Citat:
Ursprungligen postat av
Carnage.
Fan vad härligt, blir att se den senare ikväll
OnT:
Autumn Schreck
The Food of the Gods (1976)
Filmen bygger på en berättelse av H.G. Wells. Här har vi Marjoe Gortner (en man med en mycket bizarr bakgrund, bl a har han varit ungdomspredikant!) och en polare, som ska tillbringa en tid i friska luften på en liten ö. Plötsligt anfalls polaren av jättebin, och dödas. Marjoe hastar till en bondgård efter hjälp, men blir attackerad av jättehöns ett faktum Marjoe inte verkar tycka är så underligt. Det visar sig att ett bondpar har hittat en mystisk sörja, som får de levande varelser som äter av det att växa. Till ön kommer även en affärsman och hans kvinnliga assistent för att hämta gegget och sälja för dyra pengar. Självklart har de inte räknat med jätteråttorna.
The Food of the Gods är nog inte en av H.G. Wells mest kända verk, och heller troligtvis inte en av hans bättre för den delen. Denna filmen är egentligen samma visa som de andra filmerna. Ända skillnaden är att djuren är gigantiska denna gången.
Bert I. Gordon specialiserade sig inom denna typen av filmer, med jätte stora djur, där av fick han sitt nickname, Mr. Big. Den här gången bjuds det på gigantiska bin, höns, ormar och naturligtvis råttor.
Problemet med filmen är att hoten aldrig känns allvarliga. Allting utspelar sig på en liten ö som inte alls verkar bebodd av någon trots en stor färja med stor biltrafik åker dit. Men man får aldrig intrycket av att denna ön är stor eller att det kryllar av folk där.
Filmen håller sig inom ramen i skogen och vi har bara 7st personer vi egentligen får följa. Ungefär som en överlevnadsfilm när en katastrof har inträffat så gömmer sig en viss grupp människor någonstans och försöker överleva, ungefär i den stilen. Men filmen känns aldrig stor i skalan om att detta hotet är så värst allvarligt som de vill att man ska ha det, ungefär som i Frogs.
Huvudpersonen är ju skrattretande egentligen. Han är en fotbollsspelare och är denna smarta och klipska överlevaren i filmen som leder gruppen och är smartast av de alla. När han i vilken annan som helst film hade varit en av de första som dött.
Vad som räddar filmen är effekterna som Bert I. Gordon gjort. Jag gillar hans stil, trots att de må se billigt ut med riktiga djur förstorade framför skådespelarna. I det fallet så är ju stop-motion och Ray Harryhausen det ultimata konceptet. Men det är just denna grejen som gör Bert I. Gordon så pass känd som han är, och jag uppskattar den ändå.
Det bjuds på lite blod här och härliga effekter där. Ibland är det ett fejkat huvud, ibland är det riktiga djur och miniatyrer som används. Filmen är dock väldigt antiklimax då hela tiden byggs det upp att en albino råtta är ledaren över råttorna. Men när albino råttan väl attackerar dör den på 5 sekunder genom att bli slagen av ett gevär. Väldigt tråkigt då filmen byggde upp denna råttan en hel del, och det var inte ens värt väntan att se den attackera eller ens dö.
I sin helhet är The Food of the Gods en av de svagare djurskräckfilmerna där ute. Den är väldigt lätt att göra narr av, huvudpersonen köpte jag inte för fem öre och hotet känns inte alls så stort eller allvarligt som filmen bygger upp det till, samt en final som inte levererar.
Men vad som räddar den är effekterna av Bert I. Gordon som är härliga på sitt eget lilla vis. Djurattackerna är dugliga och blodet likaså. Ta det och bedöm själva om det är något att kolla på eller inte.
2 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt0074540/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=lWoN-zyaUyo