Papperstillverkning

Varför är det så att mekanisk papperstillverkning är bättre än kemisk?

Det kanske är bättre för miljön, men det ger sämre papper. Mekanisk massa görs genom att man slipar ner trä till ett fint pulver som man blandar med vatten. Pappersfibrerna blir då korta, vilket ger sämre hållfasthet. Vid tillverkning av kemisk massa skär man träet till spån, vilka sedan kokas med natriumsulfit eller natriumsulfat tills de faller sönder, det blir då långa sammanhängande cellullosakedjor som har högre hållfasthet. Vid tillverkning av billigt papper som tidningspapper använder man mekanisk massa med inblandning av ca 10 % kemisk massa.

Tack så j*vla mycket, men hur är det bättre för miljön?

Jag antar att det är bättre för miljön eftersom det inte går åt några kemikalier. Å andra sidan vet jag inte om sulfiten/sulfaten som används till den kemiska massan är så skadliga, dessutom tror jag att de återanvänds. Förr använde man klor till blekning av pappret vilket var skadligt för vattenlevande organismer men numera används väteperoxid som sönderfaller till syrgas och vatten = oskadligt.

Hur är det med luten som man kokar den i?

Är den mekaniska mer energisnål än den kemiska och därmed bättre?

Är det något med ligninet att göra?

Jag är i veckan på ett svenskt pappersbruk och jobbar och här använder man klordioxid för blekning.

En djävla massa olika kemikalier används i olika processer inom bruket. Även till mekanisk massa så tillsätts en del kemikalier men inte alls lika mycket, exempelvis kan ju sådan blekas om man vill.

Det beror på vad pappret ska användas. Vissa papperstyper fungerar inte bra med mekanisk massa som ger korta fibrer. Jag har inte några exempel på vilken typ av papper som lämpar sig till vad men en snabb googling borde lösa det problemet.

Den kemiska massan hjälper till att bryta ner ligninet som håller ihop cellulosafibrerna på ett sätt som inte sker i den mekaniska massan.

När det gäller blekningen så tror jag kloroxid (ClO) är vanligast nu för tiden.

Lite kuriosa. Ligninet kan användas för att göra vanillin.

Jasså, det hade jag ingen aning om. Talades det inte väldigt mycket på 70-80-talen om klorblekningens miljönackdelar, jag trodde den togs bort då? Eller man kanske bara började rena avloppsvattnet bättre? På en del papper står det i alla fall "Blekt utan klor", jag antog att att man använde H2O2 till det.

Jag tror att det var blekning med klorgas (Cl2) som togs bort.

Visst gjorde det det och den farligaste formen av klorblekning är avskaffad för länge sedan men man fortsätter med klor fast i annan form som inte ger så otrevliga biprodukter eller är så farlig för arbetarna, se nedan.

På tal om alla andra kemikalier som används förutom blekningen så var jag på ett mekmassabruk i Estland för någon månad sedan. Vilken fröjd det var för näsan jämfört med de kemiska massabruken. Där luktade fan bara ren skog och inte de sura äggfisar som kemmassabruken dras med även om de också blivit bättre med åren.

Jepp, så är det, se http://sv.wikipedia.org/wiki/Blekning_av_pappersmassa

luten återanvänds i en kompicerad process. när den är mättad med lignin eldas den i en sodapanna och det som blir kvar löses upp till grönlut. denna omvandlas i en process som kallas kausticering till vitlut igen som går att koka nya träspån med. angående klorblekning.. det finns TCF massa (totally chlorine free) och då har man blekt med ozon och väteperoxid. sedan finns det ECF massa (elementary chlorine free) som man har blekt med klordioxid. nuförtiden är inget av det särskilt miljöskadligt. när man började med TCF var det för att det var miljövänligare då och därför ansågs ge ett högre värde.