Citat:
Ursprungligen postat av
commandaria
Till Ljudfil
Bioföräldrarna har skickat iväg sin 7-åriga dotter utan fickpengar till släktingar som inte någonstans var ansedda/kända som ansvarstagande, snarare tvärtom!
Mottagarna Rami och Amani hade sammantaget inte ens varma känslor för eller vilja att vara ställföreträdande föräldrar åt deras dotter.
Bioföräldrarna har faktiskt åtsidosatt Yaras behov av tillräckligt god ekonomi och/eller behov av nära anförvanter som kunde borga för stabilitet för en "traumatiserad" flicka som skilts från sin familj.
Bioföräldrarna är i behov av godhetspoäng men bidrar inte med så mycket gott själva till att bringa klarhet i målet.
Men Yaras mamma berättade ju hur hennes bror burit omkring på Yara sedan hon var en liten baby, och att hon litade på honom, att det inte hade brukats våld i deras familj när de växte upp, och att en morbror/farbror är att likställa med en far enligt deras synsätt. Hur skulle hon kunna veta? De skickade med Yara vinterkläder och en laptop så att de skulle kunna se henne.
Min pappa kom från ett latinamerikanskt land, och efter mina föräldrars separation blev jag också "bortskickad" till det landet, endast två år gammal, med lapp om halsen, för att bo halvårsvis hos pappas släkt, där jag blev till större delen uppfostrad av en faster.
Mina egna barn har aldrig ens haft barnvakt, förrän de själva bett om att t.ex få sova hos mormor, jag följer dem överallt, de tassar in och sover hos oss föräldrar, och jag får ont i magen när stora tjejen vill sova hos kompisar, vill skydda den mot allt. Vi vet inte hur Yara och hennes familj har hade det i Gaza förutom det de har berättat, vi känner dem inte och vi kände aldrig Yara, och vi vet inte hur hennes relation till morbrodern såg ut innan detta kaos började.
Jag får en så obehaglig känsla när hennes föräldrar beskrivs som "sk#tföräldrar" i något som liknar en lynchmobb mot hennes föräldrar och mot mamman i synnerhet (kanske har inte just du använt dig av det ordet). Deras dotter blev praktiskt taget avrättad, på ett vis som inte ens går att ta in, vilken mamma som helst vet hur ens barn hur stora de än är, alltid är ens bebis, hur man aldrig slutar att oroa sig. Av de andra föräldrar som jag talat med om detta har ingen uttryckt sig så här över Yaras föräldrar som i den här tråden, alla är förfärade över hur hon fick lida och tragedin runtomkring, men här har det bara blivit värre och värre.
Det känns som att många läser in allt de själva vill i deras ord, handlingar, det lilla som finns att greppa tag i. Inte skulle mamman som så ironiskt omnämns som "den stilfulla" (stilfullt att behöva bli utsläpad av flera starka personer när hon skriker och gråter för full hals, eller att skära sig i desperation när hon får reda på att dottern inte lever?) inte skulle väl hon skicka iväg sin förstfödda dotter till psykopater, till ett par galningar?
Ilskan mot gärningsmännen är ju en sak, som alla delar, men varför förtjänar Yaras mamma att bli kallad för "s#itförälder"? Är även min mamma det då? Samma sak kunde ju ha hänt mig?