Citat:
Ursprungligen postat av
Ismail
Att dölja bevis eller att vittna falskt är även en stor synd inom islam. Koranen säger:
…And do not conceal testimony, for whoever conceals it-his heart is indeed sinful..."[Quran, 2:283]
"O you who believe! Stand firmly for justice, as witnesses to Allah, even though it be against yourselves or your parents, or your kin." (An-Nisaa: 135).
Problemet ligger inte i hur man tolkar koranens budskap personligt. Utan vad som lärs ut och hur de som tror på budskapet utövar sin religiösa övertygelse och finner stöd för sina handlingar i både historisk kontext.
Muslimer klagar ofta om missuppfattningar av deras religion i väst, och endast få verkar veta den sanna historien bakom islam och dess grundare, Muhammad.
De mest pålitliga och respekterade muslimska historikerna som baserade sina skrifter från berättelser och från de som faktiskt kände sin vördade profet, har legitimitet samt spelar en central avgörande roll. De historiska sammanställningarna av Ibn Ishaq (sammanställd av Ibn Hisham), al-Tabari, Bukhari och Sahih Muslim är mycket respekterade i den muslimska akademiska världen som en ovärderlig källa till biografisk information och detaljer om islams ursprung samt hur den kom till makt. Dessa skrifter ger också kontexten för Koranen.
Förstå att det är de Hadithen (traditioner), Sira (biografi av Muhammed) och Koranen tillsammans som ger den sanna islamiska motsvarigheten till den kristna Bibeln och judiska Toran. Koranen är helt enkelt påstådda ord från allah icke ordnade i någon särskild ordning.
Fastän att muslimer ska vara sanningsenlig med varandra, (inte nödvändigvis genom lärosatsen tawriya) tillät Muhammed att dölja/ljuga i syfte att avancera Islam, antingen genom krig eller fred. Hans berömda uttalande "War is deceit" som finns nedskriven i Bukhari 52: 269 och på andra ställen. Det är acceptabelt för en muslim att lura en fiende för att vinna makt.
Detta gäller inte bara i krig, men också när det gäller att mörda Islams fiender. Muhammed gav tillåtelse för muslimer att ljuga i syfte att dra ut dem som talade emot "fredens religion" från sina skyddade platser så att de kunde bli dödade för att uttrycka sitt missnöje. Detta var fallet med mordet på Ka'b al-Ashraf, som hade sammansatt nedsättande dikter om muslimska kvinnor:
Allah's Apostle said, "Who is willing to kill Ka'b bin Al-Ashraf who has hurt Allah and His Apostle?" Thereupon Muhammad bin Maslama got up saying, "O Allah's Apostle! Would you like that I kill him?" The Prophet said, "Yes," Muhammad bin Maslama said, "Then allow me to say a (false) thing (i.e. to deceive Ka'b). "The Prophet said, "You may say it." (Bukhari 59:369)
Muhammed skickade också sina män för att döda en Jude vid Khaybar vid namn Usayr ibn Zarim. I syfte att tappa sin vakt och lämna sitt fäste, ljög muslimerna om att Muhammed ville försona deras olikheter och att det inte fanns något att frukta:
When they came to him they spoke to him and made him promises, treating him well, saying that if he would come to the apostle, he would give him an appointment and honor him. They kept on at him until he went with them with a number of Jews… [Once the Jews were disarmed] all the apostles’ companions fell upon their Jewish companions and killed them except one man who escaped on his feet. (Ibn Ishaq/Hisham 981).
Muhammed fann lögner att vara användbara inte bara för att underlätta dödandet av hans kritiker, men också för att säkra fienders skuld (Ibn Ishaq / Hisham 770) och skapa fred:
Allah's Apostle said] "He who makes peace between the people by inventing good information or saying good things, is not a liar." (Bukhari 49:857)
Islamisk lag har expanderat på detta koncept för att även inkludera lögner som gynnar personliga relationer. Till exempel får en man tala till hans fru om något som inte är sant för att blidka henne.
I nutid finns det många lögner och halvsanningar berättade om islam och Muhammeds liv som är avsedda att avancera islam i väst. I syfte att rättfärdiga de våldsamma angreppen av tidiga muslimer, överdriver man i vilken utsträckning de var förföljda och låtsas ofta att Muhammeds liv var i verklig fara i Medina, när i själva verket det inte var. Dessa apologeter hävdar att muslimer endast tillåts strida i självförsvar och att islam är tolerant mot andra religioner samt poserar inget hot mot västerländska värderingar.
Detta är inte för att säga att varje muslim som upprepar dessa osanningar gör det medvetet. Mest enkelt saknar antingen tillfälle eller viljan att lära sig den fula sanningen om sin egen religion.