Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Det har jag inte, men ska ta och se den så småningom.

Vad tycker ni om Besökarna?
http://www.imdb.com/title/tt0094730/

Personligen blev jag besviken, skulle väl inte ha bedömt den så mycket på det ändå ganska så dugliga betyget på IMDB kanske. Jag tyckte att den hade potential, men det tog på tok för lång tid för något intressant och spännande att hända. Mycket synd. Sedan tyckte jag att de flesta karaktärerna var väldigt underliga och hade rätt så knasig dialoger med varandra... men det kanske bara är jag!

Många år sedan jag såg den nu men tycker att den var riktigt härlig, Kjelle och Brost är ju för sköna. Brevbäraren är också riktigt rolig. Borde se om den snart igen. Vet att när jag var liten grabb så blev jag väldigt rädd framåt slutet också.

En favorit! Sjukt rolig, och lite läbbig emellanåt! Väldigt fint foto också.

Autumn Schreck

The Invisible Man Returns (1940)

Geoffrey Radcliffe har dömts till döden efter att ha anklagats för mordet på sin bror. Efter ett besök av doktor Frank Griffin försvinner han spårlöst från fängelset. Polisen upptäcker att Geoffrey är bror till den kända osynlige mannen och har av honom fått formeln. Den osynlige Geoffrey ger sig nu ut på jakt efter sin brors riktiga mördare och på ett botemedel mot osynligheten.

Den första The Invisible Man filmen för mig är en av mina absoluta favoriter. Den står lika starkt som Dracula, Frankenstein och Bride of Frankenstein. Den har humor, den är klipsk samtidigt som den lyckas vara en spännande skräckfilm med en fantastisk karaktär i huvudfronten. För mig är The Invisible Man troligtvis den mest tredimensionella karaktären utav alla Universal Horror karaktärer.
Uppföljaren når såklart inte upp till samma nivåer, men jag är imponerad då detta är en riktigt bra uppföljare.

Vad som gör den bra är delvis handlingen. Den tar och gör någonting nytt med konceptet och får oss att sympatisera med The Invisible Man. Filmen drar in mer drama i spetsen och finner sorg för vår huvudperson.
Den lyckas både inom spänningen och jag tyckte filmen hade en fartfylld takt som gjorde att det fortfarande inte blev för dramatisk och var ändå trovärdig till första filmen. Samtidigt har filmen inte förlorat sin humor och skräck element som är filmens starkhet.

Ett negativt är väl att effekterna inte är lika bra gjorda som i första filmen. Jag är fortfarande häpnad över hur tusan dem gjorde det i den första filmen, och likaså här. Men det är gjort mer slarvigt och du kan se strecken ibland på var Vincent Prices arm eller hand är lite suddigt.

En annan intressant aspekt är att detta är Vincent Price första skräckfilm. Skräck prinsen fick sin början här, men det var först i 1953 med Hosue of Wax då hans karriär gick uppåt. Det är såklart väldigt lovande att ha en sådan person med i filmen. Han är nästan svår att känna igen då han inte pratar i sin kända röst som han blivit känd för under årens lopp, så det låter inte riktigt som honom.
Men det är precis som med Lon Chaney Jr. med mumien, vi känner inte igen att det är honom men vi är glada ändå att en sådan stor ikon är bakom allting och gör jobbet.

I sin helhet gillade jag denna filmen en hel del. Detta är en uppföljare värdig första filmen. Den försöker inte kopiera första filmen, den har en bra handling och går lite mer åt det dramatiska hållet. Samtidigt som den håller sig sann till komedin och skräcken. Atmosfären är härlig och miljöerna är intressanta. Likaså så är karaktärerna intressanta och bra gjorda där du har sympati för huvudpersonen och vill se honom sätta fast mördaren.
För att vara en uppföljare inom Universals klassiska skräckfilmer och under 40-talet står denna verkligen som en av de bästa.
Detta är en film som bjuder på både drama, spänning, underhållning, atmosfär, komedi och passion.

