Ställ era random astronomifrågor

Det kan syfta på "lokala bubblan" som Solen befinner sig i. Det är ett område med ännu glesare gas än genomsnittet i Vintergatan. Gasen kastas ut dels av supernovor, dels av aktiva nybildade stjärnor och dels som solvind från stabila stjärnor som Solen. Bubblan vi nu befinner oss i skapades av en supernova-explosion här, för ett antal miljoner år sedan när Solen befann sig någon annanstans. Här är en karta över ditt närområde inuti Orion-armen:
http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2140450/The-Earth-trapped-bubble-scientists-explain-galactic-neighbourhood.html

Svart hål kan inte ha med saken att göra. Den närmaste kandidaten ligger mer än tusen ljusår bort, ett par kartlängder utanför kartan ovan. Solsystemet är inte på väg mot något svart hål. Ett svart hål har exakt lika mycket dragningskraft som en vanlig stjärna med samma massa, de drar inte till sig ett dugg mer.

Tack för informationen! Nu friskade du upp mitt minne lite, ja gasbubblor var det det handlade om, det minns jag nu. Vet inte hur jag kom att förväxla det med svarta hål. Men jag minns också att det fanns en fara för solsystemet när vi väl kommer utanför den här bubblan, men minns inte vad faran konkret bestod i..

Ingen fara. Solen har gjort cirka 18 varv genom hela Vintergatan. Ett varje 250 miljoner år. När vi var på motsatt sida av Vintergatan så hade vi dinosaurier på Jorden. Vi har varit genom tunna och täta gasmoln. De är alla så tunna att de är utmärkta som laboratorievakuum på Jorden.
https://en.wikipedia.org/wiki/Orion_Arm

Det har spekulerats om att solsystemets passage genom tätare och tunnare gasmoln skulle påverka vårt klimat, men sådana teorier verkar ha varit på dekis senaste halvseklet eller så. Henrik Svensmark har senaste åren revitaliserat idén. När Solen passerat genom spiralarmarnas tätare gas med intensivare stjärnbildning och fler supernovor, så har den kosmiska strålningen till Jorden ökat och därmed molnbildningen som reflekterat bort mer solljus och orsakat istider. Kort sagt. Men den hypotesen bygger på vår färd genom galaxarm till galaxarm, snarare än rörelser mellan lokalt "fluff" och "bubblor" inuti en galaxarm som den Orion-arm vi nu befinner oss inuti.

Varför har inte vårt solsystem ett vanligt använt namn?

Man hade tänkt döpa solsystemet till Pelle har jag hört....

http://www.rymdforum.nu/?id=1414

Jag har en fråga!

Jag har hört att vissa stjärnor som syns på himlen redan har slocknat, bara att det sista ljuset från dem inte nått hit än.
Sväller alla stjärnor innan de dör?
Och här kommer min fråga:
Om det stämmer att vissa stjärnor redan slocknat, och vi kan se tusentals på himlen, borde då inte himlen dränkas av massor av svällande stjärnor?

Det stämmer inte. Det kanske var en välvillig liknelse du hört för att illustrera rum, tid och ljusets hastighet. Men det är inte bokstavligen sant. Alla stjärnor man kan se (urskilja/upplösa) med blotta ögat ligger inom bara ett tusen ljusårs avstånd, en ynka procent av Vintergatans diameter (med ett par extrema undantag). Ettusen år är en kort tid även för de mest kortlivade jättestjärnorna.

Bra fråga, som jag passar på. De stjärnor vi har inom synhåll för blotta ögat vågar jag (nästan) säga alla "sväller" på ett eller annat sätt innan deras fusionsreaktor slocknar. Men det finns ju stjärnor och stjärnor.

Med tre enda undantag: Solen, Betelgeuse och Altair så är en stjärna bara en prick, en punkt även i det skarpaste teleskop. Solen har en synbar yta för att den är så nära. Betelgeuse och Altair därför att de är såna gigantiska moln av plasma, och även de kan bara upplösas med några få pixlar. För varje stjärna vi kan se om natten så finns det en till som ligger närmare, men som vi inte kan se ens som en prick för att den är så ljussvag (men om du vore nära den skulle du uppleva den som ett gigantiskt bländande hav av hetta och ljus).

Så det spelar ingen roll huruvida stjärnor sväller, de förblir ändå bara ensamma prickar. De har ingen utsträckning i rummet som vi kan se. Om t.ex. Polstjärnan skulle tiodubblas i volym, så skulle den ändå bara vara en enda punkt för oss. Det är mycket långt till stjärnorna.

Vad är det som gör att ett svart hål får sån dragningskraft?
När stjärnan kollapsar och blir till ett svart hål är vikten densamma som innan antar jag (eller väger det svarta hålet, direkt efter uppkomst, mer än det gjorde som stjärna?). Är det då att densiteten blir så oerhört hög som gör den till ett svart hål, att materian pressats samman till en sån superkompakt klump?

Sen, hur stort (diameter) blir ett svart hål jämfört med stjärnan det var? Några få procent av storleken eller ännu mindre?

Det får den inte! Det svarta hålet har ju mindre massa än stjärnan som skapade det och kastade ut en bra del av sig själv. Ett svart hål är därför faktiskt mindre "tilldragande" än vad en stor stjärna är.

Det är precis det det handlar om, ytgravitationen. Densiteten i ett svart hål är så tokigt hög att... ja du kan fråga fysiker om vad det är för något och de tvekar svara. På större avstånd, som planeter har till sina stjärnor, så är det helt likgiltigt huruvida de roterar kring en gammal vanlig fusionerande stjärna eller ett svart hål. Massa bryr sig bara om annan massa. Det är först när man kommer mycket nära som det där med extrem dragningskraft och krökt rum blir påtagligt.

"Procent" finns inte ens på skalan, en procent är på tok för stort. Ett svart hål är mycket mycket mindre än stjärnor än så. Mycket mindre. 2 eller 3 mil i diameter. Jag vet inte vad som skulle funka som referens för dig, men en dagslång svampplockningspromenad i skogen vore ett exempel. Flera gånger allt som finns i solsystemet koncentrerat till bara det. Ungefär storleken av din tätort eller förort. Helt fantastiskt. Och i dess närhet förintas man. All kemi och elektricitet och till och med rummet upphör att fungera, på de sätt vi använder de fenomenen praktiskt. Vi kan tycka att sånt som fusionsbomber är spektakulära energikällor, men ytan på ett svart hål är mycket mer brutalt. Och ger inget tillbaka.

vad händer om man har halva kroppen inom jordens gravitionsyta och halva kroppen i rymden, kommer man att sväva då?

Jorden har ingen gravitationsyta. Man kan hoppa, klättra, dyka. Jag vet inte hur man kan försöka definiera huruvida man därmed är på Jorden eller inte. Jorden finns i rymden, både dess inre och dess yttre oavsett hur man väljer att definiera dem. Du lever faktiskt i rymden, Hello Alien!