Grundproblematiken är att Koranen överhuvudtaget inte adresserar frågan om försoning. Ursäkta nu om jag låter som att du inte kan någonting, jag skriver lika mycket för min egen skull här.
I Bibeln är frågan om försoning mellan Gud och människa själva huvudtematiken skulle jag vilja påstå. Berättelsen börjar med att Adam och Eva blir utdrivna ur lustgården för att de syndat och direkt efter detta så lovar Gud att Någon skall komma och krossa djävulens makt. Löftet återupprepas till Abraham, Gud säger att alla folk skall få del i hans välsignelse. Mose får ett löfte om att det skall komma en man lik honom, dvs en man som förkunnar Guds lag med Guds auktoritet. David får ett löfte om att hans tron skall bestå för evigt, att det skall komma ett rike utan slut. Massor av liknande löften och profetior finner vi i psaltaren och hos profeterna. Nya Testamentet menar att Jesus är svaret på alla dessa löften. Framförallt eftersom hans död sonar människans skuld och återupprättar relationen mellan Gud och människa. På så sätt tummas det varken med Guds rättvisa eller Guds nåd i Bibeln, båda delarna får sitt uttryck på korset. Det här är det centrala bibliska budskapet.
Men Koranen tar inte någonstans upp detta. Istället beskrivs Guds rättvisa och nåd som något godtyckligt som människan tar del i när Gud känner det. Ibland är han rättvis och straffar, ibland är han nådefull och barmhärtig. Konsekvensen blir att Gud i Koranen varken är nådefull eller rättvis. Han blir som en domare som, på känsla, dömer ibland och friar ibland. Att det i Bibelberättelsen finns en schyst lösning på det här verkar Koranens författare inte alls känna till. Jesus blir till en profet och evangeliet Jesus förkunnade blir inte ett budskap och befrielse utan bara en samling morallagar. Det är främst här som jag menar att okunskapen blir tydlig. Gud säger inte i Koranen att försoning är onödigt eller att Jesus inte fyllde den funktion som de kristna tror. Istället beskrivs Jesus bara på ett annat sätt. Det blir uppenbart att författaren till Koranen har hört om Jesus, tagit till sig en del av det Jesus sagt men absolut inte förstått poängen med Jesus. För då hade det åtminstone stått någonstans att Jesus INTE är som de kristna tror.
Sen har vi, vid sidan av denna grundläggande missuppfattning om Jesus, massor av andra exempel på att Bibeln läses fel. Personer sägs befinna sig på platser som inte existerade då personerna levde, den kristna trosföreställningen om treenigheten beskrivs helt felaktigt (åter igen, inte bara annorlunda utan på ett sätt som gör det tydligt att författaren inte förstått innehållet i treenighetsläran), författaren har blandat ihop personer som enligt Bibeln levde under helt olika tidsperioder, Moses träffar en samarier trots att Samaria inte existerade då både Bibeln och Koranen menar att Moses levde etc.
