strömmen av ensamma barn som kommer. För BARNENS skull!
Man har inte ens brytt sej om Yara när hon kom hit.
See no evil -hear no evil. Bekvämt och PK. Jag skulle även vilja kalla det toleransrasism.

Om synen på Yaras föräldrar
Min bild

Ta en sån sak som hur Yara kom till Sverige. Det har både polisförhören och tingsrättsförhandlingarna intresserat sig för och frågat om, så det måste vara relevant att diskutera här.

Om man utgår ifrån att föräldrarna talar sanning, att de verkligen inte visste riktigt hur det gick till, så tyder det på en ansvarslöshet som gränsar till likgiltighet för flickans väl och ve.
Det var inte krig just när Yara smugglades hit, det fanns inte det panikläge som begripligt nog råder ibland. Då blir de övertalade av ingifta Amani och Yaras mormor att smuggla ut Yara utan att veta detaljer, utan att betala, utan att ha kontakt med henne förrän hon befinner sig i Karlskrona. De vet inte riktigt vilken dag hon lämnade Gaza, men kan på ett ungefär säga när hon kom till Sverige. En uppgift myndigheter kan kontrollera, den minns de.

Om man istället utgår ifrån att dessa föräldrar är lika måna om sina barn som de flesta föräldrar är, vilket jag tror, så tog de noga reda på alla detaljer. De såg till att Amani fick pengar till alla tunnlar och smugglare och biljetter som behövdes på vägen, höll telefonkontakt under tiden, och visste tiden flygets avgång från Kairo (om det var därifrån de flög).
Men då måste man få fråga varför de inte säger som det är. Mammans story är att utpeka Amani som supersmugglare, en oerhört pålitlig, självsäker och kärleksfull kvinna, som man kan överlämna sin äldsta och traumatiserade dotter till för att få ett bättre liv. Pappan har lämnat flera olika versioner av hur han tror det gick till ( bara Amani, via släkt i Emiraten, med en smugglare han tom namngav i ett polisörhör) men vill verka ovetande om detaljer. Varför? Det måste vara ett av de viktigaste beslut de någonsin tagit. Det är inte trovärdigt att de tagit reda på mindre än man gör när man köper en begagnad bil.

Det är en gåta för mig varför de inte bara säger hur det faktiskt gick till utan hävdar att de inte riktigt vet. Förutom det de vet kan kontrolleras. Ungefär som en förhärdad yrkeskriminell förhåller sig till sanningen (obs bara en liknelse). Det är en av flera gåtor som skapat de starka fördömandena här i tråden. (Pappan sa i förhör att mamman gett Amani tillstånd att slå Yara om hon t.ex kom för sent till skolan, mamman sa att hon aldrig någonsin skulle säga så, nej, absolut inte. Var flickan lugn eller livlig? Skrek hon eller skrek hon inte när hon slog sig? Visste Rami att hon skulle komma eller inte? Älskade Yara Sverige eller längtade hon hem?) Bara ett axplock av frågetecken kring föräldrarnas påståenden, som har gett upphov till spekulationer här.

Här är ljudfilerna från den första rättgångsdagen:

http://speedy.sh/ZPE6X/Yara-Dag1-Del1.mp3
http://speedy.sh/56Mmc/Yara-Dag1-Del2.MP3
http://speedy.sh/xmHf8/Yara-Dag1-Del3.MP3
http://speedy.sh/zfUhq/Yara-Dag1-Del4.MP3

1) Om man inte känner en person och om det finns mycket man inte vet, så föredrar jag att utgå från att en person fungerar på ett mänskligt sätt. Det tycker jag är att starta på +- noll snarare än att vara "positiv". Om man utgår från att folk är bovar och banditer, känslokalla egoister etc så kan det bli orättvist. Det är också mindre sannolikt rent statistiskt - de flesta är inte psykopater.
Sen har vi "confirmation bias", att man uppmärksammar och tar till sig sådant som bekräftar den inledande uppfattningen mer än det som talar emot (vilket "drabbar" oss allihop gissar jag).
Det är mycket vi inte vet om Yaras biologiska familj - hur de tänker och känner, hur mycket de älskar sina barn etc. Vi skapar alla teorier och spekulerar, fyller igen vita fläckar på kartan i vår fantasi och försöker förstå. Då "riskerar" man att bedöma fel, det gör vi alla förstås. Det jag tror kan vara fel.

