Är det på riktigt folk som blir förvånade? Kan man sin historia under de senaste 60 åren så inser man snabbt att (främst) rysk militär undervattensaktivitet i svensk skärgård är normalbilden och att den inaktivitet vi upplevt sedan mitten av 90-talet är ett avsteg från normalbilden, inte tvärtom. Men det betyder ju inte att Ivan Rogov ligger lastad och klar med 3e Ny-Sovjetiska pansarbrigaden redo att skeppas in i Stockholm vilken dag som helst. Det handlar självklart om markeringar och underrättelseinhämtning med krigsplanering som syfte, precis som det har varit tidigare.
Alla länder genomför närbesläktad verksamhet men då används flyg. Att bli ertappad med en ubåt inne i
andra länders skärgårdar anser ju självklart de flesta länderna vara för stor risk att ta jämfört med den information som du kan få ut. Men för Ryssland, där alla som inte är Moskvatrogna är att se som potentiella fiender, så anses det inte vara ett större problem. Och att det skulle vara en NATO ubåt är ju också löjligt. Vill NATO ha tillgång till sådan information så får de det. NATO vill ha Sverige på sin sida (helst som medlemmar) och då är sådan här verksamhet direkt olämplig.
Möjliga anledningar till deras närvaro kan vara:
- Klassisk underrättelseinhämtning för kartering typ hamndjup, farbara leder, fasta anläggningar osv. Man har ju köpt mycket nya kartor över Sverige och då måste man ju uppdatera dem och kontrollera huruvida de stämmer eller ej.
- Kontrollera minlinjer och andra förberedda försvarslinjer.
- Testa beredskap på det Svenska försvaret (hur långt kan vi komma i skärgården innan larmet går, vilka resurser sätts in osv.)
- Klassisk PSYOPS. Genom att skrämma Sverige att närma sig NATO så kan man skruva upp retoriken kring läget i Östersjön i det egna landet. Man kan även studera hur opinionen i Sverige ligger.
- Insamling av information kring FMs ubåtsjaktsförmåga. Hur mycket har man, vad för utrustning, vilken uthållighet har man, vilka taktiker nyttjas? Om man t.ex. vet att FM har en ubåtsjaktsförmåga med en månads uthållighet och kan detektera ditt och datt så sänder man helt enkelt en ubåt som är svårupptäckt en månad innan anfallet och röjer den medvetet för att dra ur resurserna ur ubåtsjaktsförmågan innan de riktiga operationerna drar igång.
- Testa ny utrustning eller träna besättningen. Vill man göra det är Sverige ett lämpligt mål då vi aldrig skulle våga gå för hårt mot upptäckta ubåtar och har låg kvantitet men hög kvalitet på vår utrustning.
- Markera vilka det är som kontrollerar Östersjön och att Sverige skall passa sig.
- Placera ut utrustning. t.ex. övervakningsutrustning för att studera svenska marinfartygs rörelsemönster.
Osv. osv. Det finns tusentals anledningar till varför man utför liknande operationer. Jag ser det som mest troligt att man återupptar 80-talets verksamhet. Alltså att man letar min- och mikrofonlinjer samt studerar farleder och förbättrar kartmateriel för att underlätta krigsplanering.
Alla länder genomför närbesläktad verksamhet men då används flyg. Att bli ertappad med en ubåt inne i
andra länders skärgårdar anser ju självklart de flesta länderna vara för stor risk att ta jämfört med den information som du kan få ut. Men för Ryssland, där alla som inte är Moskvatrogna är att se som potentiella fiender, så anses det inte vara ett större problem. Och att det skulle vara en NATO ubåt är ju också löjligt. Vill NATO ha tillgång till sådan information så får de det. NATO vill ha Sverige på sin sida (helst som medlemmar) och då är sådan här verksamhet direkt olämplig.
Möjliga anledningar till deras närvaro kan vara:
- Klassisk underrättelseinhämtning för kartering typ hamndjup, farbara leder, fasta anläggningar osv. Man har ju köpt mycket nya kartor över Sverige och då måste man ju uppdatera dem och kontrollera huruvida de stämmer eller ej.
- Kontrollera minlinjer och andra förberedda försvarslinjer.
- Testa beredskap på det Svenska försvaret (hur långt kan vi komma i skärgården innan larmet går, vilka resurser sätts in osv.)
- Klassisk PSYOPS. Genom att skrämma Sverige att närma sig NATO så kan man skruva upp retoriken kring läget i Östersjön i det egna landet. Man kan även studera hur opinionen i Sverige ligger.
- Insamling av information kring FMs ubåtsjaktsförmåga. Hur mycket har man, vad för utrustning, vilken uthållighet har man, vilka taktiker nyttjas? Om man t.ex. vet att FM har en ubåtsjaktsförmåga med en månads uthållighet och kan detektera ditt och datt så sänder man helt enkelt en ubåt som är svårupptäckt en månad innan anfallet och röjer den medvetet för att dra ur resurserna ur ubåtsjaktsförmågan innan de riktiga operationerna drar igång.
- Testa ny utrustning eller träna besättningen. Vill man göra det är Sverige ett lämpligt mål då vi aldrig skulle våga gå för hårt mot upptäckta ubåtar och har låg kvantitet men hög kvalitet på vår utrustning.
- Markera vilka det är som kontrollerar Östersjön och att Sverige skall passa sig.
- Placera ut utrustning. t.ex. övervakningsutrustning för att studera svenska marinfartygs rörelsemönster.
Osv. osv. Det finns tusentals anledningar till varför man utför liknande operationer. Jag ser det som mest troligt att man återupptar 80-talets verksamhet. Alltså att man letar min- och mikrofonlinjer samt studerar farleder och förbättrar kartmateriel för att underlätta krigsplanering.