3.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0032635/?ref_=fn_al_tt_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=HENb4zmuyGw

The Amityville Horror Film Series

Då var man äntligen färdig med den här serien som man betat av filmer från och till under veckan som gått. De flesta filmerna ger tyvärr precis vad man väntat sig och det gömmer sig inga riktiga guldkorn någonstans vilket annars är den största anledningen till att gå igenom en franchise med ett redan såpass dåligt rykte.

Till skillnad från många filmserier som börjar väldigt starkt så är originalfilmen från '79 inget mer än en spökfilm i mängden som inte tar genren till några nya höjder den inte redan varit på. Det som troligtvis var unikt var att den baserades på en både aktuell och "sann" historia och det kanske gjorde filmen effektfull när den kom men det är inget som gör den tidlös. Vi får ett väldigt bra soundtrack och par bra scares som fungerar men i övrigt är det mest en röra till film. Vi följs sedan upp av en prequel som också blir filmseriens höjdpunkt. Italienska Damiano Damiani regisserar och resultatet blir en bisarr och mörk film med fart från början till slut. Tredje filmen görs i 3-D, är ett riktigt bottennapp enligt alla definitioner och det är här det verkligen börjar gå utför.

Efter de första tre filmerna börjar man istället producera sammanlagt 5 st TV-filmer fram tills det kommer en remake på första filmen år 2005 som också blir en av höjdpunkterna i serien men det är relativt talat. Av TV-filmerna är Amityville: A New Generation (1993) troligtvis bäst som ger en skön 90-talskänsla och är en av fyra filmer som handlar om förhäxade föremål från Amityville-huset som är ett koncept jag gillar men som det aldrig görs något vettigt av. Amityville 1992: It’s About Time (1992) har också något annorlunda att komma med och tidsmanipulation är alltid kul vilket gör att det möjligtvis kan finnas ett värde i att se den.

The Asylum tar sig an en tionde installation i serien år 2011 och lyckas skapa seriens och också en av tidernas sämsta filmer och The Amityville från 2013 som är den sista filmen än så länge tillför heller inget nytt utan är bara en svag film i mängden.

Lista från bäst till sämst + betyg:

1. Amityville 2: The Possession (1982) – 2/5
2. The Amityville Horror (1979) – 2/5
3. The Amityville Horror (2005) – 2/5
4. Amityville: A New Generation (1993) – 1.5/5
5. Amityville 1992: It’s About Time (1992) – 1.5/5
6. Amityville: The Evil Escapes (1989) – 1.5/5
7. The Amityville Asylum (2013) – 1.5/5
8. Amityville 3-D (1983) – 1.5/5
9. The Amityville Curse (1990) – 1/5
10. Amityville: Dollhouse (1996) – 1/5
11. The Amityville Haunting (2011) – 1/5

Hittade en ny dokumentär, någon form av uppföljare till Video Nasties-dokumentären ifrån 2010, denna heter Video Nasties: Draconian Days och första discen finns uppe på CG just nu. Blir att se den senare idag! Älskar att gotta ned mig i det här gamla materialet om de förbjudna videovåldskassetterna under åttiotalet, jag har dessutom en personlig historia till dessa filmer så.

http://www.imdb.com/title/tt3562516/

Helt tveklöst den bästa filmen om Gacy. Riktigt, RIKTIGT kymig (och jävla lång) och mörk thriller som har ett underhållningsvärde av så hög kaliber man sällan ser i dagens läge.
Men det är ju då grundat på mina egna åsikter.

"For gods sake, watch it"

Har laddat ner den nu, så blir nog att se den i veckan!

Autumn Schreck

The Invisible Woman (1940)

Kitty Carrol, en attraktiv modell, anmäler sig med okänt motiv som försökskanin till den excentriske professorn Gibbs och hans nya osynlighetsmaskin. Men trubbel uppstår när ett gäng gangsters får nys om maskinen.

