Kan AA vara något?

Mina problem jag har med alkoholen har börjat gå för långt. Jag är medveten om att jag har problem. Idag stod jag redo för att gå på ett möte (AA) men väl där utanför så ångrade jag mig och gick hem. För 2 månader sen hände en sak som har fått folk runt om mig att verkligen be mig gå dit och få "hjälp". Jag är dock jäkla osäker på det. I x antal år har jag fått höra och även sagt till mig själv "ge fan i alkoholen" Sen sitter jag där ändå. Ett glas går bra. Jag vet inte varför jag fortsätter.

Det kan gå x antal veckor när jag inte dricker ens en droppe, men då får jag sug på annat. Jag gillar att få "kickar" av olika saker. Alkohol, droger, sex, träning, jobb osv. Alltid ska det vara något. Alkoholen är dock det jag fastnar mest för. Ibland dricker jag mig riktigt packad varje dag i kanske 1 månad. Hör av mig till folk jag egentligen inte alls tycker om. Och vad det leder till det vet jag ju om men ändå gör jag det. Ångesten man själv drar på sig är fan inte rolig. Då blir det en ond cirkel, för att slippa ångesten tar jag några glas vilket bidrar till skit misstag och ännu mer ångest. Jag har råkat ut för mycket skit som egentligen gör att jag inte borde vilja dricka en ända droppe igen, men ändå så fortsätter jag.

Så... AA kan det vara något, eller är det skit som många påstår? Vågar inte ens ta mig dit för tillfället.

Folk har rätt olika erfarenheter av AA, och det är rätt svårt att försöka förutsäga om det kan vara något för just dig eller inte. En fråga som kanske är mer värd att nysta i är dock: Vad är det som gör dig rädd för dem?

Jag är nog skraj för att de personer som är där kanske inte tycker att just jag bör vara där. Det är svårt att gå nykter till en grupp med folk man aldrig förr träffat. Självklart måste man vara ny någon gång, men att inte veta vad som väntar mig där på plats, DET gör mig osäker.

Din rädsla är förståelig – sådär har nog alla tänkt innan de tar ett steg in i ett sammanhang som verkar avgörande. Om du tar modet till dig och går dit kan du vänta dig att de flesta av dem du kommer att träffa där har tänkt samma sak. Och du kan också räkna med att din rädsla är obefogad: Ställen som AA överlever genom att vara välkomnande (om än inte kravlösa) mot nykomlingar. De har inget att vinna på att vara snorkiga mot dig – tvärtom. Reglerna är strikta, och alla vet vad som gäller. Alla som är där har varit i din situation någon gång.

Jag har varit i liknande situationer några gånger (det handlade inte om AA utan om andra sammanhang jag sökte mig till som kändes livsavgörande). För mig hjälpte det att se det som ett äventyr. Jag lät nyfikenheten vinna över tvivlen. Kom ihåg att du ju kan gå dit bara för att se hur det är. Inget tvingar dig att kapitulera inför dem bara för att du deltar i ett möte.

Hög alkoholkonsumtion leder på sikt alltid till stora personliga problem och det "händer" helt enkelt saker som inte ska hända.

Skulle tro att du initialt behöver en personlig samtalskontakt istället för att ingå i en grupp.

Sök efter Alkoholpolykliniken i din kommun och ta kontakt med dem. Där kan du träffa någon för ett personligt möte/möten och ni kan då kartlägga dina alkoholproblem och komma fram till vad ditt första steg bör bli.

Så skulle jag göra utifrån din berättelse.

Det är lite som religion, tar man allt bokstavligt är det ganska svårt att köpa om man inte är totalt efterbliven. Har man sin egen tolkning på deras budskap så kan det vara det absolut effektivaste sättet att stå emot beroende.
Vissa har även svårt för dom kanske lite löjliga "ritualerna" men det vänjer man sig med!
Iofs har jag inte mycket erfarenhet av just AA utan mer NA men det ska inte spela någon roll, tycker det känns mest som att just 12 stegen är olika. Är väl samma tankesätt och mötena fungerar väl exakt likadant.

Jag gick! Och det gav mer än jag trodde. Har aldrig blivit så fint mottagen förut. Nu ska jag ge det här en chans. Tack för ni tog av er tid och svarade mig.

Grattis till ett bra beslut och friskt vågat att du gick dit! Jag har AA och innan det ett behandlingshem att tacka för att jag lever idag. Framförallt gemenskapen i AA men även just att ta bort skygglapparna, maskerna och rollerna som gjorde att en helt ny värld öppnade sig. Jag som sista åren i mitt missbruk och beroende inte kunde vara nykter knappt en dag har idag varit nykter i över 3 år och 9 månader. Livet är rätt ballt idag...

Lycka till!

Tack så mycket! Jag ser fram emot att gå dit, vill gärna gå på fler så man faktiskt kommer in i det. Det här med gemenskapen märktes direkt, de personer som var där kände varandra. Så kommer jag en helt främmande person och i stort sätt alla kommer fram och säger hur BRA jag är. Det har aldrig hänt förut att en främmande människa talar om för mig att jag är bra, jag är modig och stark för att jag ens dök upp. Jag är jätte stolt och nöjd över att jag tog det här första steget av min rädsla att faktiskt knata dit.

Tack för du tog av din tid! Och stort grattis till dig!

Säger som Mopar-pöjken, Grattis till ett modigt beslut!
Jag blev liksom honom också hjälpt av AA efter behandlingshem. För mig var det viktigt att hitta en grupp där jag kände mig hemma. Försök hitta en sådan och gå regelbundet till den. Be så småningom att få öppna (låsa upp) och fixa kaffe. Kom inte i sista minuten till mötena. På så sätt har du möjlighet att få nya nyktra vänner.
Det brukar alltid finnas något som inte passar just mig, men se till helheten.
/Lycka till i fortsättningen

Drogrehab.

Övriga droger --> Drogrehabilitering
/Moderator