Citat:
Ursprungligen postat av
Fleshsuckforum
Jag håller med dig och föregående talare att det jäkligt jobbigt med småbarnsåren men det ursäktar inte logiskt tänkande, dvs att man då pratar med sin man, ber om hjälp, går till läkare om man mår dåligt osv. Det finns hjälp på bvc, öppna förskolor och andra stödåtgärder. madi gjorde sig valde sitt liv själv anser jag. Hon är inte den enda som inte kan språket i Sverige för att det ska vara en ursäkt. det finns mammagrupper och hon hade kunnat gå ut i lekparken och skapa sig vänner för sina barns skull.
Lättja och bekvämlighet, hon är inte mammatypen för 5 öre.
Även om hon inte kunde språket så finns det fullt av andra föräldrar som talar arabiska i dagens Sverige. Precis som du säger och hade hon tagit barnen till en lekpark, öppen förskola o liknande hade hon mycket väl kunnat finna vänner med barn som talat samma språk. Sedan finns internet om hon velat leta reda på andra mammor i samma situation. Det är som du säger, hon är inte mammatypen. Jag tror att man helt måste sakna verkliga moderskänslor för att kunna vara kapabel till ett sådant här brott och att det som mest kan fungera utan våld så länge barnen är till behag och fyller upp någon roll eller känsla för föräldrarna.
Jag kan förstå att tillvaron kan vara frustrerande, att man känner sig låst, irritabel, deprimerad, att livet är orättvist och att man inte trivs. Däremot kommer jag aldrig kunna förstå hur man kan ta ett tillhygge och börja slå ett barn. Eller ens behandla det på samma sätt som Yara blev, om man ser på allt det andra bortsett från det direkta våldet. Att betrakta ett barn som så värdelöst att det inte ens får en säng eller en lampa (vilket man kan hitta för en 50-lapp i en del lågprisbutiker) går inte att bortförklara genom att skylla på att någon som är vuxen inte mår bra, är ensam eller har det tufft med småbarnsåren. Det kallas för likgiltighet.
En tanke kom över mig häromdagen, Madi har ju inte varit särskilt intresserad av att prata om Yara men desto mer frågat efter de egna barnen. Pojkarna är ju de i åldrar då de kan gråta, bråka och testa lite gränser beroende på åldrarna de är i. Om man letar motiv så vad var motivet att slå den äldre pojken? Jag menar barn bråkar och busar särskilt när det är mer turbulent runt omkring dem eller då de inte har uppsyn. Om hon har slagit den äldre pojken kan hon ha gjort det för att ta den yngres parti? Barn lär sig att spela ut det mindre omtyckta barnet för att själv få positiv särbehandling den korta tid det varar. Yaras situation kan kanske också ha eskalerat av att Madi inte klarade av de yngre barnen och därav skuldbelagt flickan om det blivit bråk, gråt osv. Enligt Ramis utsago var hon ju extremt upprörd över den obäddade madrassen, vad blev hon då ifall det blev någon konflikt sinsemellan barnen?