Min lilla teori:
Sverige håller i en internationell övning på svenskt territorium (Stockholms skärgård), där Holland medverkar med ubåt.
Ryssen är, likt vi/NATO, alltid närvarande på ett eller annat sett när "den andra sidan" övar.
Eftersom att det i detta fall rör sig om en ubåtsövning så är det fullt naturligt att ryssen skickar en ubåt, jag gissar på en miniubåt, 5-10 pers max (alltså ingen Triton-NN eller liknande, dessa är inte miniubåtar).
Ryssen går in strax innan övning, lämnar strax efter. Någonting, krock med försvarets ytfartyg, iakttagelser, Muskö, svensk/holländsk ubåt osv., väcker misstankar hos försvaret att främmande makt är närvarande.
Att främmande makt är vanligt förekommande i vår skärgård vet givetvis försvaret om, därför talar man om mönster och dylikt. Skillnaden den här gången är att man av en ren slump fått rätt mycket info att gå på och därför sätter igång en större insats.
Försvaret förnekar ubåtsjakt av två anledningar:
1, Sverige har inte resurser för att genomföra en ubåtsjakt värd namnet. Stockholms skärgård, särskilt under den här årstiden, är troligtvis världens svåraste ställe att jaga ubåtar på, dels pga. hur bottnen ser ut, dels pga. olika temperatur- och saltnivåskikt i vattnet.
Folk talar om fyra dagar och att det inte är atlanten, medelhavet eller liknande. Under ubåtsjaktens glansdagar på 80-talet, med de resurser vi hade då, var ubåtsjakt jämställt med "nål i höstacks-letande" - det säger en hel del.
2, Oavsett om någon ubåt finns kvar eller inte, så kommer ryssen alltid att hitta ursäkter till varför en ubåt hittats långt in på svenskt territorium.
Jämför med U-137 - en ubåt går långt in i svårnavigerat vatten, misstar visuell landkontakt med en fyr, går på grund. Ubåten ligger väldigt lägligt i närheten av dels marinens område samt ett område där det i samband testats nytt materiel.
Ryssen skyller på navigationsfel och tillfälligheter, absurt så klart, men inget de inte kunnat hävda -30 års tid utan att Sverige kan presentera bevis för motsatsen som håller i en objektiv bedömning.
Att ryssen skulle hävda samma sak om en ubåt sprängs/tillfångatas i Stockholms skärgård är mer än sannolikt.
Det ryssen däremot inte kan bortförklara, är om det (återigen?) hittas rysk underrättelsemateriel på svensk havsbotten, man håller alltså inte i någon större ubåtsjakt (även om man givetvis inte utesluter att ryssen av någon anledning skulle vara kvar) utan man leder helt enkelt en, med våra mått mätt, gigantisk underrättelseoperation där målet är att finna tydliga bevis på ryssens närvaro.
Se försvaret som polisen och händelsen som ett mordfall.
Vad oljetankern sysslar med utanför Gotland kan så klart spekuleras i, att det förehåller sig på det sett man uppgett är inte osannolikt. Mängder med oljefartyg ligger still i väntan på last/tömning, man navigerar runt lite för kalibrering av diverse system samt för att undvika sidvind. Enl. uppgift tidigare i tråden så ligger ett systerfartyg på samma sätt utanför GBG, ett annat utanför Frankrike.
Därmed inte uteslutet att den har något fuffens för sig, relä, signalspaning, agera skydd tillbaka till Ryssland, tankning (mindre ubåt). Alternativt så enkelt så att ryssen vill upprätthålla traditionen av "småfartyg" (inte så litet den här gången) och professorer vid svensk ubåtshysteri, när dessa inte finns där så pågår ingen kränkning - typ.
Som sagt, oljeskutans inblandning kan inte uteslutas men heller inte bestämmas. Det är dessutom inte av någon vikt i sammanhanget, den ligger på internationellt vatten och gör som den vill. Liberia får borda den. Går den över gränsen så förutsätter jag att vi bordar, mest för att.
För övrigt tror jag att Sverige och vår skärgård rutinmässigt används i utbildningen utav ryska ubåtsbesättningar. Det är den bästa träningsmiljön de kan tänkas hitta med väldigt små risker i förhållande till fördelarna med att träna skarpt.
Slutsats; Ryssen skickar värnpliktiga på examensarbete till Sverige, uppgiften är att banda Hollands ubåt. Ubåten lämnar, ev. skadad. Alt. ligger den kvar (även om dagen/kvällens insats inte tyder på det). Försvaret skiter i ubåten och letar bevis som inte kan bortförklaras.
Ev. får vi reda på vad som händer redan nu, mer sannolikt får vi leva i ovisshet huruvida allt blev ett fiasko eller om diplomatin går på högvarv. Om 25-30 blir det en sjuhelvetes P3-dokumtär följt av ett lamt uppdrag granskning.
Att media är förbannande över att de blivit blåsta av försvarsmakten är knappast oväntat, men försvarsmaktens roll är att freda Sverige. De har inga upplysningsskyldigheter och pressen kan inte förvänta sig annat än att användas som en bricka på spelbrädet.