Citat:
Ursprungligen postat av
Kleopatra2013
Jag tror att det är typiskt "svenskt" att inte vilja bjuda in vänner och grannar pga att man inte har sju sorters kakor att bjuda på.
En gästvänlighet som jag uppskattar hos "inflyttade svenskar" är att man bjuder på det som finns. I undertröjan bjuds man på likör och ett kex eller en fest med god mat och stass. Det sociala umgänget är en naturlig del i vardagen
Yrket är en viktig del av livet - men vi nordbor är vårt yrke.
Om jag är arbetslös så är jag en looser. Jag är identitetslös.
Jag tror det finns "kulturskillnader" där
Har jag t ex många barn så blir jag uppskattad för det. I Sverige tittar grannarna kansk snett på en storfamilj och tänker undrar hur mycket barnbidrag hon plockar ut/månad osv...
Ok, jag erkänner att jag inte har någon särskild "kulturell kompetens" och säkert färgas av svenska värderingar. Men vi kan inte slå ihop alla från Mellanöstern i en homogen klump.
Om man skäms för sin situation beror också på vilka aspirationer man har. Det beror dels på bakgrund - familjen sociala ställning i hemlandet och hur bra andra släktingar och gamla vänner har "lyckats". Dels på personlighet - hur beroende man är av prestige och status. Jag får uppfattningen av facebooksidor till exempel att paret vill måla upp en mer lyckad bild av sig själva.
Visst, vi svenskar är fixerade vid yrkeskarriär. Men jag får intrycket att en del från andra kulturer kan vara nog så måna om status. Att ha fin bil, dyr klocka fina mattor och fina titlar kan vara väldigt viktigt.
Vad Madi anbelangar så handlar det inte bara om socioekonomisk status. Hon är också misslyckad som husmor med mutsig lägenhet och vanvårdade barn. En skam för kvinnor i alla kulturer, tror jag.
Att de inte mår bra psykiskt är uppenbart av hur de levde och Madi klagar för Yaras mamma hur trött hon är. Att dra sig undan socialt umgänge och inte orka ta sig för något är ett typiskt för deprimerade.
Och för att vara övertydlig, ser jag inte detta som förmildrande på något sätt. Det är bara ett konstaterande att paret
förutom raseri/sadism/empatibrist (eller vad som lett till deras ofattbara grymhet mot Yara)
även hade egna problem. Det finns sadister som tar väl hand om sig själva och inte alls lever i misär.
Citat:
Men jag tror inte att Rami började misshandla och tortera barnet pga arbetslöshet, depression och dålig ekonomi.
Då skulle många familjer i Sverige leva i misär idag
Varför svarar du så till mig? Har jag någonstans sagt något sådant? Tvärtom har jag betonat att många människor är deprimerade och har alla möjliga problem utan att grovt misshandla eller vanvårda sina barn. Depression är en folksjukdom, men normalt gör man väl sitt allra bästa för sina barn utifrån sin förmåga. Det gjorde inte Rami och Madi. Rami prioriterade t ex resor framför mat, kläder och säng till Yara.
Om Madi inte drog sig för snatteri kunde hon åtminstone snott lite vinterkläder till Yara eller gått till någon välgörenhet och hämtat/köpt för någon hundring. Jag kan förställa mig att det var emot deras stolthet att ta emot allmosor och att de hellre lät barnen vara utan än att svälja stoltheten.
EDIT: kortat ner pratig text.
