8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Vad menar du. Om det skulle ha varit relevant att syna hela familjen och släkten i sömmarna så hade polisen redan gjort det. Som det är nu så har Yaras föräldrar fått chansen att uppträda i rätten, i sitt nya hemland, och de berättar ingenting. Finns det någon här som verkligen tror på deras tillrättalagda berättelser om att de skickat sitt högst älskade barn till släktingar som de egentligen inte känner, för att barnet var traumatiserat och behövde miljöombyte. Och att den smarta och sofistikerade mamman inte kunde läsa dotterns signaler trots att hon skypade med henne nästan varje dag. Men detta är inte relevant. Det relevanta är vem av de två misstänkta har dödat Yara eller om de har gjort det tillsammans och i samförstånd.

Men Yaras mamma berättade ju hur hennes bror burit omkring på Yara sedan hon var en liten baby, och att hon litade på honom, att det inte hade brukats våld i deras familj när de växte upp, och att en morbror/farbror är att likställa med en far enligt deras synsätt. Hur skulle hon kunna veta? De skickade med Yara vinterkläder och en laptop så att de skulle kunna se henne.

Min pappa kom från ett latinamerikanskt land, och efter mina föräldrars separation blev jag också "bortskickad" till det landet, endast två år gammal, med lapp om halsen, för att bo halvårsvis hos pappas släkt, där jag blev till större delen uppfostrad av en faster.

Mina egna barn har aldrig ens haft barnvakt, förrän de själva bett om att t.ex få sova hos mormor, jag följer dem överallt, de tassar in och sover hos oss föräldrar, och jag får ont i magen när stora tjejen vill sova hos kompisar, vill skydda den mot allt. Vi vet inte hur Yara och hennes familj har hade det i Gaza förutom det de har berättat, vi känner dem inte och vi kände aldrig Yara, och vi vet inte hur hennes relation till morbrodern såg ut innan detta kaos började.

Jag får en så obehaglig känsla när hennes föräldrar beskrivs som "sk#tföräldrar" i något som liknar en lynchmobb mot hennes föräldrar och mot mamman i synnerhet (kanske har inte just du använt dig av det ordet). Deras dotter blev praktiskt taget avrättad, på ett vis som inte ens går att ta in, vilken mamma som helst vet hur ens barn hur stora de än är, alltid är ens bebis, hur man aldrig slutar att oroa sig. Av de andra föräldrar som jag talat med om detta har ingen uttryckt sig så här över Yaras föräldrar som i den här tråden, alla är förfärade över hur hon fick lida och tragedin runtomkring, men här har det bara blivit värre och värre.

Det känns som att många läser in allt de själva vill i deras ord, handlingar, det lilla som finns att greppa tag i. Inte skulle mamman som så ironiskt omnämns som "den stilfulla" (stilfullt att behöva bli utsläpad av flera starka personer när hon skriker och gråter för full hals, eller att skära sig i desperation när hon får reda på att dottern inte lever?) inte skulle väl hon skicka iväg sin förstfödda dotter till psykopater, till ett par galningar?

Ilskan mot gärningsmännen är ju en sak, som alla delar, men varför förtjänar Yaras mamma att bli kallad för "s#itförälder"? Är även min mamma det då? Samma sak kunde ju ha hänt mig?

Det var ju till och med någon som ville ha reda på vilket hotell föräldrarna och syskonen bor på. Läskigt tycker jag, känns som stalking av folk som lider tillräckligt som det är. Vissa har definitivt för mycket fritid, hur orkar man obsessa över något sådant? Träna, städa, jobba, ta hand om barn, hämta, lämna i skola och förskola, umgås med maken, sova på natten, det finns mycket att fylla livet med. Låt oss lämna dessa människor ifred.

Trådarna på Flashback är läskiga, men roliga och vanebildande.

Du har dina egna erfarenheter och kunskaper, på samma sätt som alla oss andra. Man har ju inget annat att utgå ifrån.

Av tidigare inlägg så gör du en orättvis jämförelse mellan Yara och dig själv. Yara och du var inte från samma förhållanden och bakgrund, och du hade trots skilsmässa en uppväxt du överlevde, i likhet med alla andra skilsmässobarn

Det var ju till och med någon som ville ha reda på vilket hotell föräldrarna och syskonen bor på. Läskigt tycker jag, känns som stalking av folk som lider tillräckligt som det är. Vissa har definitivt för mycket fritid, hur orkar man obsessa över något sådant? Träna, städa, jobba, ta hand om barn, hämta, lämna i skola och förskola, umgås med maken, sova på natten, det finns mycket att fylla livet med. Låt oss lämna dessa människor ifred.

Tackar för svar på mitt inlägg och jag förstår att oavsett dom, så kommer den överklagas och tas upp i högre instans, men kan jag tolka ditt svar som ett "ja" på min fråga om det är möjligt att de båda döms lika hårt för att i samtycke haft ihjäl Yara?

Det är precis det jag menar. Åklagaren har rätt att bestämma ramarna för vad som ska ingå i åtalet och hur hon ska styrka åtalet. Hon står för brottsrubriceringarna, gärningsbeskrivningarna och väljer vilken bevisning hon anser styrker åtalet.

Det handlade i den diskussionen om något är relevant, trots att åklagaren tyckt det och har visat saken relevans i åtalet.