Autumn Schreck
The Invisible Man's Revenge (1944)
En mycket angelägen forskare testar sin nya osynlighetsformula på en förrymd fånge som efter experimentet beslutar sig för att terrorisera personer från sitt förflutna.
Den femte Invisible Man filmen, och även så slutet på denna filmserien (om man inte räknar med Abbott and Costello Meet The Invisible Man). Och dessvärre, och som med de mesta Universal filmerna så är den sista den sämsta i serien.
Inte för att filmerna har haft någon gemensam tråd genom filmerna. Den enda som verkar följa första filmen är Invisible Agent (där det är sonsonen till Claude Rains som är osynlig), där resterande handlar om en helt annan person och inte nämner någonting annat och står som sin egen film.
Den här gången återvänder vi mer till skräcktemat som har varit borta sedan The Invisible Man Returns. Men det hjälper inte riktigt. Filmens handling är inte särskilt intressant och trots den lovande handlingen så faller filmen platt och lovar inte riktigt det den beskriver.
Huvudpersonen tar inte riktigt hämnd alls, han utpressar en person. Det är allt. Han försöker döda en person, men det är först i slutet av de sista 5 minuterna och självklart dör den osynliga mannen.
Det bästa med hela filmen är John Carradine som en doktor som gör brottslingen Robert Griffin osynlig. Det intressanta här är att John Carradine är väldigt sansad och lugn i doktor rollen. Speciellt i dessa filmerna brukar doktorn vara galen och försöka utpressa extremitet på personen mera. Men här så har man sympati för John Carradine. Han är djurälskare och gör det mera för att bevisa nya experiment för andra.
En annan sak som också indikerar på att dessa filmerna är fristående då tidigare filmer också har handlat om experiment på att göra folk osynliga. För hade alla följt varandra, hade ju knappast John Carradine varit den första i detta universum att skapa denna formeln.
Jag gillar heller inte riktigt idén att den osynliga mannen nu är skurken i filmen. Jag har alltid sett honom som en person som gjorde det mer för experimentets skull och sakta men säkert gick galen, men han var fortfarande sympatisk.
Att göra Robert Griffin till en kallblodig mördare och brottsling på rymmen tycker jag kanske hade funkat. Men man önskar bara att Robert Griffin åker dit då han förtjänar det.
Några positiva saker är väl ändå scenografin. Som sagt skräck atmosfären har återvänt och den är bäst här sedan originalet från 1933. John Carradine är bra som en lugn och sansad doktor och gör rollen bra. Alla hans scener är bäst i hela filmen.
Jag gillade också scenen när Robert Griffins vän Herbert är i en bar och ska kasta pil och slår vad om pengar hur många han kommer sätta, där Robert Griffin såklart är den som håller pilen och sätter den på plats. Jag vet inte varför, hela scenen är totalt meningslös, tillför ingenting till handlingen. Men jag diggade verkligen scenen för någon anledning. Som om filmen bara ville ha en paus i 5 minuter och likaså publiken. Ungefär som sångnumret i Frankenstein Meets the Wolf Man.
I sin helhet en film som faller i helt okej kategorin. Den har atmosfären, skräckinslagen är tillbaka, John Carradine är bäst som doktorn och den har några scener jag gillade.
Men filmen drar ingen nytta utav dess handling och istället står och stampar på samma ställe mestadels utav filmen. Robert Griffin tar aldrig riktigt kål på någon fören framåt slutet utav filmen, och idén att den nya osynliga mannen nu är en mördare och brottsling gillade jag inte riktigt.
Men om något så har denna filmserien har hållit ganska så bra mått, jämfört med mumien serien. Men om jag är sugen på underhållning sätter jag hellre på en mumie rulle än någon av de tre senaste osynliga mannen filmerna.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt0036959/
Trailer (hittade ingen officiell trailer):
https://www.youtube.com/watch?v=UBYvZHnNNYA
The Invisible Man's Revenge (1944)
En mycket angelägen forskare testar sin nya osynlighetsformula på en förrymd fånge som efter experimentet beslutar sig för att terrorisera personer från sitt förflutna.
