Hur ska "man" ersättas könsneutralt som opersonligt pronomen?

I min åsikt kränks ett språk när någon försöker att påtvinga förändring. Ordet "cool" blev vanligt genom användning. Ordet "hen" tvingas på ett gäng personer av någon riktigt barnslig jävel. Ordet "hen" kan enligt mig, användas för att beskriva någon med ett oklart kön, till exempel en helt okänd person eller en crossdresser. Förutom det är jag en "han" och kommer aldrig acceptera att bli kallad "hen"!

Det är väl knappast språket som kränks? Det är väl brukare av språket som kränks när de upptäcker att det finns folk som bryter mot konventionerna av vilka skäl de än må ha för att göra just det.

"Hen" eller "en" kan inte bli påtvingat vanliga, människor måste självmant använda de och göra det normalt. Att det finns språkliga jargonger hos vissa politiska medvetna personer är ingenting nytt, eller direkt farlig för den delen. Vi har ju bland annat "nya arbetarpartiet" om någon minns dem -- där tog man ett begrepp som länge varit förankrat till vänstermänniskors identitet och retorik och gjorde det till högerpolitik.

Connect the dots. Det hänger givetvis samman, som en enskild händelse kan inte en ta en-fenomenet som en intäkt att det gör det. Men man får helt enkelt koppla alla dessa händelser till varandra samt relatera dem till nuvarande förhärskande politiska klimat. Det är inget direkt kommando - såsom i en ledare. De feministiska nätverken är ju ej hierarkiskt vertikala på det viset (vilket jag misstänker att du känner till) utan är organiserade med olika kluster av aktivister på olika nivåer i samhället som löst hänger samman. Hör ju till ideologins natur att det är så. Precis som att marxister eller liberaler organiserar sig på ett annat sätt.
Så det finns inte en eller flera ledare. Utan snarare ledande röster. Men i grund och botten finns alltid ett samförstånd. En konsensus.

Språk är makt.

Intressant. Jag undrade ju mest för att det upprepat påståtts att det här språkbruket skulle ha ett ursprung, att det var resultatet av en samordnad aktion, men när jag börjar undersöka var detta ursprung finns får jag veta att det finns ingenstans och överallt samtidigt. Det låter lite grann som när en del feminister beskriver "patriarkatet" (eller efterföljaren "patriarkala strukturer") – man kan inte ta på det, och inte göra någon enskild man ansvarig, men samtidigt kan man göra alla män ansvariga för det. Sägs det. Med tanke på var vi diskuterar detta tror jag inte att jag behöver förklara varför den tankemodellen inte håller.

Så nej, jag köper inte detta, även om jag uppskattar att du tog dig tid att förklara hur du tänker.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/00/68/e9230b03.pdf

.

Sant.

Nej. Det låter inte alls som när feminister beskriver patriarkatet eftersom att det finns både agenter och en aktiv diskurs som du enkelt kan följa. Bara för att jag säger att det inte finns en feministisk grand master innebär det ju inte att jag menar att det finns överallt och ingenstans.
Det är ganska givet att det samordnas uppifrån, framförallt från högskolor, men även medier, som bereder det policyskapande som sedan filtreras 'ned' till offentlig förvaltning, partier och som i fallet jag tog upp även ideella organisationer (kvinnojourer).

Det verkar se självklart ut för dig, ja, men för mig gör det inte det och jag undrar därför vilka dessa agenter är, på vilket sätt de medverkat osv. Om det är "givet" att det förhåller sig så borde det ju inte vara så svårt att förklara. På dig låter det som att någon högt upp i ett slags hierarki har bestämt att ordet man ska bytas ut mot en och att detta befäl sedan verkställs av ett slags fotsoldater. Om denna hypotes inte ska löpa risk att avfärdas som en konspirationsteori behövs det fakta för att beskriva hur detta har gått till: Namn på personer, högskolor, osv, samt någon form av verifierbara data om hur de gått tillväga.

I brist på det utgår jag från att den här jargongen har spridits på samma sätt som jargonger alltid annars sprids: Någon börjar använda ett uttryck på ett visst sätt, andra tycker att det låter bra och börjar själva prata på samma sätt.

Med militärisk disciplin sker det inte. Det rör sig ju inte om nynazister eller militanta veganer eller islamister. Utan det sker väl genom att högskolor, och därefter medier, börjar producera och därefter reproducera olika buzz words som sedan 'sätter' sig. Mångkultur är ju ett sådant begrepp. Genus ett annat. Queer ett tredje. Det var ju knappast transsexuella Lisa i Malung som hittade på användandet av Queer via en tidningsartikel från 80-talet hon råkade hitta på folkbilbioteket....Inte heller är det något som kommer från etableade folkrörelser som arbetarrörelsen eller ens partipolitisk organisering.
Inte heller är det något som primärt kommer från underground-rörelser som den utomparlamentariska vänstern eller andra subkulturer.

Därefter sipprar det ned till andra nivåer i samhället, nu är ju egentligen riksdagspartier och förvaltning att betrakta som vertikal, eller till och med över, högskolor och massmedier - men i detta fall kan man betrakta som att de mer är passiva mottagare och munnar som fortsätter tugget som initierats av framförallt politiserade akademiker och 'radikala' (enligt dem själva) journalister.

Du vill ha konkreta bevis. Jag har refererat till dokumentären "Könskriget" och hur bisarra teorier, på tvärs mot etablerade forskning, om hur kvinnovåld uppstår och kan bekämpas kopplades till en fantasm om manliga satanistiska nätverk, och hur detta sedan fick fäste över landet. Där namnges både professorer såväl som etablerade politiker, tjänstemän samt ideellt arbetande på Sveriges kvinnojourer. Det är din egen sak (eller ditt eget problem) att söka reda på denna kunskap. Flashback är ett debattforum, inte ett seminarie eller en uppslagsbok.

Vad gäller sakfrågan. Pronomen. Kan du enkelt söka reda på genusteoretisk språk'forskning' där man sedan tiotalet år debatterat frågan och fört fram förslag som numera sugits upp av olika organisationer. Faktiskt pågår just nu en SL-kampanj om biljettsystem där just hen används. SL är ju knappst en rörelse underifrån.

Bevisbördan ligger alltså på dig att visa att hen och en är en del av en jargong som har bred spridning och acceptans.

Agenten (Stina Malmberg, språkexpert i Regeringskansliet) vilken författat detta lär ju vara sjukt högavlönad:

http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/00/68/e9230b03.pdf

,

Hittar ingen tråd om detta. Eftersom vi nu har "hen" borde vi ju även bryta maskulinitetsnormen för opersonliga pronomen. Det finns ju det traditionella "en", men det kan ju skapa dubbeltydigheter, så ett renodlat könsneutralt opersonligt pronomen vore bra att ha.