Evolution vs religion

Du skämtar väl? Vi är också fullt medvetna om den olidliga ledan och lidandet i livet, som alltid väger tyngre/uppfattas som mera intensivt än motsvarande njutning.

Hade Skaparen funnits och varit nådig så hade han inte skapat människan, ty medvetandet skapar endast onödigt lidande.

Läs lite Schopenhauer och sluta uttala dig med infantilt naiva optimistiska klyschor.

"Förnekandet" består av en kritik av ad hoc premissande, cirkelargumentation och OT-predikande (om du vill ta upp "Intelligent Design"-postulatet ... gör det på lämplig tråd). (1)


Tackar, men jag har för min del "rannsakat" mig nog för inte blint att acceptera ad hoc premissande, cirkelargumentation och möjligen ID-postulatet.


Se (1), kliva ner från såpboxen iövrigt och återgå till OnT.

He he, ja man vaknar till lite av att debattera i alla fall.
Men du måste förstå att livets uppkomst har inget med evolution att göra.
Man kan liksom inte evolvera det som inte finns.

Det är ett helt annat forskningsområde på helt andra premisser.
Detta då kemiska molekyler saknar ett evolutionärt tryck,
de reagerar bara enligt de naturlagar som finns.

Möjligt att man i framtiden tom kommer att hävda att detta är exakt det evolutionen gör med och kommer se vår retorik som mycket mumbo jumbo mot vad deras kunskap ger det vet jag inte men jag har i alla fall mycket svårt att se oss som något annat än en ovanligt livlig kolförening.

Men det är en gissning som är lika god som din.

Lidandet beror blott på människornas handlingar. Människans lidande är hennes egna händers verk. Den vise låter ingen lida i detta liv men i nästa liv kommer han att vara en rättvis domare.

Människor lider av att blott vara medvetna om livets temporära natur och begärens meningslöshet. Man behöver inte handla för att känna detta.

Lär inte finnas en enda "vis" person på denna jord då, eftersom att ingen människa kan stoppa lidandet, ty det är en immanent egenskap hos allt levande som har kognitiv kapacitet över en viss kritisk gräns. Du skulle alltså definiera en "vis" man som den personen som utrotar mänskligheten, och jag håller faktiskt med dig gällande det.

Det är teodicé-frågan som inte heller har mycket trådrelevans.

Kliva ner från såpboxan och kom OnT.

Lidandet måste existera för att glädje och njutning ska existera. Utan värme så ingen kyla heller och utan mörker så inget ljus heller. För att en uppförsbacke ska existera måste också en nedförsbacke existera. Att lidandet existerar förnekar jag inte eftersom det måste existera men i majoriteten av fallen lägger vi själva på oss en större börda än vad vi kan bära och det är för att vi är en motsträvigt släkte som är giriga och aldrig får nog.

Endast genom att dematerialisera vår omgivning och rikta vår uppmärksamhet mot källan som är orsak till allt som existerar minskar vi på vårt lidande och känner en inre frid. Genom att förneka källan sjunker vi bara mer och mer i fördärvet.

Vad har det med evolutionsteorin att göra?


Varför skall nån rikta sin uppmärksamhet mot ad hoc premisser? Och särskild mot OT-ad hoc premisser?

Trams, du skulle ha kunnat skapa en utopisk värld med bara olika grader av lycka och njutning.
Finns inget som kräver lidande.

Fast då hade vi kanske kallat den lägsta graden av lycka för lidande ? Eller,om bara lycka fanns så skulle vi inte kalla det lycka?

En allsmäktig skapare skulle nog inte vara så inkompetent att den inte skulle klara av att göra tillvaron ensidigt trevlig och njutningsfylld.

Ditt påstående är en patetisk efterhandskonstruktion och rationalisering som ni optimister (och särskilt de kristna bland er) gömmer er bakom för att undangömma livets kraftigt negativa sidor.

Det måste krävas otroligt hjärntvätteri för att bli övertygad om att lidande MÅSTE existera, särskilt om man dessutom (som du) tror att en absolut god Gud skapat allt detta. Vem var det som fyllde ditt huvud med sådant skit?

Varför skulle vi det?
Vi hade ju inte ens vetat vad lidande var.