Citat:
Ursprungligen postat av
drink.luder
Eller så kan du tänka steget längre - i Sverige har vi det så pass tryggt och fritt att vi faktiskt kan ta en extra semesterdag, vi kan ta det där lånet och räkna med att kunna betala av det, vi är inte instängda i samma grad och behöver inte ögna igenom bankkontot och läkarutlåtandet hos vår partner för att känna oss trygga.
Vi vet att vi kan lämna någon och vara oberoende, att vi kan bygga vår framtid. Det här ger oss en unik chans att omvärdera och se till människan, inte till det yttre hos varandra.
Läser du lite undersökningar så ser du att svenskar tycker att arbetsmiljö, villkor och dyl är mycket viktigt, men i andra länder länder tar lönen första, andra och tredje plats.
Det är inte en hemlighet att vi har det så pass bra att vi kan tänka rationellt utan reptilhjärnans härskande överlevnadsinstinkt.
Tycker du att mina värderingar är idealistiska så är vi inte ett par, hitta någon som håller med dig i ditt bakåtsträvande eller köp en fru.
Kan även tilläggas att vi aldrig kommer att komma fram till något, när du är så osäker att du måste gömma dig bakom rollerna man och kvinna. Låt folk som inte ha samma problem leva på det viset som är bekvämt för dem.
Reptilhjärnan kommer inte till användning bara när man behöver det för att överleva, den finns alltid där som hjärnans skälva rotstam, den är roten till starka begär som vi känner. Hunger efter mat, självbekräftelse, sex, alkohol osv.
Buddister och taoister tillexempel har kommit till rot och funnit deras skugga och försöker hantera alla problem som de orsakar, moderna svenskar (fattiga som rika) med deras ständigt sökande efter sex och alkohol och stimulans i kryssningar och dylika sexresor har ingen inre harmoni överhuvudtaget. Den gamla svensken som arbetade hårt och hade större familjer och kommunikation mellan generationer emellan hade nog något djupare på gång än den moderna svensken som alltid försöker passa in i ständigt skiftande moderniteter.
Massor av problem som svenskar i högsta grad känner, Sverige är ju inget gulligt harmonisk utopi av något slag. Sverige är ett land där ungdomar av båda könen, de som är menade att vara i deras lyckligaste år är ovanligt deprimerade och apatiska, där människor inte kan ha kul utan att bli störtfulla, där båda könen går runt och är fruktansvärt frustrerade på varandra och ser bara fel på varandra. Generationer kommunicerar inte naturligt, gamla lämnas i ålderdomshem för att ruttna (menar inte av staten, utan familjen!).
Sedan är det självklart landet med flest skilsmässor:
http://www.darndivorce.com/divorce-rates-around-the-world/
Något är allvarligt fel med Sverige och jag tror inte ens att jag kan sätta fingret på alla orsaker till att det gåt så fel.
Materiellt har vi ju det bra men själsligt så mår vi så jävla dåligt.