Hur ska "man" ersättas könsneutralt som opersonligt pronomen?

Jag undrar om det kommer heta "gemene en" och "allensrätt". Konstigt nog är det ingen som propagerar för vissa könsneutrala ord som "våldtäktsperson".

Man kan lätt lockas att tro och till och med hävda att det rör sig om dialekter, men faktum kvarstår att ytterst få ungdomar i Stockholm använder sig av "en" i dialektalt syfte. Särskilt anmärkningsvärt är det när desamma i övrigt talar ungefär som gemene nyhetsankare, d.v.s. väldigt rikssvenskt. Om de annars pratar småländska, värmländska eller liknande är det lättare att förklara det dialektalt, men i fallen TS nämner är det endast det politiska klimatet som spelar in.

Annorlunda uttryckt det nyvunna bruket är enbart av medveten karaktär med uppenbart syfte.

Norska ordboken ger ett tips om var tilltaget kan ha kommit ifrån. Lågtyska spökar åter igen. Bokmålsordboka skriver och ger exempel:

III en pron. (trolig etter lty ...)

2 særlig i uttr med allment innhold: folk, de, jf II man

en kan aldri vite / en ble enig om å utsette saken / en skal ikke tro alt en hører / slikt gir en tillit til folk / til ens eget beste

II man pron. (samme ord som mann, påvirkning fra tysk man) bare som subj: en (III), folk

man kan hva man vil / man har ikke godt av nikotin / man kan aldri vite

Tanken på att en obestämd individ eller en kategori (folk) kan betecknas en, den kanske kom till Stockholm redan med tyska administratörer på Gustav Vasas tid. Den tanken är kanske mera uthärdlig att konceptet kunde ha sipprat från sydväst.

Märk särskilt:

(no) en ble enig om å utsette saken ~ (sv) man enades om att uppskjuta ärendet

Danska ordboken:

en (4) én ...
2. bruges for at betegne en ikke nærmere angivet person eller ting
3. bruges for at henvise til en hvilken som helst person som repræsentant for mennesker i almindelighed

Tyska Duden (min understrykning: i umgängesspråk i stället för man):

ein ... Pronomen
da kann einer (umgangssprachlich statt man) doch völlig verrückt werden
das tut einem (mir) wirklich leid

[quote=HoraceTyson|49821880]Den senaste tiden har jag börjat märka att folk mer och mer använder "en" i stället för "man" i vanliga meningar. Ex:

Ja där fattar man inte om hon menar att hon själv vill leka eller om hon driver en sarkastisk jargong om någon hon vill förlöjliga... och kör ett spel/en roll för att väcka en slags underliggande fråga eller enbart uttrycker sin infantilitet och olust. Jättesvårt att fatta.
Menar du kärringar som alltid sätter sig på tvären och aldrig kommer till sak? Kan ligga något gammelmodigt över det, från de tiderna när fruntimmer skulle knipa igen och inte tjafsa så jävla mycket för då blev de ju manhaftiga om de kom till sak, varför de kan ha lagt sig till med att prata om sig i tredje eller 20:e person och cirkla runt där i en evig intetsägande vals som katt kring het gröt.

Men det var då det.

Fast har märkt att vissa börjar med att klaga och då veva igång "en" si "en" så.. innan de kommer till skott att säga vad det är som klämmer, det är i lagomlandet, där synpunkter gärna "får bli liksom neutralt eller outsagt" s.a.s. Vad passar då bättre än intetsägande "en", istället för jag vill detta, punkt. Typ jag vill ha 300 spänn i löneökning... istället för en gör detta och detta... en gör det här.. en vispar syltar o saftar knegar dammar vispar och så gjorde en si och så gjorde en så..

Lite fäbodspråk att se sig som "en" istället för en riktig betydande persona att presentera sig som med ordentligt. ÖVerklass talar inte i termer av en gjorde si en gjorde så. Så ligger lite klass i användandet av en.




Kan vara dialektal variation och inte så utstuderat som du beskriver och som jag hänger på, i att du ser ett slags syndrom med det. Har märkt att folk från olika delar av landet använder "en" oftare än "man" , varför jag gissar att det har med härkomst att göra, också.

Sedan kan det vara givetvis effektfullt eller ett retoriskt knep, i den lilla skillnad som det är att säga en ist. för man, för att t.ex parodiera när man försöker gestalta situationer och kör flera roller. Som jag märkt komiker använder sig av t.ex när de inflikar en mer imaginär scen i ett förlopp i akten. Svårt förklara. Men har hört att "en" vill det ena efter det andra.. är typiskt ironi också, bl.a Mia Skäringer är specialist på detta. Och hon kör ju väldigt dialektal-lokalt, väl?

