Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Session 9 - The Asylum: Dödens Salar
År: 2001
Genre: Skräck
Regi: Brad Anderson

The Machinist, också i regi av Brad Anderson är en av mina favoritthrillers gjord under det kära 00-talet så med stor förväntan och till viss del glädje så satte jag mig ned denna höstkväll för att beskåda hans första skräckfilm: Session 9 - The Asylum: Dödens Salar.

Nu, så här cirka 100 minuter efter jag satte igång filmen så måste jag säga att jag sitter med djup besvikelse. Detta var inte en bra film på många plan. Det fanns ljusglimtar, såsom skådespelarna och miljöerna, som räddar detta från total flopp.

Fotot, som många säger är snyggt, faller mig inte alls i smaken. Det känns lite som filmen är filmad med en sån där ny HD-hemkamera, det är fin bild men det känns ändå hemmasnickrat, tyska reklamer om tvättmedel har mer inspirerande foto än Session 9.

Session 9 är också en sådan film som lurade mig. Den lurade mig att tro att jag var dum, att jag inte förstod sammanhanget, att det var för komplicerat. Men när jag genomskådar dess tunna fasad så märker jag att det inte var jag som var dum, det är manuset som är urbotat korkat, gjord med snabba genvägar och usla plotholes.

Filmen börjar otroligt segt, jag tänker att jag skall hålla ut, för framåt andra halvan får jag belöningen för att sitta kvar framför tvn, den tar några små rättningar som verkar tämligen intressanta, som håller mig fast vid skärmen för jag har nyfikens ådra i mig. Jag tänker hela tiden, detta kommer bli bra, Brad Anderson kommer linka ihop dessa lösa trådar på ett smart och finurligt vis, likt The Machinist.
Detta infrias inte, det blir total sladd och filmen välter med ett stort brak. Anderson lyckas verkligen inte med någonting under dess sista speltid. Han tar genväg efter genväg och gör mig mer irriterad ju mer minuter som tickar ned mot slutspeltiden men jag känner att slutet måste dra upp det hela. Givetvis händer det inte, det slutar i en katastrof. Filmens viktigaste och kanske mest spännande sidospår länkas inte ihop med dess huvudspår på ett ordentligt sätt, det är osammanhängande och bara riktigt uselt gjort på alla sätt och vis. Riktigt billig utväg. Jag blev fruktansvärt irriterad, all denna väntan för en skön upplösning rinner totalt ut i sanden och när eftertexterna börjar rulla är jag mest förbannad.

Detta är inte alls bra, hur denna kan ha fått någon som helst "cult-following" kan jag verkligen inte förstå, inte heller dess höga betyg från iMDB t.ex.

Det är inget nytt som visas, stämningen finns inte där och den enda behållningen (men ack så viktig) är skådespeleriet, vilket gör att den kryper upp på en stark 1:a. Vilket ändå inte är bland de riktiga bottenskrapen. Besviken är bara förnamnet!

Betyg: 3-/15 (1/5)

Nejmenalltsåvai?!

Tycker den är fantastiskt bra, och överjävligt läskig. Ursköna karaktärer, grymt foto (väldigt digitalt, men själva kamerahanteringen är top notch), och en tät och äckligt obehaglig stämning som framkallar svett-skrik och grov-flämt. En av de otäckaste filmerna jag har sett, helt klart.

Brad Andersons andra filmer är ganska dåliga dock.

Hm, kan det inte ha varit en sommar då de visade skräckfilmer på SVT, de visade även Evil Dead och Night of the Living Dead bland annat?

Meh.. Den är skitbra ju, nu får du hela flashback mot dig Ne men tråkigt att du inte gilla den.

Hm .. Kanske de var, var som sagt ett bra tag sedan så kommer inte riktigt ihåg vilken årstid, men det kan stämma!

Jag älskar Session 9! Krypande och skrämmande på samma gång, otroligt bra!

Underskattad regissör om du frågar mig, som ägnar alldeles för mycket tid åt tv-serier.

Autumn Schreck

Dr. Jekyll and Mr. Hyde (1941)

Filmatisering av Robert Louis Stevensons berömda bok om en man med en god och en ond personlighet.

Detta är en väldigt bra adaption på Dr. Jekyll and Mr. Hyde berättelsen. Men för mig personligen når den inte upp till samma kvalitéer som 1931 versionen. Delvis är det nog att jag är lite besviken på sminket på Hyde, och att varje gång Hyde inte var framför kameran kändes filmen mycket svagare och hade inte samma intresse eller krut.
Till en början så börjar filmen inte särskilt intressant. Den sätter standarden för filmen och bygger såklart upp spänningen inför Hyde. Men romantiken mellan Jekyll och Beatrix kändes ganska så tam och inte alls gripande, och jag vet om att det inte är filmens huvudcentrum.