Den femte Invisible Man filmen, och även så slutet på denna filmserien (om man inte räknar med Abbott and Costello Meet The Invisible Man). Och dessvärre, och som med de mesta Universal filmerna så är den sista den sämsta i serien.
Inte för att filmerna har haft någon gemensam tråd genom filmerna. Den enda som verkar följa första filmen är Invisible Agent (där det är sonsonen till Claude Rains som är osynlig), där resterande handlar om en helt annan person och inte nämner någonting annat och står som sin egen film.
Den här gången återvänder vi mer till skräcktemat som har varit borta sedan The Invisible Man Returns. Men det hjälper inte riktigt. Filmens handling är inte särskilt intressant och trots den lovande handlingen så faller filmen platt och lovar inte riktigt det den beskriver.
Huvudpersonen tar inte riktigt hämnd alls, han utpressar en person. Det är allt. Han försöker döda en person, men det är först i slutet av de sista 5 minuterna och självklart dör den osynliga mannen.
Det bästa med hela filmen är John Carradine som en doktor som gör brottslingen Robert Griffin osynlig. Det intressanta här är att John Carradine är väldigt sansad och lugn i doktor rollen. Speciellt i dessa filmerna brukar doktorn vara galen och försöka utpressa extremitet på personen mera. Men här så har man sympati för John Carradine. Han är djurälskare och gör det mera för att bevisa nya experiment för andra.
En annan sak som också indikerar på att dessa filmerna är fristående då tidigare filmer också har handlat om experiment på att göra folk osynliga. För hade alla följt varandra, hade ju knappast John Carradine varit den första i detta universum att skapa denna formeln.
Jag gillar heller inte riktigt idén att den osynliga mannen nu är skurken i filmen. Jag har alltid sett honom som en person som gjorde det mer för experimentets skull och sakta men säkert gick galen, men han var fortfarande sympatisk.
Att göra Robert Griffin till en kallblodig mördare och brottsling på rymmen tycker jag kanske hade funkat. Men man önskar bara att Robert Griffin åker dit då han förtjänar det.
Några positiva saker är väl ändå scenografin. Som sagt skräck atmosfären har återvänt och den är bäst här sedan originalet från 1933. John Carradine är bra som en lugn och sansad doktor och gör rollen bra. Alla hans scener är bäst i hela filmen.
Jag gillade också scenen när Robert Griffins vän Herbert är i en bar och ska kasta pil och slår vad om pengar hur många han kommer sätta, där Robert Griffin såklart är den som håller pilen och sätter den på plats. Jag vet inte varför, hela scenen är totalt meningslös, tillför ingenting till handlingen. Men jag diggade verkligen scenen för någon anledning. Som om filmen bara ville ha en paus i 5 minuter och likaså publiken. Ungefär som sångnumret i Frankenstein Meets the Wolf Man.
I sin helhet en film som faller i helt okej kategorin. Den har atmosfären, skräckinslagen är tillbaka, John Carradine är bäst som doktorn och den har några scener jag gillade.
Men filmen drar ingen nytta utav dess handling och istället står och stampar på samma ställe mestadels utav filmen. Robert Griffin tar aldrig riktigt kål på någon fören framåt slutet utav filmen, och idén att den nya osynliga mannen nu är en mördare och brottsling gillade jag inte riktigt.
Men om något så har denna filmserien har hållit ganska så bra mått, jämfört med mumien serien. Men om jag är sugen på underhållning sätter jag hellre på en mumie rulle än någon av de tre senaste osynliga mannen filmerna.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt0036959/
Trailer (hittade ingen officiell trailer):
https://www.youtube.com/watch?v=UBYvZHnNNYA
__________________
Senast redigerad av Lotso 2014-09-23 kl. 00:09.
Senast redigerad av Lotso 2014-09-23 kl. 00:09.
) står för huvudrollen och är karaktären av det klassiska slaget kirurg-som-gör-allt-för-att-uppnå-sitt-mål (senast hade vi The Skin I Live In).
). Hans mål är att återuppliva sin hustru som varit i koma i 8 månader. 
) för skräckfolket.
