Kloroform kan ha varit inblandat
I det nu aktuella tipset om hur Johan dog finns uppgiften att LA själv berättat hur han tog "fram en näsduk med kloroform ... och lade näsduken över Johans näsa och mun ... När han kom fram till stugan försökte han, enligt tipset, väcka Johan. Men Johan var död."
Kanske en rumsren och tillrättalagd efterkonstruktion som inte ligger alltför långt från sanningen.
I Hovrättens dom (1986-04-09) beskrivs gärningen:
Citat:
Andersson har ... fullföljt uppsåtet att skada Johan till livet genom att med kniv döda honom på så sätt att halspulsådern snittats upp nedom ena örat.
Johan har sedan fått förblöda i ett skogsdike alldeles intill bilen...
I den tänkta brottsbeskrivningen (Hovrättens dom) antar man att den i soptunnan vid stugan upphittade pepsicola-burken och muffinspaketet använts av LA för att lura i Johan sömnmedel. Samtidigt tänker man sig i vissa resonemang att dessa har inköpts under resans gång, för att uppfylla det löfte som fått Johan att springa ifrån sin frukost. Har det verkligen varit så enkelt att blanda sömnmedel i nåt av dessa livsmedel under resan? Är de inte bara lockbete?
Kloroform kan ha brukats för att få offret lätthanterligt, för att sen genomföra det snitt som LA beskrivit utförligt för kyrkoherde Gunnar Oreland under sitt "biktsamtal".
Men dosen kloroform kan också ha missbedömts, så som tipset anger, och avsikten kanske inte var att döda.
Angående att missbedöma kloroformdos
Det är inte bara en fråga om
hur länge en trasa med
en viss mängd kloroform i hålls över offrets andningsvägar.
Andningsfrekvens och andfåddhet, d v s hur djupa andetag offret tar, den andel av lungkapaciteten som brukas, har stor betydelse för den halt som hamnar i blodet.
Om gärningsmannen pressar trasan med sådan kraft och övertäckning, så att offret inte alls kan andas, hamnar ytterst lite kloroform i lungorna, men offret kan istället kvävas.
Detta kan vara svårt att bedöma korrekt under upphetsning, liksom tidens lopp är svårbedömt.