Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Helt klart ett album-band, likt all black om du frågar mig! Kan inte minnas att jag någonsin blir sugen på att lyssna på en enstaka låt, alltid ett helt album.

Antar att Dråpsnatt redan tjatats om i tråden, men det förändrar ju såklart inte det faktum att de är vansinnigt bra. Lyssnade igenom Hymner till Undergången och Skelepht igen, och kände att jag nästan glömt bort hur isande bra dom är.
Antar att Nordvis inte ligger i startgroparna med en ny platta där?

Antar att Dråpsnatt redan tjatats om i tråden, men det förändrar ju såklart inte det faktum att de är vansinnigt bra. Lyssnade igenom Hymner till Undergången och Skelepht igen, och kände att jag nästan glömt bort hur isande bra dom är.
Antar att Nordvis inte ligger i startgroparna med en ny platta där?

Skelepht var en av de bästa plattorna som kom vilket jävla år det nu var. Lyssnade sönder den duktigt då och sen har den lirats med jämna mellanrum.

Tyckte de skrev när de bytte bolag att de skulle släppa nytt snart (i år?) men jag kan iofs ha fått alzheimer också.

Det är nytt på gång, jo. Mycket mer än så finns inte att säga ännu då de varit rätt upptagna bägge två med RL, men planen är att de ska stiga in i Nordvis Ljudstudio nu under årets gång.

Ok, Lunar Aurora då.......

Weltengänger är en helt makalös debut släppt -96. Första låten Grabgesänge är än idag en av deras absolut bästa. Det är snygga keyboards utan att bli smörigt för fem öre (snarare ruggigt och/eller vackert) såsom plattan i största allmänhet kan beskrivas. Trumspelet är sanslöst bra.

Andra plattan Seelenfeuer från -98 kan vid första genomlyssningen kännas lite svårare och tätare. Trummorna är ett kapitel för sig, makalöst tight och underbart malande. Inte lika kall och skimrande som debuten men ändock fantastiskt bra om man som lyssnare är kapabel att fokusera. Tyvärr var detta sista släppet som trummisen Nathaniel medverkade på.

-99 släpptes tredje plattan "Of Stargates and bloodstained celestial spheres" som enligt mitt tycke är deras svagaste fullängdare. Det tidigare skarpa ljudet har blivit fetare och fluffigare vilket tyvärr dragit ner på kargheten och kylan i musiken. Trumspelet är såklart inte lika vasst heller....

2001 smällde Lunar Aurora till med Ars Moriendi som är iskall. Det feta fluffet är bortblåst och kvar finns bara kyla, tomhet och begravningsdimma. Kältetod och Geist der nebelsphären är makalöst bra låtar. Ett av deras vassaste släpp!

Sedan dröjer det ända till 2004 tills nästa släpp. Nämligen Elixir of sorrow. Hälften av spåren är ambient på plattan och de "riktiga" låtarna har blivit längre och än mer monotona. Vreden från föregående släpp är ersatt av än mer sorg och mörker. Skivan känns drömsk och eterisk. Omslaget och CD-häftet är makalöst vackert.

År 2004 släpptes även Zyklus med sina fyra låtar: Der Morgen, Der Tag, Der Abend & Die Nacht. Ett fantastiskt konceptalbum som på ett skrämmande och fängslande vis skildrar (just det!) ett dygn. Fyra låtar på 46 minuter. Olustkänslorna som ljudeffekterna o Die Nacht framkallar när manglet pumpar i bakgrunden är enbart själsligt renande. Zyklus är nog det släppet jag håller högst av bandet.

Mond heter 2005 års släpp och är en koloss som heter duga. Den har en säregen känsla som känns dimmig och svårgreppbar samtidigt som den känns mastig och tung. Mond är absolut ingen dålig platta, men någonting gör att den inte känns lika drabbande som flertalet tidigare släpp.

Andacht heter nästa släpp (2007) och är enligt mitt tycke ett mästerverk. Så in i helvete mörkt och dunkelt samtidigt som plattan känns väldigt, inte lättlyssnad men ändå inte lika svårgenomtränglig som till exempel Seelenfeuer och Elixir of sorrow. Känns som om bandet lyckades hitta det perfekta mellanläget. Mellan låtarna hörs knarrande båtar och svarta vågor bakom en klinkande piano. Säreget är bara förnamnet. Sista låten "Das ende" med sin vokala urladdning är ren magi. Ungefär som om de ville avsluta på topp. Bandet lade nämligen av någon anledning ner sin verksamhet efter Andacht och det är även sista plattan som Keyboard och basspelande Sindar medverkade på.

En slags "comeback" gjordes 2012 med plattan Hoagasht som inte är lika rasande, svart och kall som övriga diskografin många gånger lyckades vara. Ett grått regnväder under en kall novemberdag i Bavaria (bandets hemvist i södra Tyskland) sammanfattar plattan väl. Den känns nästan lite lantlig och inte lika mystisk som forna tider. Tvivlar dock inte en sekund på att det var precis det som var tanken med plattan. Döden är tyvärr inte lika närvarande längre.

Lunar Aurora är ett av planetens bästa band och min avundsjuka mot människor som ej upptäckt men så småningom lär sig uppskatta bandet är nästan lika stor som min uppskattning till bandet självt.

Efter Hoagasht blev Lunar Aurora slutligen nedlagt. Må de vila i mörker, kyla och sorg!!

Np: Sólstafir – Ótta

Vilken jävla platta. Vet att den förmodligen inte kommer gå hem hos varje dödsdyrkande individ i tråden,det är varken necro eller kvlt men det är fan konst. Förmodligen mer gemensamt med Coldplay än Darkthrone. En frisk fläkt! Vet inte om Spotify har fått upp den ännu, men här är ett smakprov:

https://www.youtube.com/watch?v=C77WkYue8po&list=PLeQL9LqeA5b5hrzrJWzrdFvx NHaaBycVY