MEN, jag tycker det skulle vara värre att ha fel på det viset att man smutskastar och "dömer" föräldrarna orättvist än om man tar fel åt andra hållet. Och med andra hållet så menar jag inte att utmåla dem som felfria helgon utan att utgå från att de är mänskliga med både fel och brister, men med goda intentioner som de allra flesta av oss. Om den utgångspunkten visar sig vara fel så kan man justera sin uppfattning och ingen större skada har skett. Om jag grovt smutskastar enskilda personer på Sveriges största internetforum, och har fel, då tycker jag det vore värre.

Det är en sak att spekulera - det kan vara si och det skulle också kunna vara så - att vara öppen för olika möjligheter. En annan sak att tvärsäkert "döma" och smutskasta personerna. Att skapa trådsanningar av illvilliga spekulationer.

Jag tycker också det är förmätet* att tro att man vet hur man själv skulle agera i en situation som är väldigt långt från ens egen. Det vet man inte. Om du lever i trygghet och fred så vet du inte hur du skulle agera i en krigssituation. Jag vet inte hur jag skulle agera om jag blev rånad eller kidnappad för det har jag aldrig blivit. Jag visste inte hur jag skulle reagera om en familjemedlem dog förrän det hände.

2) Människan vill ha ordning på tillvaron. När något hemskt har hänt så efterrationaliserar man ofta, ser mönster och tycker att man borde kunnat förutse det på förhand. Men för att "döma" en människas beslut och handlingar så måste man försöka leva sig in i vad den personen visste vid den tidpunkten. Att döma utifrån facit är meningslöst och orättvist. (Känns som självklarheter egentligen men det verkar behöva sägas).

"Men mina syskon är trygga och pålitliga människor, det vore en helt annan sak". Det trodde antagligen Yaras föräldrar med. Hur många skulle i sin vildaste fantasi tro något sådant om sin egen bror?

3) Om man lägger ett invandringspolitiskt filter över hela sin världsbild så, ja då kan det bli lite ensidigt.

Man kan ha olika åsikter om hur många Sverige borde ta emot, vilka regler som borde tillämpas etc. Det kan man diskutera i många trådar här och det är en fråga för Sverige som land att ta ställning till.

När det gäller enskilda personers och familjers agerande så är det helt normalt att man försöker skapa ett så bra liv som möjligt för sin familj, utifrån de förutsättningar som råder. Borde de förutse att det finns folk i Sverige som inte vill ha dem här och därför stanna i Gaza för att inte uppröra någon SD-väljare?

Folk från alla länder, inkl Sverige, kämpar för att få Green Card till USA. Är det ondskefullt av dem? Borde de tänka att det finns folk i USA som tycker att färre borde få uppehållstillstånd? Folk fejkar äktenskap och allt möjligt.

Om det, mot förmodan, skulle bli krig i Sverige - vore det fel för en barnfamilj att försöka ta sig till ett tryggare land om möjligheten finns?

"De ville bara utnyttja sitt barn för att själva få PUT". Man kan också tänka att de önskade skapa en bättre framtid för hela sin familj, inklusive Yara. Sannolikt trodde de också att separationen skulle bli kortare.

"Hon sa till Yara att HÄRDA UT!!" Återigen, man kan inte tolka det uttalandet utifrån vad som hände sedan utan utifrån vad Madleen visste då. Då får det en helt annan innebörd än vissa läser in. Alltså, hur svårt kan det vara att föreställa sig att man har olika kunskap vid olika tillfällen och att olika personer inte besitter samma information?
Att Yaras situation var outhärdlig, det vet vi nu. Obegripligt hemskt -och att få höra att hon skulle härda ut när det var outhärdligt.

Det Madleen visste var att Yara längtade - "härda ut, snart ses vi" - det skulle en mamma säga till sitt barn som är på koloni över sommaren, en förälder som jobbar utomlands och har barnet på internat i Sverige.

