Sitter med min bokanalys (läxa inom Sv3) och får inte grepp om vad en rund respektive platt karaktär innebär? Finns det någon själ där ute som kan besvara min fråga? Har sökt via Wikipedia men informationen där va lite lös tyckte jag.
Normalt flyttar jag inte skolhjälpsfrågor till Litteratur från Språk, eftersom jag tycker det är så jävla slött och tankebefriat att bara gå på det förbaskade skolämnets namn i stället för att fundera på vad det är man faktiskt frågar om, men den här definitionsfrågan kan möjligen vara intressant för litteraturfolket, och därför gör jag ett undantag.
Jag tror att om jag läser två olika böcker där den ena karaktären är rund (nytt begrepp för mej btw, trodde att motsatsen till en platt karaktär var helt enkelt en normal eller bra karaktär) och den andra platt, så kommer jag att mera hoppas att det ska gå bra för den runde medan jag skiter lite mer i vad som händer med den platte så länge storyn går framåt.
Sen så finns det väl även nånting lite skiljt från detta i hur man relaterar till olika figurer i olika media, alltså en karaktär kan vara rund men osympatisk om h*n har drag som jag föraktar eller starkt ogillar, fast det är väl inte så vanligt att lyckas med detta? Tror tom att jag fick nån sorts sympati eller åtm fascination för Morfar i Äldreomsorgen i övre Kågedalen.
Nästa spoiler innehåller en spoiler (av boken)
Det var iaf inget gött med när dom torterade ihjäl honom i slutet, det kan ju annars rätt ofta va gött när ondingar får däng i slutet, oftast blir dom ju dock inte torterade i röven med blåslampa och får ögonlocken avklippta "så att han inte ska kunna blunda när det blir för hemskt", visserligen
Alex i Clockwork Orange är också ett bra exempel på en taskig karaktär som man ändå hejar på
Men denna sista delen av diskussionen var kanske lite ot
Rollfigur om det är ett skådespel eller en film. Romanfigur om det är en roman. Spelfigur om det är en gubbe i World of Warcraft eller liknande.
Ibland är det alltför uppenbart att en fiktionsförfattare siktar på att en fiktiv kommissarie ska bli rollfigur i/på alla tänkbara medier, inklusive dumplattor av olika format.
Ska vi låta presentationsformen karakterisera rollfigurer så får vi fylla på med novellfigur också. Somerset Maugham och Roald Dahl presenterade rollfigurer även i noveller (“short stories”) varav en del har filmats.