Detta kanske inte hör hemma bland skräckfilmer, då det inte är en skräckfilm. Men den tillhör The Invisible Man serien, så jag lär räkna med den ändå. Den här gången bjuds det på mera komedi blandat med sci-fi i en galen blandning.
Jag vet inte riktigt hur jag känner för filmen, ena handen uppskattar jag den åt vilken riktning den tar. Medan jag känner att den försöker för mycket med sin komedi, och stundtals står filmen och stampar på samma ställe.

Till en början är komedin antingen hit eller miss i filmen. Ibland bjuds det på riktigt roliga skämt, blandat med slapstick. Men ibland tyckte jag att filmen blev lite för mycket. Speciellt med butlern George som till en början var filmens höjdpunkt, men snabbt gled ner och gjorde samma sak under filmens gång.
Shemp Howard från The Three Stooges dyker upp i en skurkroll vilket var roligt, dessvärre får han inga roliga scener. Filmen är också regisserad av A. Edward Sutherland som är känd för sina komedifilmer, där han bland annat gjorde Helan & Halvan filmen The Flying Deuces, som är mer roligare än denna.

Men jag uppskattar riktningen filmen tar. Främst att det är en kvinna i huvudrollen som också får top bulling. Men hon är också ganska så stark på egen hand och är inte den stereoskopiska kvinnorollen vi oftast ser i dessa filmerna från förr.
Hon besegrar skurken och räddar dagen och för det gillar jag filmen. I mitt tycke lyckas filmen ännu bättre med kvinnorollen här än i den andra Universal skräck relaterade filmen She-Wolf of London.

I sin helhet är detta ändå en film jag troligtvis skulle rekommendera för de som älskar dessa typer av filmer. Om något bjuds det på roliga stunder, en bra kvinnoroll och ett labb som är riktigt underbart att se på. Labbet är som direkt taget från Frankenstein nästan.
En hel del av humorn består av slapstick, så gillar du inte slapstick eller humorn som var populär under denna tidsperiod, lär du inte gilla denna filmen.
Det är en produktfilm för tiden den gjordes, och personligen föll det mig mer åt smaken. Även ifall det kunde bli lite för mycket ibland. Så uppskattar jag den en hel del.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0032637/?ref_=fn_al_tt_3

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=XHM8zooAV3w

Autumn Schreck

Invisible Agent (1942)

Frank Raymond, barnbarn till den osynlige mannen, har fortfarande kvar den gamla formulan men är rädd för att använda den, trots att tyskarna är ute efter den. Efter Pearl Harbor ändrar han sig dock och åker frivilligt till Europa som osynlig agent.

Detta är ännu en film i serien som inte riktgit är skräck, istället så är den mer action inriktad. Då den tar andra världskriget som huvudmål och sätter den osynliga personen i perspektivet utav en spion i Nazist Tyskland.
För mig är detta en perfekt premies till en film. Inte nog med att filmen också kom ut under tidsperioden då kriget var mitt inne i, men den blandar även in fantasy i genren. Något som brukar gå hand i hand med nazist filmer både då och nu. Med tanke på hur mycket galan teorier nazisterna hade och vad de faktiskt gjorde sidan av. Är det inte konstigt att man oftast brukar blanda in fantasy element. Den här filmen är ingen skillnad på.

Jag gillade denna filmen. Jag kanske kunde tycka att vissa av skådespelarna överspelade. Samtidigt som nazisterna porträttas om klumpiga och såklart slapstick då dem ska se ynkliga ut. Men detta var Hollywood på 40-talet så det var totalt normalt.
Peter Lorre medverkar också som japansk spion för tyskarna. Om det inte får dig intresserad,vet jag inte. Dessvärre så är han inte med mycket, och hans roll utnyttjas inte till fullo. Men det är helt klart trevligt att ha honom i filmen. Likaså Cedric Hardwicke som nazistledaren.

Jag gillar också verkligen öppningsscenen som verkligen har en stämningsfull spänning till sig, där Peter Lorre verkligen är läskig. Det mesta är tack vare Peter Lorres skådespeleri, men filmen lyckas tack vare de svart vita och skuggorna bygga ihop en intensiv början på filmen.
Det är troligtvis också den bästa scenen i hela filmen. Jag gillar allting annat, för det mesta. Men det kanske blev lite slapstick vid sina få ställen. Trots att filmen är mer seriös och inte alls komedi baserad som Invisible Woman.

