The Matrix har blivit stilbildande inom actionfilmen, medan det religiösa och filosofiska stoffet i filmsviten har kommit i skymundan. Det som tycks ha undgått kritiken är att den filosofiska grund som bröderna Wachowski, trilogins skapare, utgått ifrån har stora likheter med en buddistisk verklighetsuppfattning.
Buddismen lär att verkligheten är ett sken. En slöja döljer sanningen, slöjan kallar vi verklighet. Ibland förnims den som en öppning i det inre som leder allt längre in. Varför går det inte att föra slöjan åt sidan? Vi sover okunnighetens sömn och drömmer världen som verklig.
Om vi lämnar denna uppfattning om jaget som avskilt från andra och från världen runt omkring oss framstår verkligheten i en helt annan form, utan de gränser och motsatser som skiljer oss från luften vi andas och marken vi går på.
Fysiskt och psykiskt begär driver allt levande. Men begären kan aldrig stillas, utan leder bara till större hunger. Först när vi inser detta kan vi vakna.
"Wake up, Neo" skriver datorn i en av de inledande scenerna av "Matrix". Och huvudpersonen Neo ställs inför ett val: att fortsätta sova eller få insikt om verklighetens sanna natur. Det blå eller det röda pillret. Neos vägvisare, Morpheus, förklarar:
The Matrix is everywhere. It is all around us, even now in this very room. You can see it when you look out your window, or when you turn on your television. You can feel it when you go to work, when you go to church, when you pay your taxes. It is the world that has been pulled over your eyes to blind you from the truth.
Sanningen är att människans medvetande är fängslat. I "Matrix" av de artificiellt intelligenta maskinerna som tagit över världen och använder människorna som batterier. I den buddistiska filosofin av sina begär och sin okunnighet. Att läsa "Matrix" som en metafor för en buddistisk verklighetsuppfattning ligger nära till hands och det är förvånande att ingen har uppmärksammat sambandet. Många har avfärdat det filosofiska materialet i filmerna som "låtsas" och "kvasi", förmodligen i brist på tid och kompetens. Visst är "Matrix" en kommersiell produkt, och visst tjänar bröderna Wachowski stora pengar på den. Men måste det nödvändigtvis utesluta att filmerna bär på ett civilisationskritiskt budskap? Action säljer och i sciencefiction finns en öppenhet för mytologiska och religiösa teman. Vill man nå ut med ett budskap är det ett lysande genreval.
Matrix är ett datasystem som förser människornas medvetanden med en falsk värld, så att de inte ska bli varse att deras kroppar i verkligheten ligger orörliga i kuvöser och alstrar energi åt maskinerna. När Neo väljer det röda pillret kopplas han ur Matrix och hämtas upp av Morpheus och hans besättning för att delta i befrielsekampen. Verkligheten ombord på skeppet gestaltas som en klostertillvaro där kroppen bara är ett instrument för medvetandet. Fattigdom, kyskhet och lydnad. Maten är grå och smaklös, den syftar bara till att hålla kroppen vid liv. Besättningens uppgift är att befria människornas medvetanden så att de kan leva i sanning. Men det finns de som tvivlar och som uttalar filmernas antiteser. En av dem är Mouse, som har svårt att uthärda det asketiska livet: "To deny our impulses is to deny the very thing that makes us human." Det är ett koncentrat av den moderna västerländska människosynen, här presenterad av den minst trovärdige i sällskapet. En annan är Cypher, som tappat tron på en djupare mening och som bara längtar tillbaka in i Matrix, precis som Israels barn i öknen längtade till vattenmelonerna i slaveriets Egypten. "Why, oh why didn´t I take the blue pill?" säger han, och lite senare: "Ignorance is bliss." För Mouse och Cypher är meningen med livet sinnestillfredsställelse, och de söker den även om det innebär ett förljuget liv där de medvetet vänder verkligheten ryggen.
Neo söker upplysning och han underkastar sig Morpheus träning. Hans väg till insikt går genom asiatiska kampsporter, vilka i vår värld har utvecklats och utövats av buddistiska munkar som ett fysiskt komplement till meditationen. Kärnan i budo, precis som i buddismen, är att inte låta sig begränsas av en felaktig uppfattning av jagets gränser. Allt består av små partiklar, vad är det då som säger att de partiklar som utgör min kropp är avskilda från de partiklar som är utanför den? Jaget är inte den avgränsade enhet vi tror det vara. Den visa budoutövaren vet detta och kan därför överskrida de chimära gränserna. Morpheus uttrycker insikten med orden: "Do you believe that my being stronger or faster has anything to do with muscles in this place? Do you think that´s air you´re breathing now?"
