Gått om år 1..kanske ett halvår till. Vad göra?

Hej,

Jag har en gammal tråd där jag beskriver lite dåliga saker som hänt mig. Jag har efter de åren trots allt detta lyckats vända på saker och kommit in på en utav landets ingenjörsutbildningar...detta för två år sedan. Under första året blev jag ganska deprimerad och blev mobbad. Kände mig ensam och utanför i klassen. Skolan gick inte bra. Jag flyttade hemifrån och hade fått lån från CSN och eftersom mitt liv är som det är har jag inga möjligheter att vraka på "lätta" sommarjobb utan fick ett fysiskt tungt jobb. Jag är en bra jobbare och har under mina två år har jag lyckats betala tillbaka min skuld.

Detta gjorde dock att jag inte orkade med att plugga och jobba ett tungt jobb. Skulden behövde betalas tillbaka. När jag insåg att jag skulle gå om första året hamnade jag i en djup depression. Jag skämdes oerhört. Under andra året har jag inte klarat en enda tenta. Gjorde flera halvtaskiga försök men det blev inget. Denna sommar behövde jag jobba igen och igen det var tungt. Jobbade hela sommaren för att betala av skulden och ha ett värdigt liv. Jag kommer klara två tentor helt 100. Totalt har jag då klarat bara 3 tentor. Jag skäms att skriva detta. Men det finns mera. Inte bara skolan som inte funkar. Har inga kompisar. Har pluggat själv i bibliotek i ett år när jag försökte plugga upp. Livet utanför skolan funkar inte.

Jag ville inte att livet skulle bli så här. Jag är ganska säker på att jag kan klara nästa halvåret och börja tvåan men vet inte om det är värt det. Jag skäms mycket. Men inget i livet funkar. Att plugga ensam gjorde mig ledsen. Hur tror ni man löser detta bäst? Snälla bara konstruktiva råd.

Föreslår att du tar dig i kragen och tar tag i detta. Jag förstår att i dagens informationssamhälle är allt ett klick ifrån, men du måste prioritera skolan. Och en sak till, försök att inte tänka eller känna alls när du tentapluggar. Låtsas att du är en robot, tro mig det hjälper!

Vidare avråder jag dig från att jobba samtidigt som du pluggar, iaf tills du kommit ifatt dina kurskamrater.

Lycka till!

Blev du mobbad på universitetet?

Vad är det för jävla idioter till klasskamrater du har?

Om du inte klarar studierna i kombination med jobb får du skippa det ena eller det andra. Vill du ha examen? Lägg då av med att jobba tills vidare.

Tänk inte negativa tankar. Det är ingen skam i att plugga ensam. Tryck inte ner dig själv.

Herregud vad lätt du ger upp! Ett par missade tentor?? big deal. Ja kan säga att inte alla går färdigt en ingenjörsutbildning på 3/5 år utan det är lite extra som gäller för dom flesta, rätta mig om jag har fel.

Så ingen tycker att man borde hoppa av utbildningen? Jag skäms över att det kommer att ta ca 2,5 år att ha vänt skiten i mitt livet och börja årskurs 2.

Satsa allt, säg upp dig från jobbet och satsa allt på plugget, ingen kommer kolla snett på dig för att du har gått om ett år, det är inte allt för ovanligt.

Du förstår kanske inte. Jag har redan gått om första året. Det blir kanske ett halvår till.

Ojj sorry! men då är det ju verkligen bara att köra på, då är det ju snart över, du kommer ångra dig för alltid om du ger upp nu.
Kör!

Jag läste precis igenom din gamla tråd, du skojar inte när du skriver att dåliga saker har hänt dig. Däremot blir det ju bättre med tiden och med roligare erfarenheter. Att du studerat på högskola tolkar jag som att folkhögskolan gick som det skulle, vilket glädjer mig enormt! Jag hoppas även att allting löste sig med din lillebror och att du kunnat bryta dig loss så pass mycket från familjen att de inte längre är några du känner skyldighet och förpliktelser till.

Men nu till innehållet av just denna tråd! Jag tycker absolut att du ska fortsätta kämpa med skolan, förutsatt att ämnet är något du vill arbeta med i framtiden. Sluta arbeta och lägg 100% fokus på studierna. Ett studielån kan du betala tillbaka senare, när du jobbar med det du brinner för. Kugga på examen är det många studenter som gör, men det är bara att kämpa på så känns det extra skönt när det löser sig. Känn ingen skam över att behöva ta längre tid med studierna, det hela handlar ju om din personliga utveckling, och då kvittar det vilken tid det tar andra att gå samma utbildning. Om du har haft problem på det sociala och den psykiska stadiet så ger det dig helt andra förutsättningar när det kommer till studiemotivation och presterande.



Tråkigt att läsa att du har haft problem med att få vänner. Hur mycket har du arbetat för att fixa ett socialt nätverk? Om det nu är svårt att få kontakt med dina klasskamrater, har du hört av dig till andra sociala grupper? Kanske en sportklubb av något slag där du kan lära känna någon? Personligen har jag lärt känna en hel del nytt folk genom en lokal spelförening. Inom föreningen spelas det rollspel, brädspel och kortspel, något jag tycker är riktigt roligt. Även om föreningen innehåller en del bland de mest udda människor jag någonsin träffat i mitt liv så innehåller den även otroligt mycket trevligt folk. Den innehåller medlemmar av alla möjliga olika sorters slag men som alla delar ett gemensamt intresse för att spela sällskapliga spel ihop och skapa en god stämning där alla ska känna sig välkomna. Detta fenomen tror jag gäller många spelföreningar, så om det är din typ av grej rekommenderar jag starkt att du letar lokalt ifall en sådan förening finns. Om inte annat lär det finnas föreningar som har hand om just dina intressen. Men det viktiga är egentligen att du själv ger dig ut där och försöker hitta ett sällskap du känner dig trygg med och som du kan känna dig glad ihop med.

Jag anser även att du bör prata med någon professionell under studietiden. Det kan vara en gratis kontaktperson via ungdomsmottagningen(om du inte är för gammal) eller annan offentlig mottagning. Huvudsaken är egentligen att hitta en person du trivs att prata med och just att du ska kunna samtala med någon om det som tynger dig. Det kan göra otrolig skillnad. Du kanske har pratat mycket om din barndom de fyra senaste åren och inte känner att kontakt behövs för dem längre, men att prata om det som sker i nuet kan vara minst lika viktigt. Brist på vänner, oron över ekonomin, svårighet på utbildningen med mera kan bli betydligt enklare att få klarsyn på ifall du kan diskutera det med någon.

Shit, skrev det innan utan att ha läst din tidigare tråd, ruggigt starkt utav dig att ta dig vidare, kan verkligen inte ens se mig in i en liknande situation.
Tänk att du skall visa morsan hur jävla stark du är och kunna trycka upp en högskoleexamen rakt i ansiktet på henne.
Lillebrorsan lär ju även bli skitstolt över dig.
Vilken skola går du på? Jag kan börja plugga med dig

Jag hoppas att du inte ger upp! Tänk vad härligt det kommer vara när du äntligen har examen klar.

Hej,

Tack för era svar vill säga att jag läst varenda en och de hjälper i mörka stunder. Svarar mera till er er när jag har mera tid. Glömmer er inte!