Kan vara då att du retar dig eftersom det som jag tycker ofta är förknippat med tråkig sarkasm och gnäll och sådant, att prata om sig själv i tredje fullständigt neutral person, som hänvisar till ingen utan bara ett någon något i luften, att förvirra mer, men i grälform perfekt för att skapa lite kaos, eller enbart besvära med ett evigt klagande utan precision i vem fan det gäller.

Hen är också rätt löjligt när man tänker efter. Men samtidigt praktiskt neutralt i skriftspråk på sitt lite udda sätt. Ändå löjligt överflödigt.

Som jag visat så har detta fäbodspråk spritt sig till tyska, danska och norska. Och engelska. Brittiska drottningen EiiR brukar citeras med en underdrift, när hon är totalt uttråkad eller fly förbannad:

One is not amused.

Härkomsten hos Drottning Elisabeth (EiiR) lämnar väl inget övrigt att önska, fäbodvis menar jag.

Att brittiska drottningen talar så? Så offentlig att inte längre kunna relatera vem som gör vad.

Apropå den monarkistiska vinkeln i att "en inte gör si gör si eller så" , så kan det isf vara trend som får "en gör vad en gör" det kan vara framgångsrikt att uttrycka sig i mystiska neutraliserande ord, särskilt när jaget ska in i smetens handling.

Eller generationsgrej, nästan alla riktigt äldre, drar til med förminskande så fort egna personen har nåt att behöva förklara. Jag hör aldrig folk levandes i nutid yttra sig så, mer än när man vill budskapa något... ja rollspela.

"Önskan om ett mer könsneutralt språk fortsätter inom feministiska kretsar. Pronomenet ”en” som ett alternativ till pronomenet ”man” används allt mer flitigt.

Efter att ordet ”hen” blivit vanligare i det svenska språket är det kanske dags att vänja sig vid ännu ett nytt sätt att formulera sig. Att byta ut pronomenet ”man” mot ”en” ökar nämligen i popularitet. Det säger doktoranden Daniel Wojahn vid Södertörns högskola och Uppsala universitet som just nu skriver en avhandling om feministisk språkförändring.

– Det startade någon gång runt millennieskiftet och har börjat sprida sig även utanför den feministiska rörelsen. Jag kan till exempel se det i uppsatser från studenter utan tydligt feministiskt engagemang.

/.../

Användningen kommer enligt Daniel Wojahns forskning från ett motstånd mot ordet ”man”. Även om ”man” härstammar från ”människa” och därmed är könsneutralt är ordet enligt den feministiska rörelsen allt för likt substantivet ”man”.

En stark förespråkare för ”en” är studenten och sexualupplysaren Caro Wikbro Carlén.

– Det är en enkel markering för att visa att en tänkt till. En ska använda det för att inte fortsätta reproducera mannen som norm och överhuvud i samhället.

När hon använt ordet i uppsatser på universitetet har vissa lärare accepterat det medan andra strukit det.

– Det är tröttsamt när folk inte förstår eller respekterar att det är en feministisk handling.

I Caro Wikbro Carléns omgivning har vissa tyckt att det är konstigt och sagt att språket blir svårt att förstå.

– Men det är en vanesak och snarare en form av härskarteknik att inte vilja ta till sig det här språket."

http://www.svt.se/nyheter/nytt-feministiskt-ord-pa-vag-att-etablera-sig-hen-haller-pa-att-fa-en-uppfojlar

Kommer detta att spridas utanför Södertörn, eller utanför F!s twitter-konton?

MAN kan som väl är helt bortse från kulturmarxisternas systematiska talibanangrepp på det svenska språket och glatt fortsätta som tidigare. Så kan kulturmarxisterna så småningom bara kommunicera med varandra på orwellianska.

En borde givetvis infinna sig i de nya regler som tagits fram. Jag hade en kollega, och hen gick över till korrekt språkbruk så fort hen hörde talas om det nya, rätta språkbruket. Allt annat är ett patriarkalt förtryck, ett kvinnohat som borde förpassas till skärselden.

Givetvis så är jag kritiskt lagd, så jag pratade avskilt och privat med min kollega, men det dröjde inte länge innan HR kallade in mig för ett samtal.

De gav mig ett val, hen eller sparken.

Vilket trams. Du ljuger givetvis. Det finns ingen skyldighet att anpassa sitt språk på det sätt du beskriver och det utgör verkligen inget laga skäl för uppsägning. Såna hot kan man ta lätt på.

Ja, nu skojade jag faktiskt.

Däremot vet man inte vad som sker i framtiden, feministerna har gjort landvinningar i ett antal kommuner om jag inte minns rätt. Att deras agenda har infekterat den redan ruttna riksdagen kan göra livet surt för oss vanliga knegare.

Jag är rädd att det en vacker dag inte blir ovanligt med sådana scenarion som jag målade upp.