Främmande undervattensverksamhet i Stockholms Skärgård.

Det är lite olika folk på twitter som skriver om det här, att just denna åsikt dykt upp på olika svenska bloggar helt plötsligt skrivna på lite knaggig "google translate"-svenska. Och att det om man ska vara riktigt konspiratorisk är en naturlig del av psykisk krigföring som påbörjats....to be continued.

Precis du menar som de skrämmde upp och fejkade en Rysk fighterjet på Svenskt luftrum?
Eller den fejkade grundstötningen med U137 på 80 talet?

Och vad skulle vi göra om vi nu hittade en rysk ubåt ?
Känns inte direkt troligt att vi skulle sätta ett skott i skrovet.
Inte en chans att diplomatin skulle klara det.

Om det nu råkar va en Nato miniubåt o hur gör vi då??

Helt otroligt är det inte att man släpper sjunkbomber. Finns nog väldigt många officerare i flottan som är villiga att dra i spaken. Däremot är det troligt att politikerna är och bryr sig, vill ha ett fotografi på farkosten och säga aja baja.

Det mest konkreta resultatet av denna soppa är att P3 Dokumentär kommer få göra några fler dokumentärer om ryssarna. I övrigt så är detta uppenbart en icke-nyhet. Det kan inte ha undgått någon tänkande människa att ryssarna gör vad fan de vill i svenska vatten och har gjort så i lång tid. Sverige har i princip ingen försvarsförmåga överhuvudtaget, så det kommer inte hända ett skit.

Ni som är mer insatta, vad för verktyg har militären att faktiskt lokalisera den?
Att guppa runt med ekolod lär ju inte hjälpa mycket.. insåg vi redan på 80 talet. Ha en stealth båt är bra visa upp men ser inget den kan hjälpa med förutom att be om mer anslag.

Jag är nyfiken på vad de kan tillgå.. Vattenpenetrerande radar? undervattenssensorer? minfält runt kanterna som säkrar området tills den är genomundersökt.
Det här måste ha varit ren rutinövning för försvaret, är väll de enda dom sysslat med sen kalla kriget så man tycker de borde ha lärt sig lite med tiden och skaffat sig bättre odds att lyckas.

På tal om P3 dokumentär är det ju lite intressant att man i senaste programmet talar om att personal inom försvarsmakten fått besök av försäljare som enbart besökte försvarspersonal i somras. Detta verkar inte ha skett sedan Sovjet var på reguljära besök i svenska vatten.

Intressant och i spåret bakom så åker ytterligare ett fartyg med liberiansk flagg!

Jo, det är mycket svammel i den här tråden, men...

Sovjetunionen brydde sig aldrig om sina egna soldaters liv.
- Vid storanfallet som planerades västerut under det kalla kriget, skulle startsignalen vara ett strategiskt kärnvapenanfall. Därefter skulle man anfalla med en stor mängd taktiska laddningar. Man räknade med femtioprocentiga förluster bland egna förband i första anfallsvågen, till en stor del på grund av strålskador från de egna kärnvapnen.

- ”Östtyska dokument visar att 1977 fick sovjetiska Östersjöflottan i en övning sig tilldelat hela 157 kärnvapen. Kärnvapentorpeder och andra kärnvapen skulle sättas in omedelbart. Hundra sovjetiska atomvapen var avdelade för Natos sjöstyrkor och mindepåer i Öresund och Stora och Lilla Bält samt mot deras högkvarter i danska Karup. Därefter skulle tio kärnvapen sättas in vid landstigningen på Själland och 42 kärnvapen sättas in i Västerhavet och på Jylland.”
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nu-ar-vi-nog-i-krig_6574399.svd

Och även om CCCP bytt flagga så gäller anfallsdoktrinen fortfarande. Framåt - oavsett om området är kontaminerat eller ej.

- I FOIs rapport ”Rysk operativ verksamhet 2009-2010” skrivs bland annat i sammanfattningen: ”Soldater och materiel ses fortfarande som förbrukningsresurser.”

- Så... tanken att upprätta brohuvud i en radioaktiv zon (d v s efter förbekämpning med kärnvapen) var/är en realitet i den sovjetiska/ryska krigsplanläggningen.

- Och tillbaka till topic: Precis som det fanns planer på att spränga S363 (känd som U137):
”Enligt den politiske officeren på ubåten Vasilij Besedin hade besättningen också sina order vid en stormning: 'Vi skulle med en explosion förinta fartyget tillsammans med hela besättningen!'”
...så är det inte överraskande med den här sortens teorier idag (Gyllenhaal i Expressen):
http://www.expressen.se/nyheter/teorin-besattningen-spranger-farkosten/

Det finns andra i tråden som nog skulle kunna svara mycket bättre och specifikt på din fråga, men jag gör ett försök till ett mer allmänt svar då du riktade dig till mig.

Ekolod och passiva givare (mikrofoner, helt enkelt) är det som står till buds. Saken är förstås den att ekolod/sonar skapar en mängd data och det är alltså frågan om tekniknivå hur mycket information man kan få ut, så dagens system är bättre än gårdagens, inte minst tack vare just datorernas och elektronikens utveckling då det behövs mycket signalbearbetning. Utöver ekolod och passiv lyssning kan magnetfält avläsas. Detta kan också ske passivt såväl som aktivt och kan också generera en hel del data. Kruxet är att man på förhand måste ha en bra profilering av botten för att hitta avvikelser och botten måste uppdateras då och då eftersom helt naturliga processer kan förändra hur den ser ut.
Utan bakgrundsinformationen är det mycket svårare.

Men, man drar nog i en hel del trådar just nu och undersöker även saker på land då besättningen hypotetiskt kan ha flytt fältet. Till sin hjälp där har man personal som främsta verktyg, men även underrättelseinformation, signalspaning och t.ex. utrustning för mörkerseende.

Då radiovågor dämpas mycket, mycket kraftigt i vatten går radar o.dyl inte att använda, men magnetisk information (B-fältet) kan penetrera vatten i synnerhet då det handlar om väldigt låga frekvenser. Radar använder i allmänhet mycket höga frekvenser (upplösningen blir bättre ju högre frekvensen är, enkelt uttryckt). De "sensorer" som det talas om rent allmänt är alltså mikrofoner och magnetometrar, må vara att dessa är hyggligt avancerade och är kopplad till duktiga signalprocessorer som kan ta fram riktning och mer "visuell" information.

Således, principerna är de samma som förr, men idag använder man fler sensorer kopplade till signalprocessorer vilket ger mycket bättre information. Principerna är lika gamla som andra världskriget, minst, men precis som radarn har utvecklats sedan dess har även sonar o.dyl gjort det.

Hur man rent operativt går till väga vet jag mycket lite om. Någon annan kan säkert svara mycket bättre, men jag gissar att man helt enkelt delar upp arbetet mellan olika fartyg och vissa fartyg kanske kan peka ut intressanta platser till andra fartyg med mer finkorniga system att titta närmare på.

För de som vill ha lite nattlektyr: http://www.officersforbundet.se/portal/pls/portal/docs/1/904020.PDF
Artikel i det senaste numret av Officersförbundets tidning, sida 18-21"U-båtskoll i berget på Muskö" och sedan följer en rysslandsartikel.