Mike Winnerstig kommer fram till följande:
https://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2527801-vi-kan-aldrig-mer-forsvara-oss-utan-hjalp
Citat:
Efter de senaste femton årens försvarsbeslut kommer vi inte någonsin mer att kunna försvara oss på egen hand mot en militärt kvalificerad fiende.
Citat:
Om vi återinför värnplikten måste vi ha materiel till alla värnpliktiga. I dag har vi utrustning till omkring 10 000 armésoldater. I slutet av 80-talet kunde armén mobilisera 300 000 soldater (plus hemvärn med mera) men deras utrustning är avvecklad.
Att köpa in modern personlig utrustning enbart till 150 000 soldater skulle kosta som ett nytt Jas-projekt. Därtill kommer stridsfordon, ammunition, logistik, garnisoner, övningar med mera – kostnader som sammantaget lätt skulle fyr- eller femdubbla vår nuvarande försvarsbudget.
Citat:
Slutsatsen är alltså att vi saknar ekonomiska möjligheter att bygga upp en försvarsförmåga som igen gör det möjligt att försvara Sverige på egen hand, och att alliansfrihetsdogmen aktivt motverkar en adekvat utveckling av den svenska säkerhetspolitiken. Förespråkarna av denna dogm försvarar den oavsett omvärldsutvecklingen; när läget i vårt närområde är lugnt, som det var 2004, ska vi inte gå med i någon allians därför att det inte behövs. När det är oroligt, som i dag, ska vi inte gå med därför att det kan öka oron.
Nu tror jag att Winnerstig gör ett tankemässigt fel här, eller möjligen är onödigt subtil. Visst vore det enormt ekonomiskt påfrestande att återuppbygga ett fungerande försvar. Men det är
inte i första hand ekonomin som sätter gränserna, utan politiken. En fyrdubbling från ca 40 miljarder till ca 160 miljarder är så klart ingen omöjlighet, men skulle kräva en enorm politisk kraftansträngning. Detta känner rimligen Winnerstig till, men berör inte. Om vårt lands suveränitet är hotad, och sådana hot kan inte uteslutas inom en tioårsperiod, så är så klart kraftansträngningen befogad. Pengar finns förstås att hämta i olika källor; migrationspolitiken, biståndspolitiken, socialpolitiken m fl områden. I vissa områden kan ta nästan allt, och i andra en del. Kanske skulle vi omförhandla vår avgift till EU?
Fast en majoritet av svenska folket vill nog bara ha ett fungerande försvar om det inte kostar på något särskilt, och då är det förstås inte möjligt. Samtidigt, och det är helt avgörande, så måste de tilltänkta alliansmedlemmarna i Nato fråga sig varför de skall uppoffra pengar, mänskliga förluster och politiska risker för att hjälpa ett land med en befolkning som inte är beredda till några som helst uppoffringar för sitt försvar. Är ett sådant folk ens värt att försvara?