Citat:
Ursprungligen postat av
svulle
Utan att vara insatt i RGs förehavanden, så undrar jag lite över vad det de facto är de har granskat genom åren? Det är väl vedertaget att personerna involverade i RG har vänstersympatier. Så, har man någonsin granskat vänsterextremism?
De inte bara har vänstersympatier, de
är vänsterextremister med ett flertal domar och häktningar på meritlistan.
RG började som en del i extremhögerns och -vänsterns sandlådekrig där de leker poliser och spionerar på varandra. Samma trams förekommer i många västeuropeiska länder och är i sig inget anmärkningsvärt.
Det som hände sen är däremot det. På något sätt smälte RG ihop med den rumsrena bevakningen av högerextremism och nazism som bedrivs av bland annat Expo. Liknande organisationer finns återigen i andra länder, som Searchlight och Southern Poverty Law Centre, men graden av symbios i Sverige är mig veterligen unik.
Samma sak gäller sammansmältningen med media. Det har förekommit i andra länder också (se tråden om Redox i Danmark), men där har den höga profilen och det rätt oblyga skrytet med de kriminella metoderna lett till myndighetsintresse och åtal. I Sverige ser vi istället en i det närmaste total acceptans hos gammelmedia, där fler och fler använder RG, och ett märkligt men verifierbart ointresse hos myndigheter och liberala vakthundar.
Hur blev det då så här? Som i all vettig historieforskning måste vi titta på både
strukturer och
aktörer.
Strukturerna utgörs av den alltmer sektlika svenska offentligheten, där acceptansen för vänsterextremism är stor och går långt utanför den formella vänstern. I ett längre perspektiv bör man nog söka förklaringen i det unikt långa socialdemokratiska maktmonopolet som ledde till (eller, om man så vill, omformade och förstärkte) en svensk
Sonderweg i många frågor. Bristen på egna erfarenheter av övervakning spelar förmodligen också in. I länder som Tyskland är Gestapo och Stasi självklara referenspunkter i en liknande debatt.
Aktörerna formas av strukturerna, men har ändå en viss självständighet. Även om RGs inre krets är väl kartlagda återstår mycket att göra när det gäller deras nätverk, där Robert Aschberg och Expo brukar nämnas. De har givetvis i sin tur tunga försänkningar inom medierna, politiken och organisationssverige. Lägg märke till hur det hela utgör en typisk korporativ modell där eliterna överlappar och samarbetar.
En dag kommer någon att skriva en bok eller avhandling om ovanstående som kommer att hyllas stort. Men vi är inte där än.