Denne, käre, glade, lärarinna - använder du dessa?

Följd tråd från tråden om Språk med olika ord för manliga och kvinnliga talare.
I svenska saknas ju detta i princip helt förutom ibland, om man talar om någon annan.

Då kan man ju säga "Den glade bagaren" om bagaren i fråga är en man.

"Kära Anna", kanske man skriver, medan till Johan så blir det "Käre Johan".
Däremot skulle nog många även säga "Kära Johan".

Rätt eller fel?

Det finns ju även ord som Lärare/lärarinna.

Säger du Läraren om alla personer inom yrket? Eller lärarinna om personen är kvinna?
Säger du glade, denne osv?

Har svårt att komma på bra exempel just nu, men alla vet nog vad jag talar om.

"Lärarinna" är väldigt förlegat. Samma gäller "magister". Det är numera "lärare" allihop.

I alla fall skiljer jag på en enskild sångare och en enksild sångerska. I en kör är alla sångare. I en blandad doagrupp är alla door {do:or}¹ om jag skulle använda detta hemska ord. Nåja NE Svensk ordbok tar bara upp verbet och nämner substantivet doare som bildat av verbet att doa.

Vad gäller kongruensböjning av adjektiv efter maskulinum och femininum: För ett par decennier sen var det en klar skillnad mellan sydvästlig svenska och centralsvenska. Nu har pendeln slagit över så att nyhetsankare via Kaknästornet ibland hyperkompenserar med -e-böjning på en kvinna.

Frågorna diskuteras av och till. Här är ett svar som leder till en bra artikel i ämnet -e- och a-böjning av adjektiv.

(FB) Hyperkorrektioner i den moderna svenskan
http://lingvistbloggen.ling.su.se/?p=331

Tydligen har "den röde vagnen" nämnts ett dussin gånger som exempel på att saker som i SAOB har belägg maskulinum, de har kongruensböjts med -e långt in i sen tid.
Ref. https://www.flashback.org/sok/den+röde+vagnen?f=88

Uttrycket »sola i Karlstad« är ett exempel på solen som femininum. Från en äldre släkting minns jag »denne hammaren« i maskulinum.

Ref. g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/13/40.html#SOL — genus r. l. f. l. m.

¹ eller med trema i uttalsanvisningen {doör}

Jag använder maskulinböjning i uttryck som hele vägen, hele skiten, hele dan osv. Kan inte dialektala språkregler så väl, men jag är uppvuxen i Göteborg med föräldrar härifrån. Jag skriver naturligtvis inte så, men vem skriver som man pratar egentligen?

Det är traditionellt maskulinum på dag och skit. SAOB har inte hunnit till VÄG, men tyska „der Weg“ gör det troligt att VÄG har varit maskulinum även i svenskan.

Från »Kongelf« har följande text funnit vägen ända till Kungliga Biblioteket:

Björnbärsbuskar … stodo uti ymnighet öfver alt vid denne vägen uti backbrynen och omkring gärdesgårdar.

Det är en text från 1700-talet av Pehr Kalm, född i Ångermanland. Man blir fascinerad av att det folkliga talspråket har en sådan massa att det kan stå emot TV-sändare på 50 kW och 4G.

Om du vill ta det säkra för det osäkra så är det OK att alltid använda a-böjning av adjektiv i modern svenska. "Kära Johan" är alltså inte fel. "Käre Anna" är däremot en styggelse. Skorrar i mina öron lika illa som dem-felet.


Lärarinna är väl helt OK även idag, men en viss försiktighet rekommenderas för den som inte är säker på hur feminina yrkesbeteckningar ska hanteras. En kvinnlig professor upskattar inte att kallas professorska, och att kalla en kvinnlig präst för prostinna är inte heller tillrådligt.

Du menar som tema då: lärarinna. lärarann, lär-ha-runnit rinner än.

För övrigt är beteckningen föråldrad.

Nästan alltid bör man väl säga? I allmäna yttranden utan substantiv av typen Den fattige har det inte lätt så funkar det ju mindre bra med a-böjning.

Det håller jag inte med om eftersom det fortfarande finns gott om folk som använder den i dagligt tal.

Professorska och prostinna är däremot föråldrade ord.

Idiom är konservativa:

När det regnar manna har den fattige ingen sked.

Otaliga parafraser förekommer, alltid med den fattige.

När det regnar pianon har den fattige ingen pall. / … inga noter.

Det är dessutom fel befattningar. Ärkebiskopen är ärkebiskopen.

Fast de som innehar yrket vill inte bli kallade för det. Yrkesbeteckningen är lärare.

Det har du förstås rätt i. Underförstått: den fattige mannen har det inte lätt.

Undrar hur länge det dröjer innan hen-aktivisterna får upp ögonen för detta underförstådda men dock sexistiska språkbruk?