Citat:
Ursprungligen postat av
Scallion
Hur rankar ni albumen som kommit denna sidan milleniumskiftet?
Själv tycker jag moderna Maiden (från Brave New World och framåt) är minst lika bra som de någonsin varit.
Albumen från 2000 och framåt kommer nog aldrig att bli lika mycket " klassiker " som tex number of the beast, men det har ju att göra med att den skivan satte standarden för " new wave of British Heavy metal" i mångt och mycket. Men helt klart i klass med/ lika bra är dom, det håller jag med om.
Min ranking får bli:
1) Dance of Death: Denna skiva är den av Maidens senare som mest låter som deras plattor från 80 talet, mycket av riffen låter som dom bygger på samma grund som dom på powerslave skivan bla utan att dom för den sakens skull låter " omoderna", mycket av deras nya sound är inbakat också. En perfekt blandning mellan gammalt och nytt som inte finns med på någon annan av skivorna från 2000 talet på samma sätt, me like

Låtarna är suveräna. Med spår som titelspåret, no more lies och paschendale. Episkt, hårt, melodiskt och välspelat.Ja det finns inte så mycket mer att tillägga helt enkelt
2) Brave new World: Var episkt då denna skiva kom. Det är en tydlig ljudbild som är mera lik den lite mörkare stilen Iron Maiden lade till sig med från " fear of the dark" och framåt än skivorna på 80 talet. Trots detta verkar många av refrängerna till låtarna som vara gjorda för att låta storslaget och epsikt och Maiden lyckats bra med sitt jobb som vanligt. Hör bara på låtar som titelspåret och " blood Brothers"

Kanske var detta en medveten strategi inför Bruce comeback.
3) A matter of Life and Death: Denna skiva är den mest " mörka" av Maidens nyare alster. En tydlig tillbakagång i ljudbilden till tiden med Blaze Baily med x factor och virtual eleven. Lite långsammare men med bra, melodiska och episka låtar som låter som maiden helt enkelt. Spår som " the pilgrim" , " for the greater good of god" och " reincarnation of Benjamin" gör ju att standarden är så hög som man kan vänta sig av maiden.
4) Final frontier: Iron Maiden är alltid Iron Maiden, och denna skiva är inte att förakta. Ganska lik föregångaren, men lite mer progressiv i stilen. En bra platta att lyssna på. Men med dom höga förväntningar man har på Maiden så vart den ändå lite av en besvikelse. Visst vi har spår som titelspåret och " the wild wind blows" men svagheten i denna skiva ligger lite i låtskrivandet, och att skivan överlag är " segare" än dom andra plattorna från 2000 talet.