DPT

Kommer jag kunna gå runt i huset på 50mg, och konversera om någon skulle dyka upp?
Ursäkta alla frågor, är som namnet antyder rätt nojjig av mig.

För mig låter det som att en lite snällare tryptamin skulle passa herrn bättre. En nojja är ingenting att ta med sig in på en tripp, speciellt inte på en tryptamin som DPT. Lätt att komma långt på låga doseringar och aningen kräsen av sig om man vill lita på den generella uppfattningen.

Läste senast igår om en person som upplevt egodöd på 50mg (kan ha varit 60mg, ska se om jag kan hitta länken). Vilket förvisso är ytterst ovanligt häromkring. Kanske har att göra med kvalité? Vad vet jag. Men kan vara bra att ha i åtanke.

Börja med 25mg om du vill vara på säkra sidan och kör därifrån. Onödigt att pressa gränserna om du inte känner dig redo. Som Orrecist sa, vi är alla olika.

Found it: http://www.erowid.org/experiences/exp.php?ID=27242

Är den här substansen fortfarande laglig? Minns fortfarande den från när jag höll på som mest med homet/MXE 2011, vilka vart olagliga relativt snabbt, men har denna hållit fri från klassning?

Yup

Nej är inte settingen förberedd så ska man inte trippa! Alltså kan någon dyka upp ska man definitivt inte ta DPT, ve inte hur din situation ser ut, oväntat besök kan hända den bästa, men att låsa dörren & skruva av ringklockan brukar vara att föredra på alla hallucinogener. DPT har en tung bodyload & blir svårhanterlig redan i låga doser, dock inget negativt enligt mig.


Den är helt laglig & sköter vi det här så kommer den förbi så Hörde att 3-meo-PCP är på gång att klassas.. tråkigt för en sådan bra dissociativ men knappast förvånad då alla verkade spåra ur på den stup i kvarten.

Jag nojjar alltid innan jag tar psykedelier, har vänner som drabbats av ordentliga psykoser och fortfarande inte är sig själva efter flera månader, så att inte vara i alla fall lite nojjig innan en tripp tycker jag verkar vårdslöst. Tack för länken, ska läsa direkt!

Har en rumskamrat som skulle kunnat trilla in när som helst mellan kl 10-02 ikväll, så jag bestämde mig för att strunta i att trippa.
Du beskriver bodyloaden som "tung", hur definierar du det? Blir du febrig och känner dig "skör" i kroppen (ungefär så jag upplevt bodyload på LSD och 25i)?

Att vara försiktig är inte dumt. Men vill du ha en lyckad tripp ska du inte vara nojjig när du går in i den, nervös kanske. Men helst ska du ha knuffat bort den känslan också. Jag är lite extra hård på den punkten efter en vän till mig lyckades svimma och ha sig på vanligt brunt, enbart för att han nojjade.

Somsagt, länken är ett extrem fall. Kanske var han extra känslig mot DPT, kanske hade han bra kvalité, kanske vet han inte vad han doserade. Tror inte någon i denna tråd har upplevt egodöd på 60mg.

Har läst igenom det som stod i länken nu och blev faktiskt bara mer sugen på att trippa! Hade jag inte behövt vara på jobbet imorgon så hade jag nog dragit i mig en dos nu.

Haha, ha en trevlig tripp när den nu förekommer.

Ja tung då jag inte tycker den påminner om nått annat i just det avseendet, brukar ibland inte kunna röra mig alls, musklerna känns liksom tunga, man brukar inte vilja röra sig heller. känsla av att inte tillhöra sin kropp är vanlig, så kallad OBE. Personligen uppskattar jag tillståndet mycket, medans vissa, faktiskt ganska många i den här tråden inte gillar det nått vidare.

Igår kväll fick den förväntade kvällen ske, 170mg DPT nasalt. I helhet en underbar tripp. Men några mörka stunder var där allt. Bättre förberedd var man dock än jämfört med den tidigare resan till etern som gjordes på 4-AcO-DMT för någon månad sedan. Och det hjälpte helt klart, till den grad man vill påstå att hjälp går att få i etern.

Har dock en fråga till främst Orrecist, andra får gärna hoppa in om de vill: Känner inte du dig förvirrad när du brutit igenom? Visst, när man nått en egosplittring finns det ju mycket att förundras över. Men i mitt fall kändes det så förvirrande, jag försökte nå någon slutsats men allt kom tillbaka till något annat. Och sen slingrade det sig vidare och vidare i någon sorts kosmisk oändlighet, det jag kallar etern. Jag insåg att min viljekraft kunde förändra ting, vilket för det mesta fungerade emot mig. Men det kändes hela tiden som om jag hade det ultimata inflytande över trippen. Känner du också detta, att du har fullt inflytande över trippen?

Frågan ställs då jag har läst dina rapporter och jag har hört mycket ifrån andra om hur de träffat entiteter och liknande på högre doser. Och nu när jag tänker på det så visst kan jag anse att något ting mer än mitt ego var där, vilket jag var vettskrämd för. Men trippen följde aldrig någon röd tråd, det fanns aldrig något konkret där. Och känslan att allt enbart var abstrakta tankar ifrån mitt undermedvetna gav sig inte, förutom då det inte riktigt fanns något man kan kan kalla jag. Detta slutade i att när jag väl stötte på en blå gubbe som jag fascinerades över och ville prata med i mitten av ett hav av fraktaler såsom sett i skyn. Blev till en bebis och jag kunde jag inte tro att denne egentligen fanns, eller var något konkret. Inget annat än en bild. Inget utomkroppsligt. Och vid samma tillfälle hamnade jag någon annanstans.

Jag vet nog vad som behövs göras egentligen. Men vill inte hamna i situationen där jag övertygar mig själv om att en del av mitt undermedvetna jag är en kosmisk entitet. Det här med religion och spiritualitet gott folk, det är fan en svår sak att förstå. Och jag är fruktansvärt rädd att lura mig själv till osanning, även fast jag knappt påstår att en sanning finns. Vafan ska man göra som en agnostiker, det är frågan.

Kanske blir en rapport, men har inte bestämt mig för vilket forum att posta den på.

Ni får ursäkta mig för boken ovanför.

Jag har flertalet gånger stött på varelser som inte lämnat något större intryck på mig, dessa har jag tolkat som något inte allt för viktigt från mitt undermedvetna.
För mig har upplevelsen att få kontakt med något utomstående varit en sådan förkrossande stor och främmande upplevelse att det aldrig funnits någon tvekan om att det rörde sig om något som inte kom från mitt inre. Denna känslan har funnits kvar även när jag nyktrat till, dvs, det fanns månaderna efter min senaste sådana upplevelse inget utrymme att övertala mig själv att det som hände ej var på riktigt. Minnena jag hade då var ytterst svåra att införliva i vardagslivet, så ja, vafan gör man, i mitt fall upprätthåller man två världssyner bredvid varandra medan man bearbetar det hela och kommer fram till en tolkning, slutsatts och kompromiss som fungerar för en.
Endera träffade man verkligen en entitet och allt vad den upplevelsen innebar var verkligt, eller så var det ens undermedvetna som skrek med sådan kraft att det för en stund dränkte allt annat, i vilket fall så är det värt att betänka upplevelsen.

DPT har aldrig varit förvirrat för mig, tvärtom är varje tripp en ytterst målinriktad upplevelse, för även om jag aldrig helt greppat vad målet är så är vägen dit uppenbar.