I sin helhet gillade jag denna filmen. Den lyckas ta och göra ett koncept som var viktigt för tiden, och visa hopp för amerikanarna, samtidigt som de underhöll under tiden. Idag ser jag mer filmen som en underhållande fantasy film som har en perfekt premies som den för det mesta fullgör. Med tanke på var de mesta Universal filmerna inom denna kategorin låg på denna tiden är detta en av de mer genomtänkta filmerna.
Den är underhållande, actionpackad, humor med en fantastisk rollista. Filmen gjorde sitt jobb väl!

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0034902/?ref_=fn_al_tt_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=4BmACLorMls

The Black Sleep (1956)

Här har vi en film med hela veteranskräck eliten. För att upprepa mig själv: Basil Rathbone, Akim Tamiroff, Lon Chaney Jr, Bela Lugosi, John Carradine och Tor Johnson står bland flera på castlistan. Vilket så klart måste kittla alla skräckfans under fötterna.
Rathbone (i filmen Sir Joel ) står för huvudrollen och är karaktären av det klassiska slaget kirurg-som-gör-allt-för-att-uppnå-sitt-mål (senast hade vi The Skin I Live In).

På tal om klassiska karaktärer så är det Lon Chaney Jr. som spelar den typiskt skrämmande slottsväktaren. Han haltar, är extremt stark och läskig och dum i huvudet. Han gör allt sin mästare beordrar honom och lever som en slottsråtta.
Utöver Rathbone och Chaney Jr. så spelar våra andra hjältar väldigt små och bleka roller. Ja Lugosi spelar till och med stum. Hans speltid är inte många minuter och när vi ändå är igång med skådisar så är vår käre svensk Johnson med i desto färre minuter tyvärr. Förlorade möjligheter och ännu inget direkt öga för "hehe kultskådisar, låt dem rage:a loss på sjuka vis tillsammans i en melting-pot" än. Vilket är synd för dessa namns tillsammans skulle kunna bli större än The Expendables.

Filmen i sig är annars ganska bra. Temat intressant, och Rathbone bra. Han opererar sina patienter under en drog som heter the black sleep vilket bl.a. gör patienterna medvetslösa, utan känsel och inget blodflöde i hjärnan (). Hans mål är att återuppliva sin hustru som varit i koma i 8 månader.
Det komiska är hur spektakulärt det låter rent läkarmässigt i filmen och man får en känsla av högkvalitativ vetenskap. Men samtidigt pekar våra smartskallar på skisser och arbetspapper som ser så extremt dåliga ut. Exempelvis en stor hjärna på ett papper med kanske 5 pilar riktade mot sig medan Rathbone briljerar med sina kunskaper som låter extraordinära mot pappret som ser ut som Biologi lektionerna man hade i mellanstadiet.

Jag läste någonstans att filmen upplevdes som föråldrad ledan då den kom och medan jag läste detta slog det mig att filmen har en 40-tals "Universal-feeling" över sig.
Eftersom det varit mycket tal om Edward Wood Jr. bland skräckbröderna på forumet idag så skulle jag helt klart säga att Bride of the Monster (som visserligen är min Wood-favvo) med Tor Johnson och Bela Lugosi gör sig rättvisare till skådespelarna och är mer stämningsfull. Men p.g.a. det bredare utbudet på skådisar så är denna rullen också ett verk att avverka ( ) för skräckfolket.

Lugosi dog för övrigt samma år som filmen släpptes, det var hjärtfel för den som inte kände till de och Herr. Lugosi begravdes i sin Dracula-kostym, fullt utrustad.

Jag uppskakade filmen för dess klassiska element men tycker samtidigt att man gick miste om en massa möjligheter och gav varje individuell skådis för lite tid.

3-/5

http://www.imdb.com/title/tt0049013/