Vid ett annat tillfälle möter Neo en liten pojke som vrider en sked med tankekraft. Neo tar skeden i sin hand för att pröva. Pojken säger:
"Do not try and bend the spoon. It´s impossible. Instead try and realise the truth: that there is no spoon. Then you´ll see that it is not the spoon that bends. It is only yourself."
De paradoxala orden låter som hämtade ur en zenmästares undervisning. Det är inte verkligheten som förändras när en människa når insikt, utan hennes medvetandetillstånd. Medvetandet är grunden utifrån vilken verkligheten gestaltas.
"Free your mind" är en återkommande och central fras i första filmen. Människan är fängslad både till kropp och medvetande, med det är medvetandets befrielse som betonas.
I slutet av filmen når Neo upplysningen. Den gestaltas som en förmåga att genomskåda Matrix, att se själva den grönskimrande slöjan, datasystemets kod, där han förut såg människor, väggar och pistolkulor. Fri från rädsla kan han genomskåda bländverket. Han kan stoppa kulorna, han kan gå in och ut ur den skenbara materien. Inom buddismen talar man om den upplyste som fri från tidens och rummets begränsningar och i trilogins två följande filmer gestaltas detta tillstånd genom karaktären Neo.
Världsbilden etableras i den första filmen. Därför kan anspelningarna på buddistisk filosofi tonas ned i de följande filmerna, "Reloaded" och "Revolutions". Hänvisningarna finns där, men på ett ytligare plan och de blandas med allusioner till en mängd olika religiösa mytologier, till exempel grekisk och egyptisk gudavärld, hinduisk enhetsfilosofi, judendom och rastafari. I människornas stad, Zion, framställs gatuinteriören som tydligt asiatisk, man möter bifigurer som förklarar karmabegreppet och oraklets väktare, Seraph, visar sig första gången som en gyllene Buddha.
[Borttagen text]
Den kristna mytologin danar inte hela världsbilden i Matrixtrilogin i lika hög grad som den buddistiska filosofin gör det, men slutet på "Revolutions" är som slutet i Uppenbarelseboken (Revelations): hoppfullt och förvissat om frälsarens återkomst. De som trodde och hoppades hade rätt. De som försökte kontrollera situationen och räkna ut hur den skulle lösas med våld och utan underverk kom till korta.
Tro är över huvud taget ett centralt begrepp i trilogin och särskilt i "Revolutions". I filmens sista scen, när allt har gått bra, när kriget mellan människor och maskiner är över och befrielsen ligger öppen för de människor som så önskar, frågar Seraph oraklet om hon alltid vetat att det skulle gå bra.
"Oh no", säger hon, "but I believed."
Det religiösa och filosofiska materialet genomsyrar filmerna från början till slut. Stämningen präglas av en harmonisk religions- och kulturblandning, utan att för den skull reducera religion till dogm eller institution. Det är snarare en vishetens religion som förmedlas, en religiositet som förändrar verklighetsuppfattningen och i förlängningen också samhället. Att ingen uppmärksammat detta i Sverige beror kanske på vår ovana att hantera religiositet som något som rör hela människan och samhällsbildningen. Just i sin religiösa civilisationskritik ligger Matrixtrilogins radikalitet. Filmernas antagonist är agent Smith, som mer än något annat personifierar cynismen.
Emot antiteserna och antagonisterna talar filmerna om för oss att livet inte är meningslöst. Tro är inte utan grund. Människan kan inte reduceras, hennes medvetande går alltid utöver hennes fysiska förutsättningar. Kärleken och hoppet sätter henne i kontakt med ett vidare sammanhang. Det finns fortfarande mysterier.
Ändå finns det gränser för hur meditativ och didaktisk en actionfilm kan vara. Eller som Morpheus säger: "I can only show you the door. You´re the one that has to walk through it."
Free your mind.
Anna-Pya Sjödin
Lina Sjöberg
Tog bort lite text för att få plats men hela texten finns i länken nedan.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/matrix-som-metafor/
Så känns det ju ofta ...
