Citat:
Ursprungligen postat av
ZuparN
Lägg av med "300" snacket. IS har tvärtom visat att de har kapaciteten att ta sig an vilken aktör som helst i Syrien. YPG har snarare framstått som en relativt svag aktör med många problem. IS har i princip tagit över en hel kanton som för några månader sedan helt dominerades av kurdiskt försvar. Hundratusentals kurder i denna kanton har flytt.
Allt ska dock sättas i sitt sammanhang. YPG har begränsade militära resurser och de stora tillbakadragningarna har därför till stor del berott på det. Utan FSA och USA:s flygbombningar hade Kobane sannolikt fallit. Samtidigt är det IS som varit på offensiven. YPG har med andra ord haft fasta försvarspositioner, vilket kan utjämna striderna på marken - till viss del. Slutsatsen är att IS absolut inte ska underskattas. Det gjorde många tidigare. Flera i denna tråd hävdade t.ex. att en YPG stridande motsvarade tio IS stridande - att 10 YPG stridandes död innebar 100 IS stridandes död.
Jag påtalade också för många att kurderna kommer stå på tur efter att Assad eventuellt försvinner. Många i tråden avfärdade det jag skrev och försökte påtala att det inte kommer vara ett större problem för det kurdiska försvaret. Det finns uppenbara brister, inte nödvändigtvis i stridsduglighet, men i tillgång till materiell. Det är därför viktigt att man har allierade i sitt område. YPG har inte det. Turkiet genomför en blockad mot YPG och KRG vågar inte blanda sig in i konflikten p.g.a. relationerna med Turkiet. Summa summarum? YPG är mänskliga - inte övernaturliga.
Att överdriva och hålla på är fjantigt och sådant beteende säger mer om personen än själva miltantgruppen, armeen etc. YPG är inte 300, men de har något som vi vet att åtminstone två andra aktörer inte har. Medan 5 irakiska divisioner flydde Mosul utan att avfyrra ett enda skott och KDP peshmerga som iprincip gjorde samma sak i Shangal, så dök YPG upp i Irak från ingenstans och tog sig genast fram till krigsskådeplatsen för att på egenhand utgöra enda fronten mot IS. Här fick man klart för sig att de är gjorda av annat virke.
Dem är inga rika bortskämda ungar eller tjocka gubbar som knappt kan röra sig, de består i huvudsak av unga män och kvinnor som inte haft något alls och som har visioner. Dem kämpar för något, de har sin ideologi och de har inget att förlora. Att döma av statisken från SOHR mellan dessa grupper, så har YPG varit något bättre även om det överlag är ganska jämnt. De har ju behållt och skyddat sina områden och IS har inte haft några större framgångar.
En del av ekvationen är ju motivation. Hur motiverad man är att döda sin fiende. YPG och IS är dem pefekta motsatserna. Men en annan viktig del av ekvationen är det som du var inne på och det är matrial och pengar. Det som förändrade alla kalkyleringar i den här konflikten är Mosuls fall. På bara några dagar så konfikserade gruppen enorma mängder penger och detta inbar fler rekrytter och att man kunde anställa vem man ville. Utöver detta så hade gruppen matrial som räcktre för att fullt ut beväpna 5 divisoner med amerkanska grejer. Efter Mosul så blev det närmast omöjligt för IS fiender i Östra Syrien att stå emot så som man utan problem hade gjort för.
Efter Mousl så blev attackerna omfattande minstsagt. Mosul var en gamechanger och det säger oss vilken viktig inbörd pengar och matrial har.
Jag brukar kolla mycket på vad som kommer ut från Pentagon, White House, State department etc. En militär talesperson sa att en av anledningarna till att de nu utför så många angrepp vid Kobane, är för att det finns så många IS targets där. De skickar allt från Kaliftatets varje hörn och snillet sa viddare att man kunde tydligt se att IS verkligen ville ha Kobane. Jag tror dem felsta liknande geografiska områden i Syrien skulle gå under på samma vis som Kobane. Det går inte att bemöta pansarvagnar med ak47.
YPG hade inte hållit ut efter 25 dagar utan flyggbombningarna. Fram till dess hade flyggbombningarna iprincip ingen effekt på själva striden, men runt 25 dagen så började YPG kordinera med amerikanerna och då intensifierades flyggbombiningarna samtidigt som de också var användbara.
Dem gjorde en tactical retreat i början och det var rätt gjort och därefter så kämpade dem på tappert med de begränsade möjligheterna som dem hade.
YPG behöver allierade i närområdet, men närområdet betraktar kurderna med misstanksamhet samtidigt som ingen aktör/grupp/parti i närområdet inte ter sig attraktivt i YPG/PYD ögon. Det är ju en bunt fundamentala isalmister och en regim som förtryckt både det kurdiska folket generelt och PYD/PKK i synerhet. Skulle jag varit tvungen att välja mellan dessa saker så hade jag blundat och låtsas som att verkligheten inte existerade.
Det finns inget val som gynnar kurderna. Jag hade inte velat delta i huvudkonflikten eftersom varken den ena eller den andra utfallet är bra. Islamisk stat eller regimen. Jag hade resonerat så här. Jag är för fred och jag hoppas ni två kan komma till samma slutsatts någon gång. Jag kommer samexistera med er, men jag kommer inte lägga mig i. Det är så här en vettig aktör handlar och det är det som PYD har gjort.
Vi får dock se vad som händer framöver. Man vet ju inte om den här koalitionen är emot IS bara eller ifall Assad på något sätt är inkluderad. I vilket fall så föredrar jag status qou. Att ha ett till nationbuilding ala Irak är inte att föredra.