Är extremt ensam, inga vänner - känns som att jag är utestängd från samhället!

Som barn hade jag mycket kompisar, fram tills gymnasiet, då minskade de successivt. Idag har jag inte umgås med någon, ingen som ringer när jag fyller år, aldrig någon att hitta på något med. Jag har under 5-7 års tid varit ensam. Jag är aldigt på några fester, middagar, bjudningar, kalas osv.
Man skulle (om man vill) kunna säga att jag har kastats in i avgrundens dunkel, i helvetets ensamhet.
Jag studerar på högskolan och träffar folk så sätt, men har inga riktiga vänner, bara bekanta "klassare". Jag har som ni säkert kan lista ut inte någon tjej, och det ser inte ut att bli någon.

Jag kan inte fatta att jag har hamnat i denna situation! Jag är egentligen en utåt sett en ganska så framgångsrik person! Jag dricker inte alkohol, tränar dagligen, studerar, ser bra ut också.
Trots detta är jag helt ensam, har inte längre något man kan kalla för vänner. Det känns som att samhället inte vill ha med mig att göra, eller som att folket i samhället inte vill det.

Vad ska jag göra för att bryta denna mardröm?

Läser du program, kurs, låtsasutbildning?

Samhället är redan splittrat, de flesta ger inte ett skit om sina medmänniskor och du är inte ett ensamt offer. Kanske upplever du att folk hellre hänger över sina smartphones än att prata med dig? Kanske frågar de samma för tredje gången utan att bry sig om svaret du ger dem?

Studerar på högskolan, en riktig fleraårig utbildning som förväntas ge jobb.

Ja, ungefär så. Men de flesta andra jag träffar har ju tjej/kille och vänner.

Jag upplever det som så att universitetet inte är en uttalad raggningsplats, ofta har man redan med sig partner från tidigare eller hittar dessa på fritiden. Därför kommer dina största chanser inte att finnas i den miljön.

Jag föreslår istället att du kombinerar någon ledig fritidsaktivitet med att stryka runt på nätet.

Marknadsför dig inte som ensam, utan tänk på hur du vill att folk skall uppfatta dig.

Annars är nästa chans runt 40-års åldern då flera äktenskap krackelerar och du kan få dig en fru.

Missar du den chansen är nästa epok runt 80-års åldern, då partners dör av.

Alla brudar på högskolan är upptagna. De har redan "ordnade liv", de behöver en inte skulle man kunna säga. Och det värsta är att jag inte har några vänner, till råga på allt.

Du får väl helt enkelt vara på hugget lite mer, fråga om en tjej om hon vill ta en fika efter plugget, om nån ska med ut å sladda på byn med 740in, fråga om någon hänger med ut på en cigg på kvällen (det vill säga om ni bor nära varandra, kanske låter desperat om du sätter dig i bilen och åker genom hela stan för en cigg.

Min poäng är att vara lite mer framfusig, ta reda på vad dom gör om dagarna.

Vart bor du?

De är upptagna, de flesta har killar och vänner. Det känns som att det bara är jag i min klass som har hamnat så här utanför.

Testa att nätdejta. Träffar du en tjej och ni klickar så slipper du vara ensam. Dessutom kommer du att hitta folk att umgås med genom henne också.

"The only way to have a friend is to be one."
Ralph Waldo Emerson

Om du förknippar att inte dricka alkohol med att se ut som en framgångsrik person utåt, så har du helt missuppfattat hur det här samhället är uppbyggt.

Men jag har hört att många tjejer på nätet som är på dessa sidor söker rika killar, att de är gold diggers. Eller att många är bedragare osv.
Jag vill ha en tjej från verkligheten, även vanliga vänner!