När Hyde väl kommer in i bilden så går filmen uppåt. För mig var det alla scenerna med Hyde och Ivy, spelad av Ingrid Bergman som var filmens höjdpunkt. Många kritiserar Ingrid Bergmans skådespeleri i filmen, när jag själv fann henne vara en av filmens styrkor.
Alla scenerna när Hyde terroriserar henne kändes högst trovärdiga och jag tyckte synd om henne och fann Hyde vara en riktigt skitstövel och ville bara sparka hans röv. Och det är ett mycket bra tecken från en film, då det är den uppenbara reaktionen man ska ha mot en sådan scen.
Men varje gång vi återgick till Jekyll och Beatrix blev det totalt ointressant igen. Som tur är så blir det mindre Jekyll och mer Hyde efter halva filmen, så det jämnar ut sig ganska väl.
Dessvärre tyckte jag att Hydes ansikte var något utav en besvikelse. Jag förstår dem inte ville gå over the top, och mer för de realistiska hållet. Men jag tyckte transformationen såg billig ut, och till och med 1931 versionen gjorde ett bra jobb. Samt att ansiktet liknar för mycket Jekyll, jag kan inte ha varit den enda som fann hans ansikte för uppenbart. Vilket såklart inte är ett gott tecken när alla andra spelar som om han ser totalt annorlunda ut.

Till en början var det meningen att Ingrid Bergman skulle spela Beatrix och Lana Turner skulle spela Ivy, men Ingrid Bergman fann rollen som Ivy betydligt mer intressant och fick därav rollen och Lana Turner fick då Beatrix rollen.
Spencer Tracy spelar också väldigt bra som både Jekyll och Hyde, framför allt Hyde. Han tackade till och med nej till rollen som James Stewart sedan fick i The Philadelphia Story, bara för att han ville spela Jekyll och Hyde så värst mycket.
Victor Fleming står för regin, som är mer känd för Trollkarlen från Oz och Borta med vinden. Intressant att se honom göra en skräckfilm när han har en av världens mest kända barnfilmer på sina axlar. Men han gjorde ett bra jobb.

Scenografin är helt underbar. Min favoritscen är när Jekyll går i den tjocka dimman och visslar där Hydes personlighet börjar spöka och han transformeras till Hyde utan förvarning och terroriserar sedan staden och Ivy. Otroligt stämningsfull scen och skapar en perfekt atmosfär som bara skriker skräck och Halloween. Även ifall 1931 versionen har betydligt fler sådana scener.
Även skådespelarna gjorde mycket bra ifrån sig. Som sagt jag fann Ingrid Bergman vara mycket bra här, och struntar i vad andra säger. Men Spencer Tracy är ju självklart stjärnan, men kommer alltid minnas honom från min personliga favorit med honom och en av mina absoluta favoritfilmer någonsin, It's a Mad, Mad, Mad, Mad World.

I sin helhet gillade jag denna filmen en hel del. Jag kunde tycka den var lite ointressant och tam i början. Jag gillade inte riktigt romansen mellan Jekyll och Beatrix och fann den något tam. Hydes ansikte gillade jag heller inte, och transformationen såg billigare ut än 31-versionen.
Men precis som med många bra filmer och skräckfilmer, bygger filmen upp till det bättre. Och när Hyde väl intar scenen så får vi mycket nöje utifrån honom.
Skådespelarna gjorde bra ifrån sig, scenografin fantastisk och scenerna mellan Ivy och Mr. Hyde är det bästa delarna i min mening.
Personligen föredrar jag 1931 versionen och den skulle jag rekommendera i första valet, men detta är en av de bättre versionerna där ute (utav de jag har sett), och passar perfekt som en double feature med 1931-versionen. Något min DVD verkar hålla med om.

3.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0033553/?ref_=nv_sr_2

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=4-8FLz1IWhc

Jag kan inte direkt säga att jag älskar Session 9, men det är utan tvkean för mig en av 2000-talets bästa skräckfilmer utan tvekan!

Jag minns den kvällen då jag själv spelade in det på VHS, men du glömde bort den tredje filmen som visades efter Nightmare on Elm Street som avslutade natten.
Evil Dead (1981)

Den tiden då SVT och Sverige för den delen brydde sig om Halloween, nu...

Tôkaidô Yotsuya Kaidan (1959)

En samurai dödar sin fru för att kunna gifta in sig i en rik familj. Den döda frun vill sedan ha sin hämnd och det är grunden till denna spökhistoria regisserad av Nabuo Nakagawa. Filmen är inte helt utan problem som främst ligger i att den till en början känns lite rörig men på de punkter man faktiskt bryr sig om i en atmosfärdriven historia som den här träffar den helt rätt. Med dimmiga och mörka samuraj-miljöer och ett bra soundtrack samt en väldigt kuslig sminkning och insats av spöket har den ett antal genuint hårresande stunder. Tyvärr verkar man få lite slut på idéer och det blir lite upprepning när det kommer till scares mot slutet vilket gör att filmen gynnas av den korta speltiden men den hinner aldrig riktigt kännas repetitiv eller tråkig. Filmen är väl värd sin tid och rekommenderas av mig.

3.5/5

Så pass? Fan, när jag såg den (visst det var några år sen) då tyckte jag att den kom med något nytt. Stod ut från andra skräckrullar, diggade den rejält om jag inte minns fel. Skön twist på slutet också! Även om den var lätt att gissa.