När jag var liten samlade jag också på frimärken. Nu i efterhand kommer man på att de handskrivna breven i sig bar med sig en historia, men som man inte fattade när man var liten.
I min släkt fanns det många utrikesreportrar, och nu "på ålderns höst" ångrar jag att jag endast tog hand om frimärket, när exempelvis jag fick handskrivna kuvert som var sänt från djupaste Afrika nån gång på 50-talet.
Det är sånt man i efterhand ångrar att man inte tänkte på.
Tänk brev från Ernest Hemingway skriven med reservoarpenna till nån älskarinna i 40-talets Paris.. Skulle man ånga bort frimärket och slänga brevet?
Ni vet själv svaret!
Genuina frimärkssamlare tror jag mer är intresserad av historien bakom brevet, snarare än frimärket som användes som porto.