Jimmie Åkesson "spelberoende" - spelat för en halvmiljon i år (sep 2014)

Ur ett säkerhetsperspektiv är frågan enkel. Spelande är ett närmast klassiskt riskbeteende. Precis som skuldsättning, alkoholism, drogberoende eller vidlyftigt sexliv kan spelande utnyttjas av främmande makt, organiserad brottslighet eller andra skrupelfria intressen.

Vid en säkerhetsmässig bedömning av en storspelande politiker är det inte det moraliska i handlingarna som spelar roll. Det är inte ”fel” att spela internetpoker. Men en storspelare är mer benägen än andra att hamna i ekonomisk knipa och därmed bli ett offer för utpressning. Det behövs inga stora belopp i spelskulder för att det ska bli pinsamt för en person att erkänna för sin hustru eller sin omgivning – kriminella intressen kan snabbt utnyttja en annars till synes oproblematisk situation. På så sätt är alltså Åkessons spelande relevant.

Ur ett journalistiskt perspektiv är också frågan om karaktär intressant. Vad kan spelandet säga om Åkessons karaktär? Kanske att han är riskbenägen, att han har bristande respekt för pengar eller att han är en beroendetyp. Borde inte väljarna få veta det, i så fall?

Sveriges radios ekoredaktion har med största sannolikhet övervägt sin publicering med största noggrannhet. Vägt intrånget i integriteten mot allmänintresset. De har närmat sig ett publicistiskt område som normalt domineras av kvällstidningarna, och gillar det antagligen inte, men har funnit att nyhetsvärdet kräver det.

Etiskt kan Ekots avslöjande tyckas tvivelaktigt. Det bygger bland annat på Åkessons kontokortsuppgifter – hur får man tag i sådana? Men jag skulle tro att ingen nyhetsredaktion idag, som kom över motsvarande material, skulle avstå från avslöjandet. Gränserna för granskning har flyttats fram. På gott och ont.