Jag har läst hela första sidan och det du skriver är intressant.
Dock känner jag en frustration och en ilska hos dig. Tankar är inte skit som du kallar de. "The mind" som producerar tankar är ett verktyg som vi i dagens samhälle överanvänder något enormt vilket får oss på högvarv och kopplar bort oss från vårat sanna jag vilket är den observerande delen av oss som lever fullständigt i nuet. Med det sagt så betyder det inte att tankar är någonting dåligt. De är trots allt något som produceras ur tomheten. Med samma värde som allt annat som existerar.
Jag rekommenderar dig starkt att läsa "The freedrom from the known" av Krishnamurti, galet bra bok.
Somliga verkar bli upprörda om man inte lägger något värde i livet och de saker som hör till det. Det ligger något i det som komikern Bill Hicks sa:
The World is like a ride in an amusement park, and when you choose to go on it you think it's real, because that's how powerful our minds are.
And the ride goes up and down and round and round, and it has thrills and chills and is very brightly colored, and it's very loud. And it's fun, for a while.
Some people have been on the ride for a long time, and they've begun to question, 'Is this real, or is this just a ride?', and other people have remembered, and they've come back to us and they say 'Hey, don't worry. Don't be afraid, ever, because this is just a ride.' and we KILL THOSE PEOPLE.
"Shut him up! We have alot invested in this ride! SHUT HIM UP! Look at my furrows of worry. Look at my big bank account, and my family. This just has to be real."
It's just a ride.
But we always kill those good guys who try and tell us that. You ever noticed that? And let the demons run amok. But it doesn't matter, because ... It's just a ride.
Hahaha fan vad bra! Egot fruktar fakta mer än någonting annat, det är ju trots allt slutet på illusionen om att man är rollen man spelar. Därför projicerar egot väldigt starka känslor för att ge känsla av separation.
Citat:
Ursprungligen postat av l0stinreality
Jag har läst hela första sidan och det du skriver är intressant.
Dock känner jag en frustration och en ilska hos dig. Tankar är inte skit som du kallar de. "The mind" som producerar tankar är ett verktyg som vi i dagens samhälle överanvänder något enormt vilket får oss på högvarv och kopplar bort oss från vårat sanna jag vilket är den observerande delen av oss som lever fullständigt i nuet. Med det sagt så betyder det inte att tankar är någonting dåligt. De är trots allt något som produceras ur tomheten. Med samma värde som allt annat som existerar.
Jag rekommenderar dig starkt att läsa "The freedrom from the known" av Krishnamurti, galet bra bok.
Ja det finns en frustration och en ilska inom mig, bland annat, för att jag som jag skrivit i tråden har inte mediterat dagligen som jag brukar för jag hamnade i missbruk och tappade rutiner. Du har en poäng att jag ödslar en massa negativ energi i orden "full av skit", men det är för att jag inte är rofylld just nu. Jag behöver börja meditera igen men befinner mig i "komma igång" stadiet och det är det svåraste jag vet, att komma igång...
Jag ska skriva ner boken som ett "ska läsas" i framtiden. Tack så mycket!
Nyligen blivit "kryad" från ett depressivt tillstånd? Läs A Conspiracy Against the Human Race, bra test för om du verkligen är viljestark nog att inte återfalla (inte för att det är något att skämmas för, det är bara ett sundhetstecken samt ett bevis på att man inte är en totalt naiv idiot).
Nyligen blivit "kryad" från ett depressivt tillstånd? Läs A Conspiracy Against the Human Race, bra test för om du verkligen är viljestark nog att inte återfalla (inte för att det är något att skämmas för, det är bara ett sundhetstecken samt ett bevis på att man inte är en totalt naiv idiot).
Nej jag har bara insett att jag inte är mina tankar och känslor genom meditation. Just nu är jag inte rofylld dock för att jag inte har mediterat på sistone
Behöver inte testa mig själv för jag vet att jag inte är mina känslor, det råder ingen tvivel. Ja jag har "psykos". Men kanske läser boken i framtiden ändå vad vet jag
Jag googlade på boken och bifogar härmed de två första citat som jag stötte på, då de -- om än beskriver det som den som reflekterat kring detta oftast redan insett -- var rätt bra formulerade:
This is the great lesson the depressive learns: Nothing in the world is inherently compelling. Whatever may be really “out there” cannot project itself as an affective experience. It is all a vacuous affair with only a chemical prestige. Nothing is either good or bad, desirable or undesirable, or anything else except that it is made so by laboratories inside us producing the emotions on which we live. And to live on our emotions is to live arbitrarily, inaccurately—imparting meaning to what has none of its own. Yet what other way is there to live? Without the ever-clanking machinery of emotion, everything would come to a standstill. There would be nothing to do, nowhere to go, nothing to be, and no one to know. The alternatives are clear: to live falsely as pawns of affect, or to live factually as depressives, or as individuals who know what is known to the depressive. How advantageous that we are not coerced into choosing one or the other, neither choice being excellent. One look at human existence is proof enough that our species will not be released from the stranglehold of emotionalism that anchors it to hallucinations. That may be no way to live, but to opt for depression would be to opt out of existence as we consciously know it.”
