Det slog fyr i hjärnbalken förra helgen och ett maniskt skräckbehov uppslukade mitt medvetande. Har spenderat varje kväll tillsammans med en eller två skräckisar den senaste veckan. Har aldrig känt mig så psykiskt polariserad och uppfriskad tidigare. Fått några nya favoritfilmer också, vilka jag hade gett 10/10 om jag hade trott på ratings i kreativt skapande.
Martyrs - Det är en film jag kommer tipsa till folk som påstår att skräck och splatter inte är annat än våldsporr. Behovet att ta en dusch efter att ha skådat detta "våldspornografiska-" vidunder övermannades av de mest utsökta filosofiska tankar om mänskligt värde i jakt på en, om inte - en ultimat, sanning. Utmärkt frågeställning att avsluta en så vidrig film på.
Found. - Tips från tråden. Har svårt att sätta ord på denna. Det faktum att jag såg den en timme efter A Serbian Film och kände mer påverkad av Found än den tidigare nämnda exploitations rullen fick mig att klia mig i nacken. Den kändes fruktansvärt äkta i relationen mellan bröder och familj vilket i sin tur fick mig, i min skräck, att sympatisera med bröderna.
A Tale of Two Sisters - Atmosfären. Vacker som en snetripp. Skådespelet. Mystiskt som ett främmande språk. Förlust. Ack så förödande.
Noroi och
As above, So below - Tips från tråden. Om min beslutsamhet att nämna båda filmerna bredvid varandra inte visade det, så älskar jag FF. Du har här två FF, den enda sätter en go' spin på konceptet och den andra har är vad vi förväntar oss. Den enda dyker djupt i Japansk mytologi och den andra i västerländsk mysticism. De krav jag skulle ställa på någon som sätter sig framför skärmen för att se Noroi vore att tänka på den kulturella betydelsen i filmen. Något jag likväl skulle påpeka till den kommande As above, so below tittaren. Att se något utöver sataniska sekter och huvbärande blekfisar i dess mest degenererade form då och då är något som får min esoterism kåta manslem att rycka livligt.
Kände att jag behövde skriva av mig lite. Tja