Jag tror inte Yaras föräldrar är helgon och jag tycker inte det var bästa beslutet att skicka Yara hit. Men, jag utgår inte från att de är ondskefulla monster med dåliga intentioner. Tills motsatsen bevisas utgår jag från att de nu lider fruktansvärt och kommer plågas av skuld och självförebråelser livet ut. Att de går igenom olika faser av sorg och kris. Att de för att hantera sin egen skuld kanske hemfaller åt att skylla på andra/varandra också. Det mest sannolika är att de reagerar som de flesta andra människor skulle reagera i samma situation - inte att de är starkt avvikande.

Som tongångarna gått i tråden kan man uppleva ett behov av att försvara föräldrarna för att väga upp. Det betyder inte att jag tror de är Jesus och moder Theresa. Och visst kan man säkert påverkas av att man vill se en mamma som kärleksfull.

Sorry för lång text. Försöker förklara ordentligt i stället för att munhuggas i en massa inlägg.

EDIT: Eller naivt/okunnigt. Ungdomar t ex brukar tro att de vet precis.

Om synen på Yaras föräldrar
Min bild

Ta en sån sak som hur Yara kom till Sverige. Det har både polisförhören och tingsrättsförhandlingarna intresserat sig för och frågat om, så det måste vara relevant att diskutera här.

Om man utgår ifrån att föräldrarna talar sanning, att de verkligen inte visste riktigt hur det gick till, så tyder det på en ansvarslöshet som gränsar till likgiltighet för flickans väl och ve.
Det var inte krig just när Yara smugglades hit, det fanns inte det panikläge som begripligt nog råder ibland. Då blir de övertalade av ingifta Amani och Yaras mormor att smuggla ut Yara utan att veta detaljer, utan att betala, utan att ha kontakt med henne förrän hon befinner sig i Karlskrona. De vet inte riktigt vilken dag hon lämnade Gaza, men kan på ett ungefär säga när hon kom till Sverige. En uppgift myndigheter kan kontrollera, den minns de.

Om man istället utgår ifrån att dessa föräldrar är lika måna om sina barn som de flesta föräldrar är, vilket jag tror, så tog de noga reda på alla detaljer. De såg till att Amani fick pengar till alla tunnlar och smugglare och biljetter som behövdes på vägen, höll telefonkontakt under tiden, och visste tiden flygets avgång från Kairo (om det var därifrån de flög).
Men då måste man få fråga varför de inte säger som det är. Mammans story är att utpeka Amani som supersmugglare, en oerhört pålitlig, självsäker och kärleksfull kvinna, som man kan överlämna sin äldsta och traumatiserade dotter till för att få ett bättre liv. Pappan har lämnat flera olika versioner av hur han tror det gick till ( bara Amani, via släkt i Emiraten, med en smugglare han tom namngav i ett polisörhör) men vill verka ovetande om detaljer. Varför? Det måste vara ett av de viktigaste beslut de någonsin tagit. Det är inte trovärdigt att de tagit reda på mindre än man gör när man köper en begagnad bil.

Det är en gåta för mig varför de inte bara säger hur det faktiskt gick till utan hävdar att de inte riktigt vet. Förutom det de vet kan kontrolleras. Ungefär som en förhärdad yrkeskriminell förhåller sig till sanningen (obs bara en liknelse). Det är en av flera gåtor som skapat de starka fördömandena här i tråden. (Pappan sa i förhör att mamman gett Amani tillstånd att slå Yara om hon t.ex kom för sent till skolan, mamman sa att hon aldrig någonsin skulle säga så, nej, absolut inte. Var flickan lugn eller livlig? Skrek hon eller skrek hon inte när hon slog sig? Visste Rami att hon skulle komma eller inte? Älskade Yara Sverige eller längtade hon hem?) Bara ett axplock av frågetecken kring föräldrarnas påståenden, som har gett upphov till spekulationer här.

tankar om det fetade: Kan de vara rädda för repressalier? Människosmugglare låter inte som några man vågar ange/stöta sig med, tänker jag när jag läser vemkoms:s inlägg.