For the rest of the earth’s organisms, existence is relatively uncomplicated. Their lives are about three things: survival, reproduction, death—and nothing else. But we know too much to content ourselves with surviving, reproducing, dying—and nothing else. We know we are alive and know we will die. We also know we will suffer during our lives before suffering—slowly or quickly—as we draw near to death. This is the knowledge we “enjoy” as the most intelligent organisms to gush from the womb of nature. And being so, we feel shortchanged if there is nothing else for us than to survive, reproduce, and die. We want there to be more to it than that, or to think there is. This is the tragedy: Consciousness has forced us into the paradoxical position of striving to be unself-conscious of what we are—hunks of spoiling flesh on disintegrating bones.
Människor är sociala djur, är det det som smärtar dig? Att du inte förmår? Fördömer du dem som fungerar eftersom du själv inte gör det? Jag skulle förångas utan sociala kontakter, men så har jag inte dina erfarenheter och ser på livet lite annorlunda.
Jag tror du har en större poäng i det här än vad jag såg från början. Men nu har jag mediterat en del, stillat sinnet.
Jag får nog arbeta på att se det från andra sidan med det här med social oförmåga. Just nu separerar jag mig själv ifrån faktumet att jag projicerar känslan som människohatare, eller "social kontakt"-hatare. Jag vill i framtiden se det mer som att jag gillar att vara själv, och folk ska få vara som de själva behagar. Det har trots allt inget med mig att göra.
Jag måste ändra mig här lite eftersom jag var lite fel på begreppet altruism. En meditatör når altruistiska egenskaper genom att meditera på vad jag beskriver som ingenting, den tysta observatören, man observerar helt enkelt egot och identifierar sig som sin sanna identitet, observatören, den har många namn den här entiteten. Kristna kallar den för "Gud" fast då "Gud" är ett så missbrukat ord så väljer jag inte att använda det. Eckhart Tolle kallar det Varandet, och det tycker jag är ett passande ord. Genom att bli den tysta observatören så blir du ett med Varandet, du blir Varandet, och alla dina handlingar kommer att vara altruistiska, då egoism är ett val numera. Du kan fortfarande välja att handla egoistiskt, men endast om Varandet (ditt riktiga jag) kan stå för det.
Egentligen är jag inte riktigt beviljad rätten att yttra mig om Varandet, det låter jag andliga lärare som Eckhart Tolle göra. Jag är inte tillräckligt inne i min meditationspraktik för att kunna representera Varandet i ord längre. Jag har kommit ur fas, men det är på väg åt rätt håll igen, mycket tack vare videon som Frigjord länkade.
Förlåt men min hjärna räcker inte till. Jag förstår inte. Hoppas att du mår bättre nu eller snart.
Mhh
R
Hahaha, nä jag är lycklig.
Livet är underbart, har allt jag behöver
Har en Ferrari, en underbar och trogen kvinna vid min sida.
Gör vad jag vill... I det läget kan man inte vara olycklig
Och när din Ferrari går sönder och din kvinna lämnar dig, vad är du då? Att söka lyckan i yttre ting är dömt att misslyckas. Den är kortvarig och bräcklig och beroende av variabler du inte kan kontrollera.
Förlåt men min hjärna räcker inte till. Jag förstår inte. Hoppas att du mår bättre nu eller snart.
Mhh
R
Tack, det vet jag att jag kommer att göra Tiden läker alla sår
Idag så kom min kompis på besök (han har problem med alkoholen) och självömkande gnällde han till mig om hur hans situation suger. Jag sa gång på gång till honom och blev till slut lite lack och ratade honom att han själv väljer att må skit genom att gnälla men det gick inte in.
Sa sedan till honom att jag inte kunde träffa honom mer så länge han håller på med drogerna, och han brast i gråt sen så gick vi fort skilda vägar.
Jag vet inte om jag gjorde rätt, kunde definitivt skött det snyggare, och när vi båda var nyktra (han var full nämligen)... Tänkte mest att genom att lämna honom och ge honom valet mellan alkoholen och mig kanske jag ger honom en wakeup call...
Han sa att alla tings status är någonstans mellan existens och icke-existens. Samsara som nirvana. Detta, enligt honom, kan bara betyda att samsara och nirvana är samma - båda är tomma. Det finns alltså inget bättre, nirvana, som du kan nå då även nirvana är tomt. Denna uppfattning bygger på sunyavada, doctrine of emptiness. Dessutom, enligt en av buddhismens grundbultar, så uppstår allt i i samband med allt annat. Det finns inget självständigt. Samma sak torde innebära för nirvana.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!